Medarbetare
Magnus Östnäs
Nyheter
Recensioner
Artiklar/krönikor
Kontakta
Bäst just nu:2023-05-31
Margo Price
Strays
Avslutande Lydia om kvinnan som bor i en trailer och blickar fram emot ett år som inte heller det innehåller en sjukvårdsförsäkring, är en emblematisk bild över vår tid, där den ena planerar bygget av sin andra rymdfarkost och den andre inte har råd att föda barn.
Lira
Tyler Childers
Can I take my hounds to heaven?
På Can I take my hounds to heaven? presenterar Childers tre olika versioner av åtta låtar, bland andra Hank Williams Old country church och Childers egen Purgatory. Tretalet alluderar till treenigheten: fadern, sonen och den heliga anden och de olika versionerna kallar han ”hallelujah version”, ”jubilee version” och ”joyful noise version”.
Lira
Kelsey Waldon
No regular dog
Med No regular dog har Waldon lämnat Nashville för Kalifornien och Shooter Jennings bakom spakarna. Det märks. Waldons andra Oh Boy-platta är mjukare i kanterna och närmare Parsons Kalifornien än Waldons tidigare ruffigare bergsuttryck. Sweet little girl andas tydlig outlaw-country som Shooters pappa Waylon formulerade den. Och liksom på White lines ligger pedal steel-gitarristen Brett Resnick tydligt i ljudbilden. Season’s ending är skivans kanske starkaste och en hyllning till John Prine som dog i sviterna av covid-19 våren 2019.
Lira
Iris DeMent
Workin' on a world
Albumet bevisar än en gång att väntan är värd. Det är en bekymrad, förbannad, delvis uppgiven men ändå hoppfull DeMent som kommenterar och kritiserar samtiden på ett sätt som är få förunnat; namn som Lucinda Williams och Bob Dylan dyker upp som referenser bland de americana-bestrukna artisterna.
Lira
Ali Farka Touré
Voyageur
Ökenblueskungen Ali Farka Touré, som dog i mars 2006 66 år gammal, ger oss årets skiva från hinsidan, producerad av sonen Vieux Touré och skivbolaget World Circuits Nick Gold. Utan att vara tänkt som en samling fungerar Voyageur som just det och det är naturligtvis Ali Farkas fantastiska röst och magnetiska gitarrspel som samlar alla dessa tider, språk och sånger. Det och den flödande spelglädjen som hörs genom åren och genom de olika sessionerna.
Johan Lindström & Norrbotten Big Band
Pedal steel-konstnären, gitarristen, kompositören och producenten Johan Lindström har fingrarna med i mycket av det mest spännande i dagens svenska jazzlandskap.
Lira
Bernt Rosengren död! En av Sveriges genom tiderna skarpaste tenorsaxofonist som under sex decennier förgyllt svensk jazz. Lyssna på Bernts soloplattor, hans inspelningar med gitarristen Doug Raney, hans storbandsinspelningar och hans arbete med folk som Arne Domnerus, Maffy Falay, sångerskan Nannie Porres och som stråk- och blåsarrangör och tenorist på Eldkvarns Himmelska dagar.
Lira
2021-09-17
H. Self
Broken live on
Framåt höstkanten visar H. Self att engelskspråkig svensk americana rymmer fler mer än de på olika sätt med rätta hyllade Daniel Norgren, Christian Kjellvander, Ellen Sundberg och First Aid Kit. Norra Europas egen M. Ward är här. Lyssna in.
https://www.lira.se/skivrecension/broken-live-on/
Nils Sandström
En av Sveriges genom tiderna största tenorister är död. ” Nisse är soulman nummer ett”, sade saxofonisten och skivbolagsdirektör Jonas Kullhammar i en intervju med och om Nils Sandström för ett par år sedan. Lyssna på Sandströms solodebut The Painter eller varför inte hans sista soloskiva Live at Crescendo med en ny generation musiker vid sin sida. Vila i frid Nisse! Du fattas oss!
Lira
David Ritschard
Blåbärskungen
Countryprinsen återkomst. Vi som håller på Bajen vet ju att det bara finns en kung, men hans bror Blåbärskungen kommer nu ut med uppföljaren till knockoutdebuten Brobrännaren som fick de silverskedsfödda att önska sig en arbetarbakgrund.
Lira
Lyle Mays
Eberhard
Klanggeniet Lyle Mays gick bort för drygt ett år sedan. Pat Methenys radarpartner och en av två omistliga hörnstenar i Pat Metheny Group sedan sent 1970-tal. Postumt utgivna Eberhard en hyllning till basisten Eberhard Weber.
Ellen Sundberg
Ett bloss för Bodil Malmsten
Ellen Sundberg tillbaka på bästa sätt med egna tonsättningar av poeten Bodil Malmsten. Döden 1986 och Till Gerhard är något av det bästa hon gjort. Fin tolkning av Staffan Hellstrands Malmsten-tonsättning Ett bloss för moster Lillie. Avskalat och nära.
Stefan Sundström
Östan västan om stress och press
Ni som väntat på en odlares testamente hugger i sten. Sundström är tillbaka vid god vigör, ilsknare och vrenskare än på många år. Han har samlat sin lilla kommando-visrockorkester Bo Kashis orkester, begabbar våra köpvanor, kliver av på Centralstation i Stockholm och konstaterar att det är som att ”alla går på tjack, även de som cyklar jobbar på sin hjärtattack.”
Lira
Isabella Lundgren
Look for the silver lining
Isabella Lundgren har återställt några av jazzhistoriens mest genomtröskade örhängen till det de en gång var: Sånger människor förälskat sig till och gråtit hjärtats brustna tårar över, sånger som låtit människor förlora sig i minnen.
