Recension
Brennan, Jake & The Confidence Men
Love And Bombs
(Yep Roc)

(recenseras tillsammans Blasters »4-11-44«)

På Rootsy-Forum utropas Blasters nya till årets platta — men sorry, jag kan inte hålla med. För det första föredrar jag Blasters med Dave och sax och för det andra går det inte att komma ifrån att de idag låter lite väl medelålders (hemska ord) nötta, trots fina låtar som »Precious Memories«, »Just To Be With You« och utmärkta versioner av Daves mästerverk ”Dry River« och George Jones honkytonk-klassiker »Window Up Above«. För det tredje är omslaget ett katastrofalt hastverk, utan varken kompositörer eller rätt låtordning. Dåligt. Blasters är fortfarande fantastisk musik att dricka öl till, men det är också lätt hänt att man tror man lyssnar på Replacements i stället…

Det behöver du aldrig undra över om du satsar på Jake Brennan & The Confidence Men i stället. De har all den ungdom och explosiva energi som Blasters en gång hade intakt — tänk Springsteen, tidiga Stones, Costello, Gram Parsons... Bandet fullkomligt exploderar i varje låt, och Jakes röst ligger tätt intill micken och pressar sina känslor rakt upp i ansiktet på dig. Det är musik som det är helt omöjligt att inte bli berörd av — och dessutom har Brennan gott om utmärkta låtar — hitvänliga »Believe Me« med utsökt mandolin (!), honkytonk-twangiga duetten »Two of A Kind« med sin flickvän, fina pubertetsnovellen »In My Stepdad´s Truck«, ballader som ”She Got Everything And You Got Me« och countryrökaren »It Was Always So Easy (To Find An Unhappy Woman Until I Started Looking For Mine)« — inte ens throw-aways som »Annie Mae« (fabulöst gitarrspel) kommer undan den livsbejakande rock & roll-urkraft som strömmar genom hela bandet.

Har sagt det förr och gör det gärna igen — det här är det bästa lilla rockbandet jag hört sen Rockpile — och de funkade aldrig på platta…

Men Jake och hans Skojare vore nånting för Debaser.

/Christer Olsson