Artikel / Krönika
Annie Proulx berättelser från vidderna
Av Bengt Eriksson

– Ska jag titta ut genom fönstret? säger Annie Proulx i telefon. Gå ut på gårdsplanen? Berätta hur det ser ut där jag bor?

– Jag bor i sydöstra Wyoming, fortsätter hon, någonstans i området kring Medicine Bow. Exakt var vill jag inte avslöja, det är redan för många nyfikna som försöker hitta mitt hus.

– I öster rullar Laramieplatån uppåt berget med sitt gyllene präriegräs, fläckat svart, brunt och vitt av betande boskap. Det baguetteformade Sheep Mountain – med kronhjortar, lodjur och pumor – ligger rakt fram. Vid södra horisonten kan jag ana den del av Colorado där det aldrig blir sommar och i sydväst syns Klippiga Bergens taggiga tänder. På vägen utanför huset kör grannens traktorer och vagnar fram och tillbaka.

Du bor alltså på landet?

– Jaa, skrattar Annie Proulx, jag bor verkligen på landet.

E (som i Edna) Annie Proulx var 50 plus när hon i slutet av 80-talet debuterade som skönlitterär författare med novellsamlingen ”Heart Songs and Other Stories”. Innan dess gick hon på universitet, läste europeisk ekonomisk historia och skrev på en oavslutad doktorsavhandling. Istället blev hon journalist och gav ut en rad handböcker om hur man lagar staket, odlar vindruvor med mera.

– Jag har bott i stora städer, som Montreal, Tokyo och New York. Mycket större kan det inte bli. Men i hjärtat har jag alltid varit en ”lantis”. Jag är född på landet, min familj kommer från landsbygden.

Det är också landsbygdens människor, ofta ”country white trash” (fattiga bonnalortar), som Proulx skildrar. I bok efter bok betar hon av USA:s och även Kanadas landsbygd: New England (”Heart Songs” och romanen ”Postcards”), Newfoundland (romanen ”Sjöfartsnytt”), Lousiana, Texas, Iowa och Maine (romanen ”Dragspelsbrott”) samt Wyoming (den nya novellsamlingen ”Berättelser från vidderna”).

– Alla mina skönlitterära böcker – utom den första novellsamlingen – har jag skrivit i Wyoming. Först hyrde jag på olika platser. Nu har jag ett eget hus. Varför det blev just Wyoming vet jag inte, men första gången jag kom hit var det som om landskapet talade till mej. Det är här jag hör hemma.

Jag trodde det var en äldre släkting som lockade dej till Wyoming.

– Du tänker på Joseph LeBarge? Nja, riktigt så var det inte. Men det är en rolig historia, säger Annie och berättar.

- På min fars sida härstammar jag från Proulx och LeBarge, två familjer i den franska delen av Kanada. Samma dag som Joseph LeBarge fyllde 21 tog han en kanot och började paddla söderut. Det här hände i början av 1800-talet. Han paddlade ända ner till Missouri och arbetade senare som bäverjägare i Klippiga bergen. Under en jakt i Wyoming blev han skalperad av indianerna – inte så illa att han dog av det men efter skalperingen bar han alltid hatt.

– Det finns både en flod och en stad i Wyoming som heter LeBarge, uppkallade efter Joseph LeBarge.

Ligger LeBarge i närheten av där du bor?

– Nej, inte alls. Det är västerut, en bra bit härifrån.

Den amerikanska originaltiteln till ”Berättelser från vidderna” är ”Close Range” – ett betydligt bättre namn.

– Titeln syftar dels på att novellen är en kortare, mer sluten form av litteratur än romanen. Men ”closed range” – med ”d” – är också ett lokalt uttryck för att beskriva att man i Wyoming lever som innanför ett stängsel, inhägnad av traditioner och auktoriteter och även av begränsade ekonomiska möjligheter.

Intervjuaren, berättar jag för Annie Proulx, bor också på landet: i ett litet samhälle med åkrar och bondgårdar runt omkring. För mej har uttrycket ”close range” en tredje betydelse. På landet är det lätt att man isolerar sej från omvärlden, blir sej själv nog och tror att världen tar slut bortom nästan gård.

– Det är likadant i Wyoming. För att följa med vad som händer i övriga världen måste man ha satellit-TV. Om en skolpojke skulle ha sett på TV att man kan bli något så konstigt som modedesigner så skulle han aldrig veta hur man gör för att bli det. Antagligen skulle det ändå sluta med att han tog över pappans gård.