Lira
Zappa
SVT Play
Dokumentär om det frihetsälskande geniet som en tid var det unga Tjeckiens kulturambassadör i USA. Fina intervjuer med hustrun Gail och späckad med privata klipp.
Sisters with transistors
SVT Play
Dokumentär om elektronmusikens pionjärer med fokus på dess kvinnliga föregångare som brittiska Delia Derbyshire, Bebe Barron och Laurie Spiegel.
2020-12-01
Gillian Welch & David Rawlings
Boots no 2: The lost songs vol 1-3
Acony Records
Likt en törstande i ökenvandring har vi fått vänta. Plattorna med David Rawlings Machine har varit små oaser men väntan på återkomsten har blivit alltmer monumental. Så, plötsligt, coronaåret 2020 öppnar hon skattkistan och bjuder i raskt takt på tre utgivningar med material inspelat i juletid 2002. Gillian leder och David skuggar och tillsammans lägger de både tak och golv i huset med dörrar åt traditionen och det samtida. Det är både fantastiskt och överraskande eftersom Welch och Rawlings alltid varit oerhört noggranna i albumtänket, men här kommer låtarna flygande som budord från en lycklig gud.
Lira
Lira
Sturgill Simpson
Cuttin’ grass vol 1 – The Butcher Shoppe Sessions
High Top Mountain Records
Tyler Childers
Long history of violence
Hickman Holler Records/RCA
Sturgill Simpson och Tyler Childers, två av den nya countryns stora vänder bägge tillbaka mot ursprunget, Childers med en egensinnig old-time-platta och Simpson med en tämligen traditionell bluegrass-platta, även om en puritan skulle kunna ha invändningar mot användandet av slagverk.
Lira (Tyler Childers)
Lira (Sturgill Simpson
Helkväll med Cornelis
Systemblues (Digital reggae) från en helt grym afton med den rasande elegante men alltför tidigt bortgångne gitarristen Conny Söderlund och basisten Owe Gustavsson. Scrolla fram till 41:00 blankt. Sen kan ni gå tillbaka och lyssna till kvällen som inleds med Till Linnea via Leonard Cohen som lyckas vara både en hyllning och ett skönt tjyvnyp till den kanadensiske barden. Bruna bönor complet som ett halleluja på det.
YouTube
Moserobie fyller 20 år
Saxofonisten och orkesterledaren Jonas Kullhammars extraordinära kulturgärning och skivbolag Moserobie blir Systembolags-myndig. Detta firas med corona-anpassade gig på Kungsträdgårdens facebook-sida. Kolla in Fredrik Ljungkvists trio med basisten Mattias Welin och trumslagaren Jon Fält Absolut världsklass i en perfekt blandning mellan fritt och bundet. Med Ljungkvist på osedvanligt mycket tenorspräck! Bara det är värt en titt.
Facebook
Bruce Springsteen
Letter to you
Columbia
När Dylan hörde Springsteens första plattor lär han ha sagt något i stil med att ”om han fortsätter så där kommer han snart att ha använt alla orden i engelskan”. Vissa dagar önskar jag att Springsteen hade gjort det, använt upp alla orden och fortsatt utveckla sin egen Dylanesqua skrivstil. Men Springsteen red sin glädjerika ångeststyrda skuta mot en mer stringent lyrik, om än alltid med drömmarna kvar. För vem hade väl velat vara utan Born To Run och Darkness on the edge of town och Nebraska?. Och därför gläds jag extra mycket åt de gamla sjuttiotalslåtarna som smitit in på nya plattan Letter to you, med If I was the priest och Springsteens egen My back pages: Song for orphans som särskilda pärlor.
Susanna Risberg Septett
Stockholm Jazz Festival, Kulturhuset Stadsteatern 11 oktober
Det här var i den korta stund i tillvaron där det såg ut som det skulle kunna ljusna för ett fördömt år och en hel yrkeskår. Men sen blev det ju inte så. Men under några dagar i oktober brann ännu hoppet och lågan bars bland annat av Susanna Risberg som i Hörsalen i Kulturhuset i Stockholm höll en profan högmässa för septett på festivalens tredje dag.
Lira
2020-04-11
Påsklistan 2020 tillägnas helt och hållet John Prine och Ola Magnell. Två av sin generations absoluta giganter inom varsitt språkområde men verksamma inom samma country-folk-pastorat, två musiklyriker där begreppet text eller sångtext blir för fattigt. Den sjungna lyrikens mästare med en twist på varje rimmad rad och en allomfattande lust i och till språket. Påsktiden är en passande tidpunkt att lyssna till dessa två, vars verk återuppstår med varje lyssning. Två helt unika röster. Båda födda 1946. Båda döda 2020. Flera generationer balanserar på deras textspänger, fler lär följa. Vila lätt, maestros.
John Prine
Gävle Konserthus, fredag 7 februari
Prines näst sista konsert. Efter Gävle uppträdde han i Oslo innan han tvingades avbryta Europa-turnén för att återvända hem för operation. Den här nollgradiga februarikvällen där isen låg som kantfras i Gavleån, körde den 73-årige Prine in på scen i sin lilla permobil. Han möttes av stående ovationer från det fullsatta auditoriet, öppnade lite försiktigt med Everything is cool från Grammy-belönade plattan The missing years, kort introsnack till Six o’clock news och sedan börjar det rulla igång. Mellansnacket närmade sig formatet från hans yngre år då han klev in på scen med ett sexpack och en askkopp och försnacket till en låt kunde ta åtminstone två cigg. En konsert med fantastisk närvaro och en enda lång hitparad som avslutades i sedvanlig ordning med allsång i Paradise.
Lira
The tree of forgiveness
Prines sista platta och en återkomst utan dess like. Efter tretton års väntan från senaste originalplattan Grammy-vinnaren Fair & Square slog Prine till med The tree of forgiveness som kliver in på bardens fem bästa originalalbum. Familjen var tvungen att checka in honom på hotell downtown Nashville för att få ur honom plattan som också delvis samskrivits med Prines gamla parhäst Pat McLaughlin. Summer’s end, God only knows och When I got to heaven, nya odödliga Prine-låtar.
