»Durango« tycker jag är den bästa platta som Sid Griffin har gjort sedan han omformade alt-countryrockbandet The Long Ryders till alt-bluegrassbandet The Coal Porters, och omlokaliserade sig från USA till England. Men frågan är, om inte uppföljaren »Find The One« tar The Coal Porters ännu ett steg vidare.

Albumet inleds med ett mer traditionell bluegrassound i »Barefoot On The Courthouse Lawn«. Sedan ökar tempot till en livfull »Never Right His Wrong« med sång av violinisten Carly Frey, om oförbätterlighet.
»His arms were open, his eyes like the dawn/But she ain't the same since he's been gone/His mind was made up, the past an older song/But she knew then that he'd never right his wrong.«

De spänner verkligen musklerna i »Brand New Home« och fantastiskt fina »You Only Miss Her When She´s Gone«. »Red-Eyed & Blue« har sedan lite av old-timeyfeeling med en lätt sommarbris.
»My rainbow's colours are down to just two/I'm red-eyed and blue over you/All her friends said he would ramble and roam/But her infidelity started at home/What could he do? Red-eyed and blue/Tried to get even but only got even more/Red-eyed and blue over you.«

»Gospel Shore« är uppbyggd av en alldeles speciell struktur och får hjälp på vägen av Jules Bushell på såg och Charlie Thomas på perscussion. »The Betsy Trotwood« är en instrumentallåt med ett accelererande fiolspel.

The Coal Porters lyckas också med att göra covers av de mest oväntade låtar, och göra dem till sina helt egna högklassiga sånger. Här är det David Bowies »Heroes« som har fått en helt ny skepnad medan Rolling Stones »Paint It, Black« har fler likheter med originalet. En sitar till exempel, i händerna på Robert Elliot. I »Heroes« kan man lägga märke till, att i denna duett är det Carly som sjunger andra versen som inledds med »I, I will be King/and you, you will be Queen«. Dessutom ett snyggt munspel från Sid.

Richard Thompson medverkar med sin gitarr på »Hush U Baby/Burnham Thorpe« och bygger på låten ytterligare en dimension. »sounds like someone's getting close/I pray it is not the Holy Ghost/A few more miles, then we're there/I love you all, I do I swear.«

John Wood är producent och sedan tidigare känd för sitt arbete med Fairport Convention. Han har hjälpt Sid Griffin sång, mandolin, munspel och autoharp, Carly Frey sång och fiol, Neil Robert Herd sång, gitarr och Dobro samt Tali Trow sång och bas att skapa ett alldeles lysande nytt engelskt bluegrassalbum.