– Samtidigt finns det skolor där hälften av eleverna måste lämna hemstaten för att få jobb. Utflyttningen är stor. Här finns städer där de flesta är män och alla över 50.
Wyoming är USA:s nionde största stat till ytan men den allra minsta till befolkningsantalet (för närvarande cirka 460.000).

– Landsbygden förändras på samma sätt både i USA och Europa. Den här utvecklingen är global. Jag ansluter mej till åsikten att miljön, tiden och livet formar människan – därför finns det finns det likheter mellan landsbygdsbefolkningen i Wyoming och Sverige.

Vad är utmärkande för landsortsbon?

– Livet på landet är hårdare. Det beror på en själv om man klarar sej. Man måste vara händig, kunna laga staketet och svetsa avgasröret på bilen. Ekonomin är ansträngd. Man måste vara uppfinningsrik och hitta olika småjobb att försörja sej på. Varje dag är en kamp för att överleva. Ett misstag blir ett steg närmare misslyckandet.

– En annan global utveckling är att bilden av landsbygdens befolkning tecknas av människor som bor i storstaden. Det är där media finns, tidningar, radio och TV. Vi får inte reda på hur människorna på landet är – enbart hur stadsborna ser på ”lantisarna”.

Annie Proulx brukar jämföras med bland andra Cormac McCarthy och Flannery O´Connor, ett par andra författare som skildrar människor på USA:s landsbygd. Men hennes berättelser har också likheter med såväl countrysång (från Carter Family över Johnny Cash till Bruce Springsteens akustiska sånger) som country noir, amerikanska landsortsdeckare.

Titelnovellen från ”Heart Songs” handlar om en familj som är amatörmusiker och lirar country, i ”Dragspelsbrott” spelas huvudrollen av ett litet grönt dragspel som kommit till Amerika från Sicilien och i ”Berättelser från vidderna” har en av novelltitlarna lånat andra hälften av namnet på sången ”The Sky Above, The Mud Below” av Tom Russell, en folkcountrysångpoet som ofta diktar och sjunger om nutida cowboys.

Gillar du country?

– Jag lyssnar gärna på så kallad ”alternative country” och jag antar att Tom Russell kan placeras i den genren.

– Jag minns en gång när jag åkte taxi med en förlagsredaktör i New York. En modern, urban kvinna som man inte kan tänka sej lyssnar på country. Taxichauffören hade en radiostation på som spelade country. Förlagskvinnan kunde inte undgå att höra musiken och när vi steg ur taxin så sa hon: ”Nu förstår jag varför folk lyssnar på country. Varje sång berättar en historia.”

– Precis som jag berättar countrysångare historier om människor på landsbygden. Den likheten finns mellan mina berättelser och country.

Annie Proulx är ingen kriminalförfattare – men hennes berättelser är ofta hårdkokta och ibland våldsamma, både country och noir. I ”Heart Songs” finns en novell med titeln ”A Country Killing” och romanen ”Postcards”, uppbyggd kring ett mord, skulle med dagens utvidgade definition av begreppet ”deckare” kunna räknas till kriminalgenren.

Också ”Berättelser från vidderna” innehåller flera noveller som får mej att tänka på amerikanska deckarförfattare i genren country noir, exempelvis Daniel Woodrell, Joe R Lansdale och Sharyn McCrumb.

Både orden – sparsmakade, kärva och poetiska – och människorna – väderbitna till både kropp och själ – växer ur och formas av det gudsförgätna landskapet. I Wyoming lever människorna enligt egna lagar. Män är män och kvinnor är kvinnor. Problem med blottare löser man genom att bokstavligen ta saken och kniven i egna händer. Vid bilkrockar ligger skjutvapnet nära till hands. Framtidsdrömmen kan vara att rida tjurar på rodeo. Bröllopsresan går till grannstaten Nebraska.

– Det är väl Dan (alltså Daniel Woodrell) som hittat på namnet country noir? säger Annie Proulx.

– Jag känner ju Dan och även om jag inte vill använda ordet hårdkokt så finns det en gemensam eller åtminstone snarlik stämning i mina och Daniel Woodrells romaner. Kanske kan man säga att country noir-författarna och jag närmar oss varann från varsitt håll. Vid gränsen mellan deckaren och den skönlitterära romanen, där möts vi.

– Wyoming, säger Proulx, kan sammanfattas med två ord: westernmyt och cowboymentalitet. Här lever – agerar – människorna som om de var skådespelare i en westernfilm. Det är det enda livsmönster som finns. Wyoming är en mycket konservativ stat – inte minst politiskt.

