Norrländskt vemod är säkert den första tanken som slår lyssnarna när det sätter på Landstroms fjärde fullängdare »Whitewater«. För någonstans finns det en bild över hur norrländskt vemod ska låta. Fast är det helt sant? Skulle inte samma vemodiga känsla kunna rymmas i själen när man framåt höstkanten blickar ut över Österlens mörkbruna, leriga och nyss uppdragna betfält. Tro mig, det går. Så därför blir Landstroms musik så allmängiltig, så platsobunden och svävande som den faktiskt är.

Eller så förstår jag inte bättre. Mina besök i Norrland har varit mycket få och väldigt korta. Jag kan inte jämföra. Jag kan bara lyssna och känna. Då känns det bra. Det känns igen.

Kraftfull lågmälthet. Kraftfullt och lågmält, bara att få till den kombinationen är en konst. Och det är också här vi hittar Landstroms storhet, att få det kraftfulla och det lågmälda att fungera tillsammans. Carina Landins sång smyger sig på, öppnar upp för Göran Lindströms eldigt gripande gitarr. Inledande »The Quiet Valley« talar till oss precis så, och det bara fortsätter, tålmodigt, kraftfullt lågmält.

I recensioner av Landstroms tidigare plattor har inte så sällan jämförelser med The Handsome Family och Julie & Buddy Miller kommit upp. Inte illa. Och stämmer också till viss del. Men inte helt. Visserligen är det par i nära relation i samtliga fall, men musikaliskt finns saker som innebär att de karvar ut ytor separerade från varandra. I fallet Landstrom är det den norrländska folkmusiktraditionen som gör skillnaden. Annars finns här precis som i mycket annan americana stänk av country, blues och amerikansk folkmusik.

Genomgående finns här också Carinas spröda sång och Görans svepigt svajande gitarrspel i kombination med Niklas Rångefors trummor och Lina Sahlins trumpet. Och bakom gitarrspelet döljer sig även andra ljudskapande instrument. Vilket skapar en fyllig ljudbild, en större helhet.

Det svepande, svajande tonläget utvecklas i »Under The Big Top« till tung hårdrock, för att övergå till Twin Peaks-liknande skogstoner i »Hunting Times« och bli drömska i den avslutande instrumentala »Skattland« till en bakgrund av Skattlandsforsens brus i Ammerån.

»Whitewater« är både en musikalisk fors och ett bakvatten. Men det är också namnet på den fastighetsskandal som blev löpsedlar i början av 1990-talet där Bill och Hillary Clinton var inblandade i.

Precis så är Landstroms »Whiteland«, tydligt förankrat i verkligheten. Både geografiskt och i samtiden.