Trots bron mellan Sverige och Danmark så ligger musiklandet Danmark långt bort, någonstans bortom både England och USA. För att inte tala om Polen, ett annat grannland, även om vi måste åka färja dit. På musikkartan ligger Polen ännu längre bort, så fjärran att musiken därifrån knappt är hörbar.

En burdus fråga: När lyssnade du senast på en polsk skiva?

Ändå kan det hända – av en tillfällighet – att någon skiva med en artist från Polen får svensk distribution. Som när albumet »Secret« (EmArcy/Universal) med Anna Maria Jopek hittade vägen hit. På just den här skivan, som titeln antyder, sjunger hon på engelska, vilket ju underlättade.

Nu var det ett tag sen albumet kom ut men då och då har jag plockat fram det och lyssnat igen.

Anna Maria Jopek hör till den sortens jazzartister som hämtar inspiration från t ex Sting, som fått bidra med flera låtar, och Van Morrison, som hon lånat »Moondance« från och gör i en nedtagen, långsam version. Fast ännu mer spännande är låtarna som Jopek är delkompositör till. Dessa melodier har två producenter, en för det instrumentala och en annan för den engelska sången. Vilket fick mej att tro att de också måste finnas i polska versioner.

Anna Maria Jopek sjunger mjukt, melodiskt och rytmiskt, på samma gång. Trots den engelska sången blir det inte engelskt och amerikanskt, inte riktigt. Det blir inte heller jazz, inte bara, utan Jopek sjunger jazz på gränsen till pop och med folkmusikalisk känsla från Polen.

Tror jag, alltså. Men jag vet inte säkert. Ånej, jag är ingen större kännare av polsk folkmusik och sång. Men när jag hörde Jopek blev jag så intresserad att jag bara måste gå in på nätet och se om hon har någon hemsida (www.annamariajopek.pl) och ta reda på vem hon är och vad hon gjort…

»Placera inte musiken i jazzfacket«, skriver hon på hemsidan Anna Maria Jopek är klassiskt skolad pianist och uppvuxen med polsk folkmusik. Hela elva album har hon gett ut. Då blev jag ju ännu mer intresserad och skaffade mej så fort jag kunde ett par av hennes polska album, »Viebo« och »Bosa« (utgivna av Universal i Polen).

De är bättre ändå. Anna Maria Jopek sjunger på polska och jag fattar inte ett dugg men det gör ingenting. Hon sjunger lika mjukt, både melodiskt och rytmiskt – men nu finns här också något annat och mer i sången och musiken. Ett större djupt, en fastare förankring, en betoning av det jag trodde var och nu vet är folktoner från Polen.

På polska får Anna Maria Jopeks sång och musik sin egen personlighet och hemort. Resultatet blir polsk folkpopjazz. Och nu vill jag höra mer, mycket mer sång och musik från Polen. Vilken upptäckt!

PS. Nu äntligen och snart, våren 2007, kommer Anna Maria Jopeks nästa album.