Slidin´ Slim & Eric Hansson - Better Late Than Never
Både Slidin´ Slim, alias Anders Landelius, och Eric Hansson har egna karriärer sedan många år tillbaka. Samtidigt har de möts då och då och sagt att de borde göra en platta tillsammans. Snacka går ju. Men nu har det blivit verklighet. Tidigare år möttes de för att förverkliga en tanke. Dröm är nog för mycket sagt.
Men var det mödan värt?
Efter de inledande spåren var tveksamheten betydande. Känslan av dålig synkronisering, dålig samspelthet och dåligt låtval var dominerande. Trevande är det minsta man kan säga. Men sedan hände något. De började titta varandra i ögonen, såg vidare in i tankar och känslor. Läste av. Och plötsligt kom förståelsen, följsamheten och uttrycken. Eller var det någon som kom i studion och sa att nu får det vara nog. Sätt igång och spela ordentligt.
För både Slidin´ Slim och Eric Hansson är individuellt skickliga gitarrister. Slidin´ Slim mer rotad i deltabluesen och Eric i den elektrifierade rockiga bluesen. Det är också när det mer tunga och taktfasta får ta plats som musiken faller på plats. »25 or 52« och »Rather Be A Dog« samlar det bästa hos både på samma ställe. Och, ska vi inte glömma, utan ett handfast komp hade detta kunnat bli hur rörigt som helst. Men nu fanns Kjell Gustavssons trummor, Janne Petterssons keyboards och Surjo Benighs bas där och höll styr på det hela. Micke Falls munspel bidrar också till helheten på två spår.
Eric Hansson har skrivit två av låtarna och Slidin´ Slim övriga åtta, och det är också på dessa övriga åtta som han sjunger med en mer kraftfull och melodiös stämma. Erics känns i jämförelse ganska tunn och ointressant. Å andra sidan får han bara komma till tals på två spår.
De kallar musiken som bjuds klassisk rotrock. Det är möjligen så att begreppet klassisk rotrock lockar till sig fler yngre lyssnare idag. Men vad är klassisk rotrock? Rock med rötter? Dessutom klassisk. Troligen har alla typer av musik någon form av rötter. Vad är det för fel på blues, R & B, rock ´n´ roll. För det är det som bjuds.
Från tanke till handling med andra ord. För Slidin´ Slim och Eric Hansson bättre sent än aldrig. Som vi delvis kan hålla med om.
Men var det mödan värt?
Efter de inledande spåren var tveksamheten betydande. Känslan av dålig synkronisering, dålig samspelthet och dåligt låtval var dominerande. Trevande är det minsta man kan säga. Men sedan hände något. De började titta varandra i ögonen, såg vidare in i tankar och känslor. Läste av. Och plötsligt kom förståelsen, följsamheten och uttrycken. Eller var det någon som kom i studion och sa att nu får det vara nog. Sätt igång och spela ordentligt.
För både Slidin´ Slim och Eric Hansson är individuellt skickliga gitarrister. Slidin´ Slim mer rotad i deltabluesen och Eric i den elektrifierade rockiga bluesen. Det är också när det mer tunga och taktfasta får ta plats som musiken faller på plats. »25 or 52« och »Rather Be A Dog« samlar det bästa hos både på samma ställe. Och, ska vi inte glömma, utan ett handfast komp hade detta kunnat bli hur rörigt som helst. Men nu fanns Kjell Gustavssons trummor, Janne Petterssons keyboards och Surjo Benighs bas där och höll styr på det hela. Micke Falls munspel bidrar också till helheten på två spår.
Eric Hansson har skrivit två av låtarna och Slidin´ Slim övriga åtta, och det är också på dessa övriga åtta som han sjunger med en mer kraftfull och melodiös stämma. Erics känns i jämförelse ganska tunn och ointressant. Å andra sidan får han bara komma till tals på två spår.
De kallar musiken som bjuds klassisk rotrock. Det är möjligen så att begreppet klassisk rotrock lockar till sig fler yngre lyssnare idag. Men vad är klassisk rotrock? Rock med rötter? Dessutom klassisk. Troligen har alla typer av musik någon form av rötter. Vad är det för fel på blues, R & B, rock ´n´ roll. För det är det som bjuds.
Från tanke till handling med andra ord. För Slidin´ Slim och Eric Hansson bättre sent än aldrig. Som vi delvis kan hålla med om.
Skrivet av Staffan Solding