Then as God as my witness, I'm gettin' back into showbusiness
I'm gonna open up a nightclub called »The Tree of Forgiveness«
And forgive everybody ever done me any harm
Why, I might even invite a few choice critics, those syphilitic parasitics
Buy 'em a pint of Smithwick's and smother 'em with my charm.
Fair & Square, 2005
Fantastiskt bevis på Prines sångskrivarmästerskap och en platta som gav honom hans andra Grammy i kategorin Best Folk Album. Med en hyllning till Blaze Foley i Foleys egen Clay Pigeons och låtar som Long Monday:
You and me/ Sittin' in the back of my memory / Like a honey bee / Buzzin' 'round a glass of sweet Chablis / Radio's on / Windows rolled up / And my mind's rolled down / Headlights shining / Like silver moons / Rollin' on the ground
German Afternoons, 1986
Prines andra platta på egna Oh Boy records inspelad med bluegrass-eliten som Stuart Duncan, Roy Huskey jr och Sam Bush för att nämna några. Låtar som Speed of the sound of loneliness, Love, love, love, Linda goes to mars och en nyinspelning av Paradise.
Bruised Orange, 1978
med låtar som titellåten, Sabu visits the twin cities alone, That’s the way the world goes round och Fish and whistle.
I was sitting in the bathtub counting my toes,
When the radiator broke, water all froze.
I got stuck in the ice without my clothes,
Naked as the eyes of a clown.
I was crying ice cubes hoping I'd croak,
When the sun come through the window, the ice all broke.
I stood up and laughed thought it was a joke
That's the way that the world goes 'round.
John Prine, 1971
En av countryhistoriens starkaste debutalbum med i stort sett uteslutande helgjutna låtar. Prine själv var missnöjd med sin egen insats på skivan som spelades in i Memphis med top notch-musiker som gitarristen Reggie Young och pedalsteelern Leo LeBlanc.
Blow up your TV throw away your paper
Go to the country, build you a home
Plant a little garden, eat a lot of peaches
Try and find Jesus on your own.
Prine, John
For Better, or Worse
När året 2016 gick mot sen kväll slog åldermannen John Prine till med ett av årets känsligaste album och dess starkaste duettskivor.
Rootsy
Ola Magnell
Södra Teatern, Stockholm, 27 november 2019
Svensk mästare i viscountry med höglitterära drag. Kvällen på Södra Teatern i Stockholm blev hans allra sista konsert och ett fantastiskt avsked. En fullsatt salong ville inte riktigt släppa iväg honom.
Lira
Höstkänning, 1977
Höstkänning är en pärla i Magnells produktion. En platta som delvis är inspelad i USA. Vällingklockan och Anemonen, två låtar inspelade i Muscle Shoals i Alabama med musiker som David Hood och Barry Beckett.
Och tiden går och mänskor växer upp och mänskor dör
Och lämnar oss i vanmakt med vårt taskiga humör
En del får barn som kuvas och en del får barn som stör
En del får barn som går och undrar vad dom lever för.
Nya Perspektiv, 1975
Olas andra platta med eviga örhängen som titellåten, När jag dör, Alla håller masken och en kalastolkning av Dylans Lily, Rosemary and the Jack of Hearts: Snespår. Och så Kliff:
Men om det finns en enda gud
Som är värd sitt namn
För han mej i hamn
Om jag går på grund
Men om man sjunker har man i och för sej
Haft en och annan liten flummig stund.
Vallmoland, 2003
Som en flaskpost från en förlorad son kom Vallmoland, ett av Magnells allra bästa album med Blues för Amadeus, Vallmoland och Bruten vinge, tio år efter föregående platta.
En stöt gick genom hjärtat när det ringde
Vinden genom vassen visste vem
En sliten fågel med en bruten vinge
Hade flugit bort och ville hem.
2019-06-21
Mavis Staples
Live in London
Staples röst har en rå, passionerad närvaro och bandet har hon i bakfickan från inledande Love and trust till Curtis Mayfield-skrivna Let’s do it again. I juli blir hon 80 år, i slutet av juni kommer hon till Sverige – missar ni den konserten så finns den här skivan – och klippet från Scorseses film där Mavis plockar upp efter Levon Helm.
Recension
David Ritschard
Brobrännaren
Debutplatta från Bajenlands egen David Ritschard, en i bluegrasskretsar välkänd röst som under Sthlm Americana bjöd på en magnifik releasespelning av debutplattan Brobrännaren varvat med Hoola bandola-klassiker som Huddinge, Huddinge. Ritschard är helt enkelt en schysst blandning av Lalla Hansson, Ola Magnell, Björn Afzelius och Stefan Sundström.
Lira
Bruce Springsteen
Western Stars
Det här är Springsteens bästa platta med originallåtar på decennier – även om det finns höjdpunkter längs vägen på såväl High hopes, Wrecking ball och Working on a dream. På Western stars gör han den legering av Pete Seegers och Roy Orbison, Woody Guthrie och Jimmy Webb som länge legat i malströmmen av hans skrivande.
Lira
Molly Tuttle
When you’re ready
Fullängdsdebuten från denna kompletta sångare, gitarrist och låtskrivare är inget annat en än ren sensation. En bra bit från Mollys hemvist i bluegrass-traditionen men vem bryr sig? Clawfinger-gitarr och gästspel av Sierra Hull, Brittany Haas och Jason Isbell.
Bob Dylan m.fl.
