Kevin Welch är en kompositör som skrev framgångsrika sånger för andra på 80-talet men föll igenom skivbolagets skyddsnät i början på 90-talet utan att hamna på en räddningskudde. Nej, för sådana fanns inte. Countrymusikens radiostationer var inte så intresserade av att spela hans downbeat akustiska folkcountry. Vilket gjorde att han tillsammans med några musikervänner i mitten på 90-talet startade ett eget skivbolag. Mycket med den känsla och tradition från det Oklahoma som han lämnade som 17-åring för att söka lyckan i Nashville.

På mitten av 2000-talet gjorde Welch ett antal fina samarbeten med Kieran Kane och Fats Kaplin. Nu 63 år gammal är Kevin Welch åter med »Dust Devil«, åtta år efter den föregående plattan. Och vilken återkomst. Berättaren Kevin Welch får här utrymme att fortsätta berätta sina historier om en värld och om människor som befinner sig i ett gränsland mellan hård verklighet och sköna drömmar. Kevin Welch sjunger med en varm lätt whiskeymarinerad röst och arrangemangen är varierande och väl sammanfogade av instrumentinsatserna till en stor helhet, ett fint utnyttjat av de skickliga medmusikerna. Även då det blixtrar till och en intensiv intensitet sprider sig finns alltid en härligt tillbakalutad känsla svävande över sångerna. En tidlöshet förpackad i text och musik.

Förutom de åtta sånger som Welch har skrivit själv har han lånat Bill Caswells hyllning till en traktor i »Sweet Allis Chalmers« och den kabaréliknande »High Heeled Shoes« från John Hadley med en livfull klarinett från Jim Hoke. Sånger som väl passar in i den värld där verklighet och föreställningar slåss om mening och nytta.

Kevin Welch har samlat ihop ett gäng av fantastiska med- och studiomusiker med vännen Fats Kaplin på fiol, pedalsteel, accordion, banjo och mandolin i spetsen. Bara för att sedan fylla på med Harry Stinson trummor, Glenn Worf bas, Jim Hoke blås, Matt Rollings keyboards, Kenny Vaughan gitarr och sonen Dustin Welch banjo och gitarr. Otroligt fint arbete där överraskningar i instrumentering och inlägg duggar tätt.

Albumet »Dust Devil« startar med en sång om hur bibliska figurer skulle hanterat den allmänna känslan av blues i »Blue Lonesome«, följs av en soulballad i »Just Because It Was A Dream« som för tankarna till Muscle Shoals. Noirkänslan i »High Heeled Shoes« följs av en lite rockigare »Brother John med ett marschtrummigt intro. Så rullar det på med den ena fantastiska folkcountrysången efter den andra bara för att komma till den avslutande titellåten «Dust Devil» där ett väderfenomen får bli en metafor för vandringen genom livet, och som avslutas med «I´m just an old dust devil waiting on the wind to die down”.

Kevin Welchs »Dust Devil« kan räknas in bland 2018 års bästa plattor.