Det är få band som likt I See Hawks In L.A. kan föra oss tillbaka till tiden när västkustens psykedeliska folkrock fyllde våra sinnen. Tiden då The Byrds, Gram Parsons, Quicksilver Messenger Service, Grateful Dead eller New Riders Of Purple Sage glänste som allra starkast.

I See Hawks In L.A. bildades 1999 av Rob Waller och debuterade med ett första album 2001 och »On Our Way« blir deras tionde. Så bandet såg dagens ljus en bra bit efter det 60 - 70-tal som har präglat deras musik.

Rob Waller sång och gitarr, Paul Lacques gitarr, lapsteel, autoharp, munspel och mandolin, Paul Marshall bas och Victoria Jacobs trummor bildar stommen i I See Hawks in L.A. Med på inspelningen finns ytterligare en handfull skickliga musiker som inbjudna gäster spelandes fiol, pedal steel, dragspel, mellotron och orgel.

Inledande fantastiska »Might´ve Been Me« hamnar någonstans mellan country och folkmusik och tar upp effekterna av maskroste och mysticism. »If you see a falling star, it might´ve been me« sjunger Rob. Ett litet drag av besvikelse gömmer sig där. Det finns också ett drag av hippie och örtodlingar i framtoningen av I See Hawks In L.A. Rob Waller sjunger med en varm och tilltalande sångröst och instrumenthanteringen och arrangemangen skapar en uppfriskande och vitsig alt-country.

»Mississippi Gas Station Blues« är en tuffare talking blues. Victoria Jacobs »Kensington Market« blir till engelskt 60-talpop med en vandring genom psykedelisk dimma. Sedan kommer två hyllningssånger till personer som satte sig upp mot maktapparaten. »Kentucky Jesus« handlar om boxaren Muhammad Ali och hans värnpliktsvägran och »Geronimo« om, just, shamanen och ledaren för en chiricahuaapachisk grupp som stred mot amerikaner och mexikaner. »Stealing« är en drömsk countryballad med två lysande pedalsteelgitarrer.

Avslutande åtta minuter långa »How You Gonna Know?« är ett glimrande konstverk av ord som ställer frågor om vart vi är på väg. För hos I See Hawks In L.A. har det alltid funnits en oro över sakernas tillstånd och över vår framtids livsbetingelser. För kärleken är som en skitig glaciär från vilket alla floder flyter. Flyter som silver, ner i det oundvikliga som förmörkar dess flöde. Hur kan vi veta?

I See Hawks In L.A. har ännu en gång samlat ihop en handfull tänkvärda sånger med underfundiga men samtidigt vardagsaktuella texter. Trots coronans uppslitande isolering har man lyckats samla ihop de olika delarna till en lysande helhet. Svävande på ett moln av småspik. Omfamnande men med små stick av påminnelse. Det bli inte bättre än du gör det.

Och då kan det bli det så här bra.