Rolling Thunder Revue
Scorseses film med klipp från den magnifika turnén 1975 är en Dylanesk blandning av speglar, masker och helt fantastiska live-klipp. Men att få höra Bob tillsammans med Scarlet Rivera och basisten Rob Stoner räcker i sig. Joan Baez och Dylan är kemiska tillsammans och Allen Ginsburg utomvärldslig.
Börje Fredriksson
Caprice records
Tidigare outgivna inspelningar med denne visionära tenorsaxofonist som kom från under det experimentella 60-talet. Fredriksson hann bara med en skiva under sin livstid – Intervall som fick Orkesterjournalens Gyllene Skiva 1965. Ny bok finns också utgiven. Liras sommarnummer har en större artikel om Fredriksson med intervjuer med Jocke Milder, Bobo Stenson, Elin Forkelid och Bosse Skoglund.
Johan Lindström septett
Fasching, konsert
Det var några månader sedan, medan vintern ännu höll medborgarna i ett skruvstäd. Då landande gitarristen Johan Lindströms septett: ”…de fint utmejslade melodierna, den dialogiska orkestreringen, ett träskigt infallsrikt groove och de verkshöjdsmässiga soloinsatserna. Framåt kvällen tar anden Mats Äleklint i besittning där han blåser svag bris till orkan i Music for empty halls, Per Texas Johansson släpper monstret fritt i The run och Jonas Kullhammar förvandlas till en ensamstående finsk barytonist som lägger fram en svårmodig kontaktannons. Torsdagkväll i Lindströms värld.”
Lira
Buddy & Julie Miller
Breakdown on 20th Ave. South
Paret Miller håller skivan på en rå nivå där det osar demo-estetik. Julie Millers sång låser upp sångerna stavelse för stavelse och det är omöjligt att värja sig för svärtan och sorgen men också styrkan i låtar som I’m gonna make you love me.» Med Breakdown on 20th Ave. South har Buddy och Julie Miller tagit sig tillbaka till manegen som duo igen.
Lira
2018-11-05
Bob Dylan
More blood, more tracks: The bootleg series vol 14
Colombia
Det är en uppenbarelse att få möta en så nedskalad Dylan där rösten och texten får kliva fram på ett självklart sätt. Idiot wind som en sorgsen, lätt uppgiven kärleksförklaring trots allt, långt från den fräsande bitska ironikern vi möter i bandtagningen från Minnesota. Visst kan man momentant sakna de spökiga Hammond-attackerna som Dylan själv lade på i efterhand. Å andra sidan har en låt som You’re a big girl now vunnit på att lossas från original-albumets lätt klåfingriga ljudbild. Visste inte heller att det gick att utvinna mer känsla ur Simple twist of faith.
www.lira.se/skivrecension/more-blood-more-tracks-the-bootleg-series-vol-14/
Amanda Shires
To the sunset
(Thirty tigers/Border)
Efter samarbete med John Prine och som ständig hedersmedlem i maken Jason Isbells 400 Unit tar Shires med nya skivan To the sunset ett ordentligt kliv in i en skarpare sonisk värld. Mer av kosmisk indiepop än träbaserad rootsmusik där producenten David Cobb och Shires hämtar mer orglar och gitarr-riff än tidigare. Men, som det mesta Shires företar sig, så lyckas hon.
www.lira.se/skivrecension/to-the-sunset/
OHora, Zephaniah
This highway
(MRI)
Visst hörs det att Merle Haggard en av Ohoras största förebilder men Zeph Ohora lyckas vara ett musikaliskt prisma för traditionens skarpa ljus, samtidigt som han bär det vidare under egen skäppa. Kanonkonsert i Stockholm med Kristina Murray som lyfte Zeph ytterligare ett snäpp.
[https://www.rootsy.nu/recension.php?id=2896]
Farris, Mike
Silver & Stone
(Compass Records)
På «Silver and Stone» har Farris filat bort kanterna, frilagt svärtan och hoppet i den röst, vars diamantborrs-twang klyver kyrkbänkar och smälter förhärdade hjärtan. Mike Farris odlar sin trädgård och sprider sin gospel långt bortom kyrkbänkarna.
[https://www.rootsy.nu/recension.php?id=2894]
Loretta Lynn
Wouldn’t it be great
(Legacy/Sony)
Med Wouldn’t it be great visar Loretta Lynn att hon har kartan kvar till såväl hembygdens bergsmusik som till vägarnas honky-tonk-syltor. Still queen after all these years!
Johan Lindström Septett
Fasching, Stockholm, 24 april 2018
Efter år som barnmorska åt artister från livets alla schatteringar beslutade sig pedal steel-konstnären och producenten Johan Lindström att samla ihop sina egna låtar, bjuda in en dryg handfull kompisar och gå till verket. Resultatet blev Music for empty halls, en skiva som på ett självklart sätt blandar allt man kunde höra i Kjell Alinges radioprogram Eldorado med sekvenser ur Lindströms evigt expanderande soundscape.
www.lira.se/allt-hanger-samman-nar-lindstrom-samlar-alla-sina-kompisar/
John Coltrane
Both directions at once – The lost album
(Impulse)
Denna tidigare ej utgivna inspelningssession med John Coltrane och kvartetten med McCoy Tyner, Jimmy Garrison och Elvin Jones är jämförbar med upptäckten av en ny ring på Saturnus.
