Jag upptäckte I See Hawks In LA i samband med att samlingsplattan »Should Have Been Gold« kom ut 2010. En titel som lakoniskt beskrev att resultatet hittills inte stod i paritet med förhoppningarna. Samtidigt hade detta spelglada Los Angelesbandet tagit en plats i mångas hjärta.

Bandnamnet I See Hawks In LA är egentligen en kod som är en blyg inbjudan och betyder »If you see hawks, then maybe we should talk«.

»Live And Never Learn« är bandets åttonde album och det första på fem år. Därför speciellt efterlängtat. Det finns inte många band med det fyndiga anslag och den mångsidighet som I See Hawks In LA leverera med musik som sträcker sig från mjuk folk till rasande rock ´n´ roll. Alternativ country kallar några det. Jag skulle säga, att de har ett alldeles eget förhållande till musik. Elementen finns där men anpassningen är särpräglad med texterna, instrumenteringen och stämsången. De är mer våghalsiga än andra mjukpopiga västkustband och deras känsla för humor saknar gränser. Det finns mer doo-wop och bar room country än i många andra band.

Plattan inleds med »Ballads For The Trees« där Rob Waller sjunga lika mjukt grovrossligt som Brett Sparks i The Handsome Family. Men likheten stannar vid det. I See Hawks In LA´s texter har inte samma morbida poetiska anslag som Rennie Sparks. De är snarare finurliga och personligt reflekterande. Eller varför inte klimatvänliga och hållbarhetsanpassade, som i just »Ballad For The Trees« eller »Planet Earth«.

»The Last Man In Tujunga« handlar de bränder som härjade i Kalifornien och tvingade Paul Marshall att lämna sitt hem i Tujunga när eldflammor slickade hans hus.

»Poour Me« drar mer mot de inre personliga känslorna där fylla och självömkan möts.

»Spinning« är Victoria Jacobs bidrag i form av en folkmelodi med psykedelisk meditation över den tid som har gått.

»My Parkas Saved Me« är en sång som bara kan komma från I See Hawks In LA om hur en parkas räddar bäraren en hal vinterdag vid Lake Michigan. Doo-wopsång, 50-tals komp och en härlig B 3 orgel från Danny McGough.

»Stoned With Melissa« skulle kunna vara en av dessa marijuanasånger från I See Hawks In LA men istället får den en sorglig avslutning.

»Kings Of The Rosemead Boogie« visar oss en imaginär hjälte från San Gabriel Valley och »Isolation Mountains« och »Tearing Me In Two« bjuder in två gamla vänner i form av Dave Markowitz på fiol och Richie Lawrence på accordion. Tillsammans med Rob Waller sång och gitarr, Paul Lacques gitarr, Paul Marshall bas och Victoria Jacobs trummor är I See Hawks In LA tillbaka med ett utsökt och mycket starkt album. Detta efter en tid av personlig sorg och individuella svårigheter.

Leva och lära av livet skulle kunna fungera lika bra som titel till dessa härliga sånger från Kaliforniens stolthet, I See Hawks In LA.