Ännu en återutgivning av en av bluesens klassiker, hämtad från Delmarks digra och fantastiskt välljudande arkiv. Nu ännu bättre och ännu mer. Ommastrad och med fylligare texthäfte och ytterligare ett spår, plus alternativa tagningar, blir det en lyssnarhögtid i repris.

På 1950-talet träffade J. B. Elmore James och blev starkt influerad av hans sätt att spela slidegitarr. Det intensivt eldiga slidespelet i kombination med Huttos mycket personliga sångstil gjorde honom lokalt populär på Chicagos Sydsida. Men när en arg kvinna tog hans gitarr och slog sönder den över sin mans huvud kom Hutto att gör ett längre uppehåll i sin musikerkarriär. När han kom åter på mitten av 60-talet var det också dags för att starta en skivkarriär.

Även Elmore James var en tydlig inspiratör kom Hutto under sin karriär att utveckla en egen personlig spelstil. En spelstil som kan upplevas som mer varierat både i anslag, tempo och volym. Intensiteten är hög men ändå väldigt känslosamt nyanserad. Inte lika skickligt och sofistikerat som Elmore James, men ack så effektivt.

Han hade dessutom en sångstil som passade alldeles utmärkt till gitarrspelet. Lite hög och deklamerande. Tuff och bestämd.

Det som kom att dokumenteras på Huttos Delmarkdebut var den tuffa Chicagoblues som vanligtvis kunde höras nere på Turner´s Blue Louge. Albumet kom till vid tre olika inspelningstillfällen och vid samtliga var pianisten Sunnyland Slim närvarande. Och vid ett tillfälle bytte han ut pianot mot en orgel, vilket tillsammans med slidegitarrspelet ger en nästan utomjordisk känsla.

Här får vi klassiker som »Hip Shakin´« och »20 % Alchohol«, vilka tillsammans med övriga spår förde »Hawk Squat!« in i The Blues Federation´s Hall Of Fame i fjol. Där den nu finns tillsammans med två andra Delmarkfavoriter; Junior Wells »Hoodoo Man Blues« och Magic Sams »West Side Soul«.

J. B. Hutto kom att göra en mängd inspelningar för många olika bolag fram till sin död 1983. Men »Hawk Squat!« är den ojämförligt bästa av dessa. Ett givet köp för den bluesintresserade.