JJ Grey är precis som den Georgia Warhorse han har låtit sitt senaste album av fantastiska sånger få namnet ifrån. Som en envis drummel kommer han tillbaka och förmörkar himmeln exakt som denna förhatliga gräshoppa. Lämnar ingen oberörd, bara väntande på nästa angrepp.

Det är en bländande uppvisning i hur man kan hantera blues, countrysoul, funk och southern rock. Lennart Person tipsade mig för en 8-9 år sedan om JJ Grey. Som vanligt var Lennart tidigt ute med att hitta framtidens intressanta musiker. Så var det också i detta fallet. JJ Grey kastar sig in i musiken som en balansakt mellan vild energi och kyligt lugn. Southern swamprock och Memphis soulblues, med en gnutta personlig livfullhet. Mäktigt, vackert, påträngande och drömskt i en oemotståndlig ström.

JJ. Grey spelar de flesta instrumenten och spelade in låtarna som demos i The Egg Room, ett gammalt kylrum för ägg som finns kvar sedan farfars äggföretag. Här gör han musik som är långt ifrån kylig, snarare Floridahet. Väl i den riktiga studion tar han hjälp av trummor, gitarr, piano, blås och slagverk. Plus gästartister som Toots Hibbert på sång i »The Sweetest Thing« och Derek Trucks på slidegitarr i »Lullaby«. Lysande inhopp från båda. Toots grova varma röst ger en touch av ytterligare soul och Dereks slide skapar stor dramatik i den avslutande vaggvisan.

Med en sångröst som är både varm och känsligt fyllig och starkt och uttrycksfull låter han orden bäras fram på en bas av bländade låtsnickeri. Allt från grovt ohyvlat till mjukt sandpapprat. Det finns inget dåligt spår, ingen tröttsam svacka. Arrangemangen är ibland förbluffande spännande. Intressanta stegringar och välplacerade blås i kombination med mullrande orglar och stickiga gitarrer.

JJ Grey ger oss här med sitt femte album en fantastisk musikupplevelse. Att på samma gång göra en musik som är andäktigt förlamande och sprittig sprallig är det inte många som lyckas med. Avslutande »Lullaby« med raden »Let me rock you to sleep« är varken en vaggvisa eller sömnpulver.
Tvärtom.