Inspelad i en tid när Coltranes klassiska kvartett står i full blom, ännu ruvande på det kommande mästerverket A love supreme. Inspelningarna gjordes under en eftermiddag den 6 mars 1963 i Rudy van Gelders studio i New Jersey. På kvällen åkte Coltrane-kvartetten in till Manhattan för en spelning på Birdland och dagen efter åkte de tillbaka till van Gelders studio och spelade in med sångaren Johnny Hartman.
www.lira.se/skivrecension/both-directions-at-once-the-lost-album/
2018-04-23
Courtney Marie Andrews
May your kindness remain
Med örat mot våra inre signalsystem gör hon det all god musik gör: tröstar, lindrar, helar och lyfter. May your kindness remain bör vara det genombrott den 27-åriga Arizona-födde Courtney Marie Andrews har turnerat sig till.
www.lira.se/skivrecension/may-your-kindness-remain/
Bobby Osborne
Original
»Original« hade naturligtvis varit en i högsta grad värdig Grammy-vinnare. Men faktum är att om inte banjospelaren och producenten Alison Brown hört Osborne på en Peter Rowan-session så hade den här skivan aldrig blivit av. En kulturgärning av Nashville-baserade Compass Records.
www.rootsy.nu/recension.php?id=2844
Mike Barnett
Portraits in fiddles
På Portraits in fiddles har fiddlaren Mike Barnett samlat sina gamla idoler Grisman, Trischka, gitarristen Bryan Sutton och fiddlaren Bobby Hicks plus ett antal andra av bluegrass-scenens absoluta toppnamn. Barnett och hans kompisar spelar bluesigt, rappt, svängigt och oftast alldeles oumbärligt.
www.lira.se/skivrecension/portraits-in-fiddles/
Tyler Childers
Skivan ”Purgatory”, konsert på Twang, 19 januari
Ensam på en pinnstol med resegitarren i knäet skickar 27-årige Tyler Childers den ena skarpt skurna låten efter den andra ut i den koncentrerade församlingen. Inte många ser något – men alla hör att det här är något som ingen kan ha drömt ihop. En timme blir en och en halv innan Childers avslutar med Bottles and bibles, berättelsen om prästen som Gud lämnade. Utanför väntar vintern. Innanför vet alla att något avgörande har utspelat sig.
www.lira.se/mote-med-countryns-nasta-storstjarna/
Johan Lindström septet
Music for empty halls.
Tonbrukets pedal steel-konstnär i egen tondräkt tillsammans med ett I allra högsta grad kanon-septett med Kullhammar, Texas på saxar och Mats Äleklint trombone. Okategoriserbart råställ och sprött finlir. Läs porträttet av pedal steel-gitarristen Lindström i Lira #2018
www.lira.se/allt-hanger-samman-nar-lindstrom-samlar-alla-sina-kompisar/
Lena Jonsson
Places
Svensk fiddlare av guds nåde och hälsingebörd. Efter lir med grupper som Skenet och Goodbye Girls kommer Lena med egna trion, Erik Ronström, gitarr och Kristofer Sundström, bas. Inspiration från Lenas många möten med spelmän, från Bretagne till Nashville. Variationsrikt och svindlande begåvat.
The Waterboys
Konsert på Cirkus i Stockholm
”Ergo: Efter paus kommer The Christ in you, en sång om människans helighet. Ralph Salmins plockar fram vispar och bambu och Scott berättar om en av kvällarna i Spiddal house med trasiga gardiner invid Atlantkusten där delar av Fisherman’s blues-skivan spelades in. Efter en inspelningssession med DeDannan efterlystes en ny komposition för inspelning. Scott gick upp på övervåningen och skrev en av hans allra vackraste kärlekssånger: When ye go away. Återvändandet i de keltiska spåren fördjupas med Too close to heaven, en av de överblivna låtarna från Fisherman’s blues och som får Cirkus att lyssna till sin egen andhämtning.”
www.lira.se/hogtidsstund-med-waterboys-pa-cirkus/ www.lira.se/skivrecension/may-your-kindness-remain/
2017-10-11
Amanda Shires
Station Inn, Nashville
Fiddlaren och singersongwritern Amanda Shires fick priset som årets Emerging artist på Americana Honors and Awards under Americanafest i Nashville i september. Jag har sett Amanda Shires i duospel med maken Jason Isbell, som ensam öppningsakt till John Prine och som en av medlemmarna i Isbells 400 Unit, men aldrig så självklar som under konserten på legendariska bluegrass-stället Station Inn i Nashville under festivalens tredje kväll.
http://www.lira.se/amanda-shires-prisad-pa-americanafest-i-nashville/
Susto
& I’m fine today
Sustos låtskrivare Justin Osborne och Johnny Delaware satsar större och laddar in mer pop i uppföljaren till 2014 års självbetitlade skiva. Själv nämner Osborne Bob Marley som någon han lyssnade till mycket i yngre dagar. Något av Marleys time och mantrasång går igen i »Jah werx«, plattans sista sång och avslöjande för hur Osborne och polarna trots kaos och ångest vill skicka med oss hopp i en skruvad tid.
www.rootsy.nu/recension.php?id=2818
The Secret Sisters
You don’t own me anymore
På You don’t own me anymore har systrarna Lydia och Laura Rogers tagit ytterligare steg i sångskrivande och sound. Öppningslåten Tennessee river runs low är ett statement i stämhantering och kan förutom det välutvecklade svänget användas för intonering.
www.lira.se/skivrecension/you-dont-own-me-anymore/
The Waterboys
Out of all this blue
Efter ett 00-tal med ett minskat utflöde tycks Mike Scott ha hittat en ny källåder. För två år sedan kom Modern blues som ett kraftigt statement från den amerikanska södern och det drömda beatniklandskapet. Albumet var Mike Scotts amerikanska resa som Fisherman’s blues var resan ut i det irländska. Scotts kraftfulla, soulsvedda band med basisten David Hood och keyboardisten Paul Brown som andegivare fortsätter den resan på nya dubbelskivan Out of all this blue.
www.lira.se/skivrecension/out-of-all-this-blue/
Chicago – dokumentär
Now more than ever
Stark dokumentär om hur något så bra kan gå så märkligt illa. Från gruppens rötter i jazz-rock fusion med gitarristen Terry Kath som en motor i ett musikkollektiv till att Cetera tog över och blåsarna fick byta ut blåsinstrumenten mot syntar. Finns att se på Netflix.
