En av de mest fascinerade dokumentärfilmer jag har sett är BBC:s »Searching For The Wrong Eyed Jesus«. En rundtur i amerikanska södern med Jim White som ciceron genom en terräng av kyrkor, fängelser, biker-barer och kolgruvor.

En resa genom ett samtida södra USA, en värld av marginaliserade människor och deras små, snäva och ibland lite väl inskränkta samhällen. Längs vägen möter Jim White andra musikaliska ensamvargar som The Handsome Family, Johnny Dowd och David Johansen.

Det är över tio år sedan filmen gjordes och den producerades under Jim Whites mest kreativa period. Albumet »No Such Place« som kom två år tidigare är ett av 00-talets absoluta höjdpunkter.

När Packway Handle Band, från Athens Georgia, äntligen såg filmen bestämde dom sig att söka upp Jim White för att dom ville ha honom som producent till deras nya bluegrassalbum. Jim White nappade direkt och påstod dessutom att han själv hade en skrivbordslåda full med bluegrasslåtar. Trot eller ej men beviset har vi nu i form av »Take It Like A Man«.

Albumet växlar mellan Whites och Packways kompositioner och vi kan nog kalla det »bluegrass«. Kanske. Albumet är fyllt av Jim Whites torra, humoristiska och aviga texter och som vanligt låter han aldrig någon genre ta över helt. Därför är det bluegrass och ändå inte. Det är svärta, humor, gospel, ballader och förstås en alldeles egen slags bluegrass. Framförallt är det Jim Whites bästa album på mycket länge.

Det är elva låtar som sammanfogas till en sprudlande helhet där bluegrass får ett helt nytt liv. Att sen omslaget blir väldigt snyggt att ha längst fram i skivsamlingen gör ju inte det hela sämre.

Albumet avslutas med »Sinner!« Den sammanfattar det mesta av detta album. Halleluja! Jim White är tillbaka.