Lance Canales debuterar på Music Road Records med ett moget och väl genomarbetat album. Som den americanaartist han är kommer influenserna från lika delar folkmusik och blues, gärna från det tidiga 1900-talet fram till Woody Guthrie.

Lance har mexikansk-indianskt ursprung från Central Valley i Kalifornien. Ett landområde som har fått sin prägel av mexikanska gästarbetare, onda tider, hårt lantbruksarbete, one room country shacks och en i vinden viskande demon. Detta ligger till underlag för det hårdkantade historieberättande som Lance bjuder på i de av honom själv skrivna sångerna. Framförda omväxlande som blues eller folksånger och som soloakustiska låtar eller rockiga bandvarianter.

Sångrösten är dovt grov, ibland framförd som talsång, ibland som ett demoniskt grymtande och ibland hotfullt viskande. Sällan speglande värme, snarare hårt liv och umbäranden. Ackompanjerad av sig själv på slidegitarr och välvilliga kompmusiker, ibland utrustade med spade, fotsteg eller persikolåda för att skapa extra verklighet. Jimmy LaFave har producerat med känsliga öron och varm hand.

Till sin version av Rev. Gary Davis »Death Got No Mercy« har han hjälp av Eliza Gilkyson i en fin duett. Lance gör också en fin och känslomässigt stark version av Woody Guthries »Deportee«, även känd som »Plane Wreck Of Los Gatos«. Lance ger namn åt de 28 mexikanska gästarbetare som omkom i flygplanskraschen 1928 på väg åter till Mexiko utvisade från USA. »Sign No More« har fått en Skip James lik framtoning och den avslutande »Stomp It Out« är en snabb rockande sak i ett mycket bestämt tempo.

Det Lance Canales har framför sig är att fundera på hur han skulle kunna skapa sig en särpräglad plats i den stora och snåriga världs som americanavärlden är. Många låter väldigt lika och har inte så stor variation i sina sångtexter. Hos Lance finns spår av självständighet och personligt uttryck som är väl värde att utveckla. Vi får väl se, och höra, vad det lider. En god start så här långt dock.