Tom Petty
Full Moon Fever
Sen måndag kväll den 2 oktober börjar de oroande nyheterna spridas. Tom Petty drabbad av hjärtstillestånd och förd till sjukhus. Enligt de första uppgifterna har man fått igång cirkulationen igen, men tillståndet är kritiskt. Sen kommer besked om att de livsuppehållande åtgärderna ska avslutas. Allt blir hängande ett tag. Tills familjen bekräftar. Thomas Earl Petty är borta, 66 år gammal. Nu har det gått en dryg vecka, men beskedet är lika overkligt som de olika buden under kvällen den 2 oktober. Petty har alltid funnits och även om han i tider försvunnit från min närmaste horisont har han alltid verkat som ett raster, ett korrektiv att bryta mot en hel genre. Petty var omedelbart igenkännlig. En låtskrivare av magnifik börd. En sångare med hemligheten bevarad. Att välja är omöjligt och därför får det bli hans första soloskiva.
” I wanna glide down over Mulholland, I wanna write her name in the sky, I'm gonna free fall out into nothin', Gonna leave this world for a while.”
Gör så Mäster. Men glöm oss inte.
2017-05-29
Justin Townes Earle
Kids in the street
När jag pratade med Justin Townes Earle för två år sedan hade vi ett samtal om tillståndet för countryn i hemstaden Nashville som han återvänt till efter en sejour i New York. Earle, son av Steve Earle, skrädde inte orden och avslöjade att han var på väg ifrån Music City. Samtidigt berättade han att han för första gången kände att livet är och kan vara fantastiskt. Mycket av detta tackade han sin hustru: ”Jag har behövt all den här tiden för att bli redo för henne”. Sade han. Sedan det där samtalet med päronträden i blomning över Music Row har Justin Townes gjort slag i saken och flyttat västerut. Han tycks ha mått bra av flytten. På nya skivan Kids in the street sjunger Justin stundtals bättre än någonsin och samarbetet med producenten Mike Mogis har klätt Earles sånger i en ordnad och större kostym. Orgel och blås ligger koordinerat som på vilken nittiotals-Van Morrison som helst och Earle kan med viss ömhet se tillbaka på sin barndom i Nashville.
www.lira.se/skivrecension/kids-in-the-street/
Angaleena Presley
Wrangled
I »American middle class« sjöng Angaleena Presley om den alltmer svårfångade och uttydda amerikanska drömmen. Nu är coalminers-dottern från Kentucky tillbaka med »Wrangled«, en bunt nya skarpa, jordiga sånger om inkrökt religiositet, fördomar, chauvinism och mentala tvångströjor. Ett av plattans bästa spår är valsen »Cheer up little darling« som hon skrev tillsammans med Guy Clark strax innan han gick bort 2016. Clark inleder låten. I sina bästa stunder är Presley en låtskrivare i samma klass som Jason Isbell. Fast mer direkt och i linje med Loretta Lynns »Fist city« och »Don't Come Home A-Drinkin' (With Lovin' on Your Mind)«.
www.rootsy.nu/recension.php?id=2796
Daniel Romano
Modern Pressure
På nya skivan Modern pressure åker Daniel Romano vidare med Nobelpristagaren, med den för tidigt frånryckte och med den oefterliknelige och i skuggan av Paul och John ställde George Harrison – lyss till sitaren i Impossible green och till Harrisons trippelskiva All things must pass. Vansinnigt begåvat och oemotståndligt av en poet som presenterar sig uthälld över ett svart piano med en röd-vit t-shirt och texten: No more art!
Unnveig Aas
Old Soul
Unnveig Aas solodebut är med rätta en av vårens mest hyllade americanaskivor i Norge. Aas sjunger om kärlekssorg och är också medlem i Roger Graesberg & Foreningen. Hennes musik har en distinkt noir-känsla och ett släktskap med Ellen Sundbergs skarpa första platta ”Raven”.
Läs intervju i kommande Lira.
Andrew Combs
Canyons of my mind
Bitterljuvt är ett misshandlat ord men passar för Combs Gentle on my mind blues. Annars är det inte alltför mycket retro över Texas-födde Combs som tvärtom för tankarna till en tidig Isbell i låtar som Blood hunters och i Bourgeois King som är en kommentar till det pågående pajaseriet i Vita huset.
Cale Tyson
Twang, Södermalm, maj
Liksom Sturgill Simpson och Daniel Romano återvänder Tyson till rötterna. Liksom Simpson och Romano undviker Tyson elegant klichéstaplande, på något märkligt sätt lyckas han alltid skära bort receptionshistorian och de traderade lagren och hitta fram till kärnan. Och han gör det med en röst som är så sorgsen att man måste kisa en extra gång för att slå fast att det inte är något av Hank Williams själ som irrar kring i den lilla källarlokalen på östra Södermalm, där Levin-gitarrerna, mandolinerna och en och annan pedal-steel skulle kunna berätta historier från vägarna.
www.lira.se/en-sorgsen-stjarna-i-vardande/
John Prine
Cirkus, Stockholm
På Cirkus i Stockholm visade John Prine varför han, inne på sitt femte decennium som låtskrivare och artist, tillhör country- och folkscenens levande panteon. Prine möts av stående ovationer när han öppnar kvällen med Love, love, love från German afternoons. Två timmar senare merengue-dansar han sig ut efter en episk Lake Marie och återvänder för Paradise där Amanda Shires och gitarristen Jason Wilbur en gång för alla plockar låten ur händerna på John Denver.
www.lira.se/john-prine-fortsatter-att-satta-djupa-avtryck/
2017-03-14
Neko Case
Live from Austin TX
Återutgivning av liveinspelningen från Austin City Limits den 9 augusti 2003. Förutom låtar från hennes första skivor en fullständigt ljuvlig version av Dylans Buckets of Rain.