(Intervjuaren kan tillägga att Wyoming är klassisk westernmark: skådeplatsen för otaliga amerikanska westernfilmer och kioskwesterns.)

Vad tycker din närmaste omgivning om berättelserna från Wyomings vidder?

– Det vet jag inte. Jag uppmuntrar verkligen inte mina grannar att tala om för mej vad de tycker om mina böcker. Men många tycker säkert att jag inte borde skriva som jag gör, inte borde skildra Wyomings befolkning så nära och sant.

Många recensenter menar att du alltid skriver om män men aldrig om kvinnor. Det tycker inte jag stämmer.

– Nej, det tycker inte jag heller. Den amerikanske konstnären Robert Smithson brukade fotografera en sten i marken. Sedan plockade han upp stenen och tog en ny bild av hålet där stenen hade legat. Han dokumenterade något som var ”frånvarande” men ändå ”närvarande”.

– Det är så jag skildrar kvinnorna. Jag är ingen feministisk predikant. Jag skriver realistiskt, skildrar verkligheten som den är.

Men de gånger du placerar kvinnor i centrum – som den XXL-tjocka bonndottern Ottaline i novellen ”Världens tuvgräsände” eller de olika men ändå så lika kvinnoödena i ”En ödslig kust” – så är kvinnorna uppkäftiga, sega och starka, mer råbarkade än männen till och med.

– Det är också realism, rena verkligheten. För att leva i Wyoming måste man vara tuff. Ska en kvinna kunna hävda sej så måste hon vara ännu tuffare.

”Berättelser från vidderna” avslutas med en novell, ”Brokeback Mountain”, om ett par homosexuella cowboys. Att leva som homosexuell i den tuffa, manliga cowboymytens Wyoming måste vara fruktansvärt. Ännu starkare blir novellen mot bakgrund av mordet på den homosexuelle studenten Matthew Shepard, som inträffade för något år sen i Wyoming.

– ”Brokeback Mountain” skrev jag redan före händelsen med Matthew Shepard. Novellen bygger inte på någon speciell händelse utan beskriver den syn på homosexualitet som är allmänt förekommande i Wyoming. I min novell lider männen dessutom av homofobi. De hävdar att de inte är homosexuella – samtidigt som de dras till varann.

– Jag ser många ensamma, ofta äldre cowboys som står för sej själva på någon ranch och betraktar de yngre männen. Flera gånger har äldre män kommit fram till mej och sagt att jag skildrat deras liv, precis som det varit.

Hittills omfattar hennes skönlitterära produktion alltså tre romaner och två samlingar med kortare berättelser. Vad föredrar Annie Proulx – att skriva romaner eller noveller, längre eller kortare?

– Noveller! svarar hon utan tvekan.

– Jag tycker om koncentrationen, att skriva intensivt i en månad, sex veckor. Och sen är det klart. Jag tycker om att ha kontroll över varje mening, ord och skrivtecken – kunna stryka och ändra, byta ett ord mot ett annat.

– En roman är ett sådant jätteprojekt. Man känner sej som en arkitekt, det är som att rita ett stort hus. Man kan inte ha kontroll över varenda liten detalj.

Skriver du på någon ny bok? Annie Proulx hummar jakande i telefonluren. Du vill inte berätta om den? Hon hummar nekande. Men också nästa bok ska väl utspela sej på landet? Är miljön fortfarande Wyoming?

– Nej. Nu skriver jag om Texas och Oklahoma.


Böcker:
Heart Songs and Other Stories (1988)
Postcards (1991)
Sjöfartsnytt (The Shipping News, 1993)
Dragspelsbrott (Accordion Crimes, 1996)
Berättelser från vidderna (Close Range / Wyoming Stories, 1999)
Esset i rockärmen (That Old Ace In A Whole, 2003)
Bad Dirt / Wyoming Stories 2 (2004)
Brokeback Mountain (2005, separatutgivning av novellen)

PS. Manuset till filmen ”Brokeback Mountain” har förresten delskrivits av Larry McMurtry. Den som gillar country rekommenderas att kolla upp hans westernromaner. Läs mer om McMurtry: www.simonsays.com/content/destination.cfm?sid=33&pid=328664

Intervjun har i delvis andra versioner varit publicerad i Göteborgs Posten och Allt om Böcker.

Läs mer om Proulx, Annie