Downing, Riley - Start It Over
Någon sa att det låter som ett mellanting mellan Johnny Cashs whiskeyspruckna Tennesseeröst och Tom Waitz djupt skrovliga gruslika när Riley Downing sjunger. Och det är nog inte någon helt fel beskrivning. Sången bär en dov ödmjukhet kombinerat med en eftertänksam släpighet.
Detta är Riley Downings debutplatta. Tidigare har vi kunnat höra honom som gitarrist i The Deslondes och i samarbete med Hurrey for the Riff Raff. Här samarbetar han nära med Andrijia Tokic från Alabama Shakes och Hurrey for the Riff Raff och bandkompisen från The Deslondes, John James Tourville. Plus en hel radda fina kompmusiker.
En blandning av americana, rock, folk och r ´n´ b förpackat i en tillbakalutad New Orleanstappning. Inledande »I´m Not Ready« anger takten och anslaget. Tillbakalutat. Här anger han själv farten. Bestämt utan att vara bestämd. Bara så där nonchalant säker. Och efterföljande »Deep Breath« handlar just om att ta ett djupt andetag och sluta ett enbart titta ner i marken. Som även ger en fingervisning åt en strävan i »Looking Forward«. »Start It Over« hyllar singelvinylens förmåga att förändra människor liv. Musikens styrka återkommer i »Won´t Somebody Play«.
Den sarkastiska beskrivningen av att bli sittande i en liten stad där »city lights sparkle and shine trough the buckshot-bitten Highway sign« gör »Never Coming Home« till precis så härlig rock ´n´ roll som man vill att den ska vara.
»Start It Over« är något av en överraskningen platta. Plötsligt dyker det upp musikaliska inslag som man kanske inte hade väntat sig. En marxaphone i »Coleman Rose«, accordion och Hammondorgel i »Good To See You«, stråkar i den lågmälda valsen »Looking Forward«, vibrafon i »Won´t Somebody Play« och banjo och Moog i »Crazy«. Till detta Jeff Taylors genomgående mycket fina pianospel.
Säga vad man vill om Riley Downings personliga bariton och väderbitna sångtexter. De tillsammans med kompmusikerna och produktionen gör plattas helhet mycket större och så mycket mer omfamnande. Ett fantastiskt hantverk. Ett fantastiskt musikaliskt landskap.
Detta är Riley Downings debutplatta. Tidigare har vi kunnat höra honom som gitarrist i The Deslondes och i samarbete med Hurrey for the Riff Raff. Här samarbetar han nära med Andrijia Tokic från Alabama Shakes och Hurrey for the Riff Raff och bandkompisen från The Deslondes, John James Tourville. Plus en hel radda fina kompmusiker.
En blandning av americana, rock, folk och r ´n´ b förpackat i en tillbakalutad New Orleanstappning. Inledande »I´m Not Ready« anger takten och anslaget. Tillbakalutat. Här anger han själv farten. Bestämt utan att vara bestämd. Bara så där nonchalant säker. Och efterföljande »Deep Breath« handlar just om att ta ett djupt andetag och sluta ett enbart titta ner i marken. Som även ger en fingervisning åt en strävan i »Looking Forward«. »Start It Over« hyllar singelvinylens förmåga att förändra människor liv. Musikens styrka återkommer i »Won´t Somebody Play«.
Den sarkastiska beskrivningen av att bli sittande i en liten stad där »city lights sparkle and shine trough the buckshot-bitten Highway sign« gör »Never Coming Home« till precis så härlig rock ´n´ roll som man vill att den ska vara.
»Start It Over« är något av en överraskningen platta. Plötsligt dyker det upp musikaliska inslag som man kanske inte hade väntat sig. En marxaphone i »Coleman Rose«, accordion och Hammondorgel i »Good To See You«, stråkar i den lågmälda valsen »Looking Forward«, vibrafon i »Won´t Somebody Play« och banjo och Moog i »Crazy«. Till detta Jeff Taylors genomgående mycket fina pianospel.
Säga vad man vill om Riley Downings personliga bariton och väderbitna sångtexter. De tillsammans med kompmusikerna och produktionen gör plattas helhet mycket större och så mycket mer omfamnande. Ett fantastiskt hantverk. Ett fantastiskt musikaliskt landskap.
Skrivet av Staffan Solding