Prine, John
For Better, or Worse
(Oh Boy)
Få svaga spår där varje duett har sin egen karaktär och stämningsläge. Plattan visar Prines styrka i att få liv i enkla, avskalade texter.
Atomic
Six easy pieces
Ny platta för svensk-norska atom-unionen. Finns dessutom att få som trippel-cd med liveinspelningar från Tokyo. Friform, avantgarde och en alldeles egen protonsamling, i februari passade Ljungkvist och hans vänner att bjuda på en radioaktiv release-spelning på Fasching.
Birgitte DeMeyer & Will Kimbrough
Mockingbird Soul
Will Kimbrough behöver ingen närmare presentation i detta forum. Här tillsammans med singersongwritern Brigitte DeMeyer i själfulla utflykter ledsagat av en mjuk southern drawl.
Gillian Welch
Boots No. 1: The official revival bootleg
Inte minst med tanke på att det är fem år sedan The Harrow and the harvest släpptes så är det här en välsignelse. Alternativ- och demo-versioner av till exempel Orphan Girl.
Taylor, Chip
A Song I Can Live With
(Trainwreck)
På nya skivan fortsätter Chip det pågående berättandet, med minimala medel förmedlar han stämningar och räcker ut ord som är och blir kött. Chip Taylor summerar åren, minnena från barndomens rum med den där Motorola-radion som skickade sånger från en annan rymd till den mellersta av bröderna Voight i huset i Yonkers, New York.
2016-10-05
Price, Margo
Midwest Farmer’s Daughter
(Third Man Records)
Margo Price blev nyligen utsedd till Årets Emerging artist vid Americana-festivalen i Nashville. På »Midwest Farmer’s Daughter« sjunger hon och diktar sitt liv på ett sätt som Loretta Lynn gjort med en direkthet som går i nedstigande led från Lynn och i systerskap med singersongwriters som Angaleena Presley.
www.rootsy.nu/recension.php?id=2700
Eilen Jewell
Lasse i Parken, Stockholm 31 augusti 2016
Americana-noir-drottningen sjöng ut sommaren under de kulörta lyktorna i Stockholms sista folkpark. Eilen Jewell klev in i den lilla trälådan under Söders himmel och påstod att det enda konstanta är att ingenting någonsin förblir vad det var.
www.lira.se/en-perfekt-kvall-i-parken-med-jewell/
By The Bluebird
By The Bluebird
(Rootsy Music)
By the Bluebird har en stor referensvärld och skivan en lågmäld, finstämd samling akustiskt drivna sånger med skira orglar, dragspel och försiktiga trummor som stödjer linjer i Leeb-Lundbergs melodier och gedigna gitarrspel.
www.rootsy.nu/recension.php?id=2720
Ellen Andersson
”I’ll be seeing you”
(Naxos)
Ellen Andersson lossar scatsången från stavelserna mot det mer instrumentalt klingande i debuten ”I’ll be seeing you” på Naxos-bolaget Prophone. Skivan är präglad av musikaliskt mod och fina arr av en ny stjärna på den svenska jazzhimlen.
Läs rep i Lira 4 2016
Chip Taylor & Carrie Rodriguez
Who’s gonna build that wall?
Äntligen tillbaka tillsammans. Tyvärr bara för en Nordamerikansk vända. Eller? Taylor & Rodriguez bjuder på ett nyskrivet högaktuellt inlägg i presidentvalskampanjen. Lyssna och återvänd sedan gärna till parets The trouble with humans, till exempel.
YouTube
Björk
Royal Albert Hall, 21 september 2016
Ett helt auditorium försänkt i andäktig stillhet, lyssnade till de närmast subliminala vibrationerna från Aurora Ochestras 26 stråkar och Björk Guðmundsdóttirs närmast utslocknande röst i Family. En konsert som knappast går att beskrivas i de ord man har förhanden.
2016-05-24
Sturgill Simpson
A Sailors guide to Earth
Americana-countryns frälsarkrans, bluegrass-spelmannen Sturgill Simpson låter ingen självmant trycka ner Stetson-hatten över öronen. Till «A sailors guide to earth» har Kentucky-sonen lämnat country-psykedelikan för en southern soul-indränkt vätebomb av Memphis och Muscle Shoals-vibes vars enda gemensamma nämnare med föregångaren är att den växer som ett svampmoln för varje lyssning. Späckad med textuala guldkorn sägs «A Sailors guide» vara riktat till nyfödde sonen, den förstfödde, men alla föräldrar vet att barnen inte lyssnar till kloka ord från dig, de gör som du. Så Sturgill låter nog sin internaliserade fadersbild sjunga bort all oro med rader som:
”Motoroil is motoroil” “Flying high beats the lies in a politicians war” och “respect the monster”.
I första låten får han med en stråk-kvartett, en komplett blås-sektion, en Moog, en Wurlitzer och en Laur Joamets utan att det låter överbefolkat. Genialt.
Loretta Lynn
First Circle
Om ni bara ska lyssna på en enda duett i år så är det Loretta Lynns och Willie Nelson «Lay Me Down". Den förste som lyckas hålla borta tårarna vinner en fotvandring från Butcher Holler till Texas. Dessutom nyinspelning av Lynns första egna låt: Whispering Sea. 84-åriga Loretta gör bluegrass på ett sätt som ställer mycket i ett förklarat sken. Förstaklass rakt igenom.
Oddjob
Folk
Med Grammis-belönade skivan Folk tar rutinerade Oddjob ett ordentligt grepp om visarkivet och fräser samman lockrop, näverlur och kulningar till en egen modal verklighet. Oddjob plockar melodier ur vrenska lockrop, bygger riff av kullornas fraseringar och ekar deras timbre med Goran Kajfes nåderika trumpetspel och Per ”Ruskträsk” Johanssons lyriska, uppriktiga alt.
www.lira.se/modalt-mote-mellan-musikaliska-maestros/
Cale Tyson
Introducing Cale Tyson
Skönt svajig country-crooning och en pedal-steel-mättad debut med klassisk yodel och överkommen kärlekssorg i en debut som har mycket av den kosmiska amerikanska musiken i sig som inte på långa vägar är så allvarstyngd som man skulle kunna inbilla sig.
