»Always been a faithful man ´til you came along«, så inleder Lee Fields sitt nya album och leder oss sedan genom familjära historier om beundransvärda intentioner och mindre beundransvärda handlingar. Motiv lika gamla som bluesen, men lika säkra som morgontidningens huvudrubriker. Musik som startar i ett balladlikt 50-tal och sedan kraftfullt kastar oss in i framtiden. Fast egentligen inte. För det här är elegant modern neoklassisk soul med rötterna i 60- och 70-talet. Och Lee bjuder allt som en älskare av denna musik vill ha. Från vacker svischande southern soul till det mer bestämt kraftfullt funkiga. Hela den amerikanska musikkartan målas upp för vårt inre. Atlantic, Muscle Shoels, Philly, Motown, Chess och röster som Al Green, The Moments, James Brown, Wilson Pickett, Otis Redding eller Percy Sledge. Utan att för den skull bli karbonkopior eller blandstökigt utan snarare uttrycksfullt personligt. Detta efter 45 års sjungande på de dunkla klubbscenerna, som nu har bytts ut mot de lite större arenorna. Rösten är också märkt och ärrslipad av åren av onenighters och har fått en varm mognad som klär Lee alldeles utmärkt.

Jaha, skulle säkert några säga, vad gör detta för nytta för den afroamerikanska musiken? Sharon Jones, Charles Bradley eller Lee Fields är ju bara avdammade föredettingar som nu proffsigt placeras på de vita arenorna för den vita medelålders publiken. Förvisso, men då är jag ju perfekt målgrupp som fortfarande tycker att detta är underbart bra musik och som inte saknar syntar och trummaskiner.

Jeff Dynamite och Leon Michels har fingertoppskänsla och uttrycksförmåga i sin produktion som gör att alla instrument, som skulle kunnat bli en bökig röra men som alla här hittar sina platser när det är dags, utan att stöta bort varandra. För här finns allt. Förutom gitarrer, bas och trummor bygger stråkar, blås och kör upp ett mäktig musikaliskt ljudberg, där när det är dags en ravin öppnar sig och lämnar plats för Lees sång. En sång som hela tiden kan leva på detta berg som har byggts upp enbart för honom. The Expressions gör ett genomgående lysande jobb. Ett uppbackningsband som vem som helst skulle vilja ha bakom sig.

Jag kan se Lees svettdroppsfyllda ansikte framför mig och fuktränderna som breder ut sig över den vita skjortan ju längre kvällen går, men samtidigt som jag känner en kraftfullt avslappnad bomullslik närvaro. Nu 45 år efter att ha lämnat sin uppväxtstad Wilson i North Carolina för New York och stjärndrömmar. Inspelningskarriären startade 1969 men det är nu han kan se resultatet av det hårda slitet.

Sångerna på »Faithful Man« håller en jämn och hög kvalitet. Titelspåret är ett mäktigt anslag och »Still Hanging On« sveper in som en avslappnad melodiös bris, Rollings Stones »Moonlite Mile« lockar balladlikt med sitartoner , darrande flöjt och mörka pianotoner medan »Walk On Thru That Door« är en mäktig avslutande sak med popanslag och stora stråkar och blås i kombination med fuzzig gitarr och plinkande piano. »You´re The Kind Of Girl« är funkig popsoul med tung orgel som i sitt avslut övergår mer i psykodelia och »I Still Got It« är precis vad den säger både till musik och sång. Och det är vi glada för.