Patrik Jansson gitarr och sång, Petter Stenberg orgel och piano, Per Wallander bas och Patrik Thelin trummor gör ett fint jobb tillsammans. Just tillsammans, för det är helhet, samarbetet och lyhördheten i bandet som gör plattan så bra. Visst har Patrik Jansson skapat ett gott utgångsläge med ett antal fina låtar och förmedlar dem med en i många stycken hyfsad sångröst. Gitarrspelet håller hög klass, vilket är ett måste när man vill jämföras, eller i alla fall säger sig inspireras av, Buddy Guy, Stevie Ray Vaughan och Joe Bonamassa.

Nu får säker många en känsla av att detta är hårddriven bluesrock som bjuds. Så är det också till viss del. Men genom att bjuda in Mikael Fall på munspel, Lisa Lystam på sång och tre blås på tre spår uppstår inte känslan av stel, hård och ogenomtränglig blues. Tvärtom.

Därför blir plattans första halva också speciellt bra. Inledande »Here I Am« är gungande soulfylld och ett av de bästa spåren. »Moving On« är en lite långsammare duett med Lisa Lystam. Också den väldigt fin. Både »Tell Me« och »Get Away« har härligt munspel och »Greed« får en funkig känsla med sitt blås. I den långsamma instrumentallåten »Lonis« visar Patrik att han är en riktigt duktig gitarrist. De har gjort en snabb rockare av »Never Make Your Move Too Soon« och avslutar med en traditionell, lite tyngre »Keep Holding On«.

Ska jag vara riktigt ärlig, så är det faktiskt de spår som har gästartister som står ut lite framför de övriga.

Blandningen och variationen, och att det inte är en överdrivet dominerande utan snarare välplacerad gitarr som används, gör plattan till en snygg helhet.

En stark andra platta från The Patrik Jansson Band utan tvekan.