Med »Introducing är Cale Tyson« direkt-kvalificerad in i den nya retro-countryns greenroom. Att han dessutom är uppväxt i Townes Van Zandts hemstad kan inte hållas emot honom.
Sonny Rollins Trio
Live in Europe 1959
1959 tog Sonny Rollins sin första av återkommande sabbater från scenen. Strax innan han gick in i övningstid - vandrande om natten på Williamsburg Bridge på Manhattan - var Rollins på turné med den pianolösa trion med basisten Henry Grimes och trumslagaren Pete La Roca. Trippel-cd som är ett jättelikt dyk ned i Rollins oceaniska idévärld med inspelningar från Nalen och Södra Teatern. Epic strolling.
2016-02-22
In Orbit
Clark Terry med Thelonious Monk.
Trumpetarnas trumpetmagister dog för exakt ett år sedan - här är maestro Terry i fin bop-form med Monk. En nyutgåva av en inspelning från 1958. Kolla fina Netflix-dokumentären om Terry och unge blinde pianisten Justin Kauflin.
Sam Outlaw
Angeleno
Sam Outlaw - reklammannen som körde rakt in i en trettioårskris, träffade Ry Cooder och hans son och fick ihop en glimrande känslig neo-retro-platta - har namnet på mödernet och känns uppväxt på den äkta varan, tappad i de rätta skogarna.
Israel Nash
Debaser Stockholm
Dödsdömda Debaser fick uppleva en Israel Nash i högform och ett närmast arkaiskt rockband med stämsång och en rytmsektion som skänker ljuset åter till människorna som tycks vandra i evighetslångt mörker.
http://www.lira.se/allt-faller-pa-plats-for-israel-nash/
Bob Woodruff
The Year We Tried to kill the Pain
Woodruffs fantastiskt fina inspelning från 2013 med svenska komptrion ges nu ut i USA och rusar förtjänstfullt upp på spellistorna vilket får en att återvända till detta mästerverk i all sin enkelhet.
Jason Isbell
Something more than free
”My day will come, if it takes a lifetime.” Sjunger Grammy-belönade kommendörkaptenen i Americana-flottan Jason Isbell. Skönt för alla att han slapp vänta så länge.
Isabella Lundgren
Somehow life got in the way
I sagan berättas att en gång var sekel faller stjärnljus över de värmländska skogarna. Ur det stjärnljuset är en ny röst i svensk jazz kommen.
Läs gärna om Isabella i Lira #5 2015.
What happened, Miss Simone?
Dokumentär - Netflix
Liz Garbus låter Nina Simone kliva fram med all den musikalitet, genialitet, ilska, sorg och kärlek som bebodde sångerskan och pianisten Simone, född som Eunice Kathlynn Waymon 1933, och äntligen förstår jag varför hon var så arg; vi borde alla vara jävligt mycket argare.
2015-09-14
Jason Isbell
Something more than free
Jason Isbell tycks ha träffat på en källåder av Guds nåde. Isbell formerar armadan till ett av samtidens mest slagfärdiga. Southeastern är dock fortfarande flaggskeppet i flottan.
Iris DeMent
Trackless Woods
Ryska poeten Anna Achmatovas dikter har väntat upp emot ett sekel på att få musikalisk skepnad. Nu är de här i DeMents tolkning. Giftermål i himlen.
Elders and Ancestors
Agrelia’s Castle
Brother Paul Brown och Mike Farris i en episk version av Wayfaring Stranger. Healing on my mind med duon och äkta makarna Paul och April Brown. ”Breathe” tar vid i George Harrisons indiska resa med Memphis-sitarspelaren Richard Cushing.
The Traveling Kind
Emmylou Harris och Rodney Crowell
Uppföljaren till Old Yellow Moon från 2013 är snäppet vassare. Mycket bättre än så här blir inte den vemodiga, eftertänksamma americanan.
The Waterboys
Modern Blues
Ett destillat av Mike Scotts musikaliska resa med dagbokstexter om dagar flydda och kärlekar förlorade. Brutalt bra band med en hårtslående Ralph Salmins, den så exakt hängande David Hood och Brother Paul Browns demoniska Hammond.
Mike Farris
Shine for all the people
Ingen bäst-just-nu-lista är komplett utan Shine for all. Sam Cooke, Al Gren, Mahalia Jackson och pastor C.J Johnson ger plats i gångarna och den som inte upptäckt Farris har ett helt liv kvar att upptäcka.
2015-02-16
Angaleena Presley
American Middle Class
Angaleena Presley bär sin historia och sina berättelser på huden. Hela vägen upp och ner längs de kyrko- och snabbköpsgångarna som hon tecknar med skarp penna. I sina starkaste stunder är Presley en låtskrivare i hägnet under en av Loretta Lynns apelträd.
Judah & The Lion
Sweet Tenneesse
Bandets andra EP Sweet Tennesse med sin bluegrassbaserade, beatstarka folkpop. I botten ligger starka sånger, en av de bästa unga rösterna på länge och ett tydligt mandolin och banjo-driv.
The Waterboys
Modern Blues
Sista två låtarna räcker egentligen på denna Mike Scotts resa över haven till Nashville med Swampers David Hood och Brother Paul Brown.
Mike Farris
Shine for all the people
Compass
Sam Cooke, Reverend Al Green, Mahalia Jackson och pastor C.J Johnson nickar och hel bunt änglar brer sina vida vingar över Mike Farris.