Jan Lundgren har samma varma anslag på pianot som alltid. Och vem kan spela mjukare elgitarrtoner än Georg Wadenius? Dessutom Arild Andersens kontrabastoner, som är allt på samma gång: mjuka, varma och melodiska.

Att spela julmelodier borde ju passa dessa musiker perfekt. Det gör det också, om man lyssnar på ett, max två spår i taget.

»Det är en ros utsprungen" inleder och «Stilla natt» avslutar, där emellan hörs t ex «Betlehems stjärna», «Gläns över sjö och strand» och «Jul, jul strålande jul”.

Julmusiken framförs stilla och ömt, stämningsfullt och vackert. Så mycket jazz blir det däremot inte, trots att två medlemmar och en halv i trion är jazzmusiker.

Det jazziga finns mest i musikernas ryggnerv och i små improvisationer från främst gitarristen Wadenius. Alla melodier framförs ungefär likadant, variationen består i att instrumenten positionerar sig lite olika. Pianot spelar oftast huvudrollen men också gitarr och bas kan stiga fram.

Det är om man lyssnar på hela skivan i ett sträck som problem uppstår (i alla för mig). Då övergår det stillsamma i stillastående, för hur bra Lundgren, Wadenius och Andersen än spelar så blir det smågäspigt och sömnigt.

Ja, tyvärr måste jag använda ordet tråkigt.