Americans, The - I´ll Be Yours
The Americans kittlade vårt intresse redan under våren med en förhands-EP med vad som komma skulle i plattväg och en månadslång framgångsrik turné i Sverige. Denna debutplatta gör oss inte besvikna. Den visar på The Americans styrka att både bjuda på ruffig rock och akustisk americana.
Sammanfattat är det en personligt musikalisk resa från klassisk 50-tals rock & roll via 60-tals garagerock, 70-tals engelsk punkrock, fram till den moderna rockiga americana som Patric Ferris med medmusiker bjuder på. Kan tyckas som en märklig blandning. Egentligen inte. För som en gemensam bas i alla inriktningar finns ett alldeles speciellt driv. Det är ett driv som är signifikativt för The Americans.
Det är ett driv som bärs fram av tungt samarbete mellan basen och bastrumman. Pådrivet av en spetsigt, spröd gitarrton och välmodulerad sång med ett stänk av vibrato. En helhet som får ständigt tillskott av en mängd olika instrument, som fungerar lika bra i snabba som i långsamma låtar.
Det är Patrick Ferris, gitarr, sång, Zac Sokolow, gitarr, banjo, fiol, mandolin, Jake Faulkner, bas, gitarr, mandolin och multiinstrumentalisten Tim Carr, trummor, piano, pumporgel, gitarr och banjo som drar igång det hela med en stark och drivande inledningslåt i »Nevada«. Bara för att följas av »The Right Stuff« som sakta växer fram och stegras utmanande. »Stowaway« bärs mer fram av rytmen och de häftiga slagverken. I titellåten »I´ll Be Yours« fångas vi av en melodiös sång som långsamt tillbakadragen har ett stort ljud som byggs av ett komplext samarbete av många instrument. Stark.
Och på den vägen är det.
Om »Long Way From Home« är en 50-tals R & R är »Hooky« en kombination av 50-tals R & R och 70-tals punk. »Harbour Love« är sedan å andra sidan en lätt popmelodi som skulle kunna bli sommarens slagdänga. Det hela avslutas med svängig dansmelodi som svävar fram på stora orgeltoner och lätt mandolinplock.
Detta går bara att sammanfatta med orden: The Americans har levererat en alldeles lysande debutplatta. Precis vad de utlovande på sin turné i Sverige under våren.
Sammanfattat är det en personligt musikalisk resa från klassisk 50-tals rock & roll via 60-tals garagerock, 70-tals engelsk punkrock, fram till den moderna rockiga americana som Patric Ferris med medmusiker bjuder på. Kan tyckas som en märklig blandning. Egentligen inte. För som en gemensam bas i alla inriktningar finns ett alldeles speciellt driv. Det är ett driv som är signifikativt för The Americans.
Det är ett driv som bärs fram av tungt samarbete mellan basen och bastrumman. Pådrivet av en spetsigt, spröd gitarrton och välmodulerad sång med ett stänk av vibrato. En helhet som får ständigt tillskott av en mängd olika instrument, som fungerar lika bra i snabba som i långsamma låtar.
Det är Patrick Ferris, gitarr, sång, Zac Sokolow, gitarr, banjo, fiol, mandolin, Jake Faulkner, bas, gitarr, mandolin och multiinstrumentalisten Tim Carr, trummor, piano, pumporgel, gitarr och banjo som drar igång det hela med en stark och drivande inledningslåt i »Nevada«. Bara för att följas av »The Right Stuff« som sakta växer fram och stegras utmanande. »Stowaway« bärs mer fram av rytmen och de häftiga slagverken. I titellåten »I´ll Be Yours« fångas vi av en melodiös sång som långsamt tillbakadragen har ett stort ljud som byggs av ett komplext samarbete av många instrument. Stark.
Och på den vägen är det.
Om »Long Way From Home« är en 50-tals R & R är »Hooky« en kombination av 50-tals R & R och 70-tals punk. »Harbour Love« är sedan å andra sidan en lätt popmelodi som skulle kunna bli sommarens slagdänga. Det hela avslutas med svängig dansmelodi som svävar fram på stora orgeltoner och lätt mandolinplock.
Detta går bara att sammanfatta med orden: The Americans har levererat en alldeles lysande debutplatta. Precis vad de utlovande på sin turné i Sverige under våren.
Skrivet av Staffan Solding
