Van goes country

Vans 38:e platta blir en renodlad countryhyllning som ges ut i mars på Lost Highway. Han har redan testkört sex av låtarna under några konserter i december i England och bandet har utökats med steelgitarristen Richard Nelson. Det hindrar dock inte Van från att låta konserterna samtidigt bli rena jazzfester. Nyligen plockade bandet upp Staple Singers-låten »Why Am I Treated So Bad« i Connonball Adderlys version.

Efter två renodlade jazzplattor, en platta med irländsk folkmusik, en rock & roll-platta enligt Jerry Lee Lewis, en skiffelplatta är det knappast överraskande att han kör country. Något han för övrigt alltid gjort och runt 1972 fanns det tydligen planer på en liknande platta, men kvar finns bara ofullständiga studionoteringar om en tagning av Hank Thompson-hiten »Wild Side Of Life«. Titelspåret på nya plattan, »Pay the Devil« (efter en tidig bok av Jack Higgins som utspelar sig på den irländska landsbygden?), samt »This Has Got To Stop,« »Playhouse« är skrivna av Van själv. Övriga är covers.

Vi saknar ännu så länge uppgifter om upphovsmän, men av låtlistan att döma är det de här låtarna Van tolkar (tack, Lennart Persson!). Det handlar om välkända countrylåtar som Van förmodligen växte upp med.

Tre stycken Webb Pierce-nummer:

»More and More« skrevs av Merle Kilgore som spelade in den för Imperial. Webb Pierce tog över en del av rättigheterna i en rättstvist och spelade in den i Nashville in 1954. Den finns med på Pierces debutalbum på Decca från 1955. Van har kört den live tidigare. Bland annat med Bob Dylan i New York 1998 som en hyllning till den bortgångne Carl Perkins.

»There Stands the Glass« skrevs av Russ Hull, Mary Jean Shurtz and Audrey Grisham och spelades in av Webb Pierce i Nashville 1952. Pierce version blev en listetta 1953. Låten är med på hans andra Decca-LP från 1956, »Wondering Boy«. Audrey Grisham skrev även en annan till - tillsammans med Pierce - på den plattan.

Pierce egen »Back Street Affair« finns med på samma platta. Webb Pierce discografi: www.luma-electronic.cz/lp/p/Pierce/webb.htm


Därefter tre Hank Williams-låtar:

»My Bucket's Got A Hole In It« skrevs av talangscouten Clarence Williams 1933, men han spelade aldrig själv in den.Det gjorde däremot Washboard Sam 1938 och detta kan vara originalet.Det är okänt hur Hank fick korn på den, men han möblerade i vart fall om i texten och lade till ölliknelsen.Hank spelade in låten 1949 och den tog sig upp på en niondeplats på topplistan.

»Half As Much« skrevs av Hanks kompis, Curley Williams. När Curleys originalversion floppade gav Hank den en chans. 1953 tog den versionen sig upp till en andraplatsen på topplistan. Rosemary Clooney tog samma låt till poplistorna.

»Your Cheatin' Heart« spelades in under Hanks allra sista besök i studion 1952. Skilsmässan med Audrey var ett faktum och han hade just fått sparken från Grand Ol Opery.

Övriga:

»Things Have Gone To Pieces«
Skrevs av Leon Payne och en hit med George Jones 1965. Finns med på albumet »George Jones Sings The Great Songs Of Leon Payne«.

»Big Blue Diamond«
Skrevs av Earl »Kit« Carson och spelades in av Earl Connelly King (som inte ska förväxlas med Earl King) för King 1955. Little Willie John, som även gjorde »All Around the World« som Van spelat in men ej gett ut, gjorde den 1962. Van gör även hans »Fever« live. »Big Blue Diamond« är också inspelad av Jerry Lee Lewis (1974); Tex Ritter; Sam The Sham & The Pharaohs; Ernest Tubb (1972), med flera.

»Don't You Make Me High«
Ända sedan 1999 har den här låten varit en del av Vans livehyllning till Joe Turner: »In the Afternoon«/»Joe Yurner Sings«. Den skrevs av gitarristen Danny Barker tillsammans med Kenny Harris och spelades in 1938 av Blue Lou Barker som »Don't You Feel My Leg (Don't You Make Me High)«. Joe Turner spelade in den 1959 till »Big Joe Rides Again«-plattan. Maria Muldaur har också gjort den.

»What Am I Living For?«
Skrevs av Fred Harris och Art Jay och strax före sin död 1958 spelade Harold »Chuck« Willis in den. Conway Twitty och Animals har också gjort den.

»'Til I Gain Control«
En av av Rodney Crowells tidigaste och mest kända låtar. Även inspelad av Emmylou Harris och Willie Nelson.

»Once A Day«
Skrevs och spelades in av Bill Anderson. Blev Connie Smith största hit.
Skrivet av Per Hägred
Toplista

Bäst 2009

ÅRETS KULTURELLA VÄLGÄRNING: »amchitka - the 1970 concert that launched greenpeace« ÅRETS KVINNLIGA RÖST: amy allison : sheffield streets (urban myth) ÅRETS SKILSMÄSSA: amy speace : the killer in me (wildflower) ÅRETS WILLIE NELSON; bob cheevers : tall texas tales (inbred) ÅRETS PLATTA, ALLA KATEGORIER, HELT ENKELT: citizen k : meet citizen k (paraply) ÅRETS MANLIGA RÖST: clarence bucaro : new orleans (hyena) ÅRETS GILLIAN WELCH: dave rawlings machine : a friend of a friend (acony) ÅRETS MEST UNDANGÖMDA: david mead : almost & always (david mead) ÅRETS FLEET FOXES/LOW ANTHEM: dawes : north hills (ato) ÅRETS 'LILLA' PAUL SIMON: harper simon : harper simon (tulsi) ÅRETS JD SOUTHER: iain matthews : joy mining (matrix) ÅRETS FANBASE-PROJEKT: jill sobule : california years (pinko) ÅRETS GUY CLARK: keith miles : beyond the headlights (house of trout) ÅRETS AMERICA/BYRDS/EAGLES/JAYHAWKS: maplewood : yeti boombox (tapete) ÅRETS SUPERGRUPP: monsters of folk : monsters of folk (rough trade) ÅRETS T-BONE BURNETT: moonalice : moonalice (a minor label) ÅRETS STÖRSTA, VÄRSTA, TYNGSTA & DYRASTE: neil young : archives (reprise) ÅRETS GRAM & EMMYLOU: sugarcane jane : sugarcane jane (admiral bean) ÅRETS FAB FOUR: the beatles : mono & stereo box (apple) ÅRETS LIVE-DOKUMENT: tom petty & the heartbreakers : the live anthology (reprise) ÅRETS STUDIOÄSS: works progress administration : wpa (wpa records) ÅRETS CÉLINE DION: zachary richard : last kiss (artist garage)
 
Peter Holmstedt
Laddar mer