Vägen ringlar. Smal är den också, får passa mig så jag inte kommer för nära vallen vid vägkanten och repar bilen. Ett tag sen jag var här så jag hade glömt att vägen är så smal och lång att man flera gånger undrar om man kört fel, innan man äntligen är framme vid Christoffer Lundquists studio långt in i ingenstans bortom Vollsjö, Frenninge och Vallarum.

Maria Anderberg i studion. Foto: Eddie Nyström

Maria Anderberg sjunger ur högtalaren när jag kommer till studion. Så fort jag hör hennes röst – ja, det har varit likadant varje gång jag hört Maria sjunga – börjar mitt hjärta slå trippelslag. Styrkan, inlevelsen, uttrycket! Den här tjejen från Norra Björstorp tål att jämföras med vilken sångerska som helst i vilket land som helst i facken R&B, country, soul och rock.

Hon är alla dessa genrer och lite av amerikaniserad folksångerska också, i en och samma röst. Den här första låten jag hör, »hippielåten« som hon kallar den, heter »House At The Top Of The Hill«. Hennes egen låt, liksom de flesta låtarna på det kommande albumet.

»Jag trodde ju inte jag kunde«, säger Maria. »Jag hade aldrig gjort egna låtar utan alltid sjungits andras. Och nu är jag nöjd med min sång också. Det har jag inte varit förut«, säger hon och får mig att häpna.

Christoffer Lundquist lägger en orgel på »hippielåten« och sen blir det dags för »galenlåten« med titeln »Loosing all my hope«. Eddie Nyström, som också är här, ska lägga till en vrålande chickachuckachicka-elgitarr och välta en stol. Christoffer lägger dit elbas och... ja, var det en klavinett (?) samt piano. Alltså, kan den här Lundquist spela alla instrument som finns? Svar: Ja! Maria kallar honom för »musikgeni« och det är inget överord.

Själv lägger Maria på några galenvrål bakom sin egen sång. »Blir det för mycket? För galet?« undrar hon. Nja eller jo, tänkte jag först. Men nej, det blir det nog inte, när allt mixats till rätta nivåer. »Loosing All My Hope« är en märklig låt, som börjar hos Melanie på 60-talet i New York, reser ner till countrytraditionen i södra USA och sen över Atlanten till någon slags utflippad brittisk pop.

»Jag tänker på Lennart«, säger Maria. »Vad skulle Lennart (efternamn Persson) ha tyckt?« Bra, svarar jag. Det hade han också tyckt. »När Lennart dog så tänkte jag... äh, jag struntar i att göra fler skivor!« Då sa Eddie (Nyström): Men vad skulle Lennart ha sagt då, om du inte gör skivan...”

Innan jag lämnar studion hinner de också börja jobba med balladen »Second Hand Blue«, där Maria Anderberg, hur det är möjligt, sjunger ännu starkare, når ännu längre in i mitt hjärta. Albumet ska även innehålla några »covers«, om ordet kan användas när låtarna hamnar på Marias stämband. Donovan har arrat om en av sina sånger, »Your Broken Heart«, speciellt för Maria.

Dessutom ska hon tolka en av den svenska dansbandsvärldens mest älskade låtar. Maria Anderberg sjunger dansbands- och Svensktoppslåten på engelska, för den första, ursprungliga versionen hade faktiskt en engelsk text. »Nej«, säger Maria, »avslöja inte vilken låt det är! Det ska ju bli en överraskning...«

Tidigare publicerat i Ystads Allehanda

PS. Albumet ges ut i höst.