Det tar sin tid.

De första gångerna lät varje spår som en fortsättning på det föregående. Samma stämning och tempo rätt igenom. Fast riktigt sant är det inte.

Långsamt framträder nyanserna: från a cappella till nästan bombastiskt. Observera dock att avståndet mellan de musikaliska tillstånden är kort, säger kort.

Titlar som »Late July« (alltså sommaren är snart slut), »I Believe in Autumn« och »Come Winter« ger aningar om stämningen. Den är sval. Visst, en låt har titeln »Spring« men är knappast mer vårlik.

För ackompanjemanget svarar en stråkkvartett (snart kommer väl stråkkvartetten att vara det vanligaste svenska jazzbandet) som i olika spår kryddas med t ex piano och elgitarr.

Sarah Riedel har gjort samtliga låtar och även arrangerat. Hon sjunger med ett anat jazzgung och stark dragning till både konst- och teatersång.

Så fint, klart och vackert. Men lite mer variation till nästa album, snälla.