»Fenfo« kan översättas till »något att säga«. Och det är en ganska exakt titel. Diawara håller ingenting tillbaka när hon sjunger om kärlek, familj och tradition. Härliga melodier som förstärks av traditionella instrument som kora och ngoni och ett kompband som lyfter Fatoumatas röst. Rösten ligger alltid i framkant i produktionen, mjukt lyrisk och subtil i sin känsla. Diawaras debutalbum »Fatou« från 2011 var mycket bra men lite för lugnt och riskerade, tycker jag, att bli »cafémusik« (om uttrycket tillåts). Men på »Fenfo« smälter hennes musikalitet och självkänsla samman och hon är absolut en av de mest dynamiska artisterna i dagens musikvärld. Det känns som att hon velat prova något nytt på varje låt på albumet. Vilket hon lyckas med eftersom hon blandar sin historia och sin kreativitet med nya perspektiv. Dessutom har albumet årets vackraste omslag.

Och det här är kanske den vackraste videon just nu:
www.youtube.com/watch?v=4gmGL5SqhaY/visalogg.php