Det finns en uppsjö av unga duktiga singer-songwriters över hela den amerikanska mellanvästern. Nu är det ju inte enbart mellanvästern som fostrar goda musiker. Nej, egentligen finns de hela vägen från Saskatoon, Saskatchewan i Kanada till Austin i Texas om man ska vara riktigt ärlig.

Nästa på tur till ett internationellt genombrott är Ian Noe från Beattyville, Kentucky. Samma stat som gav oss Tyler Childers och Sturgill Simpson. Nu följer Ian Noe upp sin debut-EP från 2017 med ett debutalbum »Between The Country«. Och inget dålig sådant.

Ian Noe är inspirerad av bland andra John Prine och Bob Dylan och har också ett tydligt berättande anslag i sina sånger. Berättelser hämtade från hemtrakterna i Lee County.

Visst har Noa både kraft och personlighet nog att framföra sångerna ensam. Men de ger betydligt större känsla och uttryck när han får stöd av en handfull medmusiker. Det är förutom Ian Noe på gitarr och sång, Dave Cobb produktion och gitarr, Adam Gardner bas, piano och orgel, Chris Powell trummor och slagverk och Savannah Conley bakgrundssång.

Ian Noa sjunger med en kraftfull nasal tenor. Ett existentiellt hot vilar över sångerna. De är en musikalisk resa som bjuder på lika mycket löften som osäkerhet. Formade av ett landskap där livet lämnar en allt längre mörk skugga. »Methhead« är en beskrivning av det moderna Amerikans plåga. Brutalt.

She's the empty-eyed soul the zombie-like fool / The feinin', fuckin methhead

Eller »Dead On The River (Rolling Down)« där döden är lika skitig som flodens vatten:

Mary almost made it to twenty-nine / The mother of an orphan and a friend of mine / Painted up with high heels on her feet / Making what she could on this filthy street

En morbid ironi hittar vi i titelspåret hämtat från farföräldrarnas aforismer:

On down between the country / Where deer lay ’long the road / On down between the country / Where a long life is a blessed one, I’m told

Och som i så många andra sånger från vår tid och dess bortglömda platser: missbruk, våld, sjukdom och tid använt till att drömma sig bort, till platser någon annanstans där det är rent och där kärleken frodas. Där verkligheten är en annan.