Sipp, Mr. - It´s My Guitar

Mr. Sipp vann The 2014 International Blues Challenge. Han vann The 2014 Gibson Best Guitarist och blev mottagare av The 2014 Jus' Blues Bobby Rush Entertainers Award. Inte illa. Men var han förtjänt av dessa utmärkelser? Jo, det får man nog ändå säga.

Mr. Sipp heter egentligen Castro Coleman och är född i Magnolia, Mississippi 1976. Med andra ord en relativt ung bluesartist. Och då har han ändå medverkat på ett 50-tal skivinspelningar. Men då handlar det om gospel. Bluesen föddes i honom för två år sedan. Mr. Sipp är ett artistnamn där Sipp står för Mississippi och han kallar sig också The Mississippi Blues Child.

Är Castro Coleman ett musikaliskt underbarn? Han spela alla instrumenten själv. Och det är inte få. Han arrangerar och producerar också allt själv. En viss oro uppstår onekligen. Det har funnits bluesunderbarn tidigare, som sedan visat sig inte kunna växa med åldern, utan förtvinat i sitt artisteri. Men med Coleman verkar det vara tvärtom. Han är duktig på alla instrument, även om det är gitarren som dominerar. Dominerar, men dränker inte de andra instrumenten. Gitarrspelet är genomgående eftertänksamt, följsamt och klädsamt. Något enstaka solo är i de höga registren, lite längre och lite intensiva, men inte så att det stör helheten.

»It´s My Guitar« kan inte kallas ett gitarralbum. Det är mycket mer omväxlande än så. Det är blues, det är soulig blues, det är traditionell blues och det funkig blues. Ibland lite snabbare och ibland lite långsammare, ibland lite melodiösare och ibland lite mer taktfast. Mr. Sipp är mer av en förvaltare än en förnyare. Och sjunger med en mjukt melodiös och lite nätt sångröst. Och det gör han bra.

Arrangemangen är också bra. Att kombinera gitarren med orgel och keyboards fungerar bra, och på de spår där han lägger lite blås blir det också genast lite souligare, som den fina inledande »Can I Ride«. Precis som det kan bli verkligt mycket chicagoblues i den bestämda »Why You Do Me This Way«.

Little Milton, B.B. King, Bobby Rush och Chicago West Side är några associationer som uppstår vid en genomlyssning. Texterna är typiska bluestexter. Han har läst på sin historia.

Mr. Sipp har en fin karriär framför sig. Med denna start på bluesmusikerlivet så kan det bara bli ännu bättre. Han kommer att spela på festivaler runt om Europa under 2015. Kan vara väl värd sin resa, om semestern inte redan är bokad.
Skrivet av Staffan Solding
Toplista

Bäst 2020

Bob Dylan - Rough and Rowdy Ways Solomon Burke - The King Of Rock ´N´ Soul: The Atlantic Recordings (1962-1968) John Coltrane - Giant Step 60th Anniversary Richard & Linda Thompson - Hard Luck Stories 1972-1982 Neil Young - Homegrown The Gun Club – Miami Kursaal Flyers – Little Does She Knows Grateful Dead – Workingman´s Dead: 50th Anniversary Deluxe Edition Lucinda Williams - Goods Souls Better Angels Frazey Ford - U Kin B The Sun Steve Earl & The Dukes - Ghost of West Virginia Green Leaf Rustlers - From Within Marin Rose City Band - Summerlong Brent Cobb - Keep ´Em On They Toes Fantastic Negrito - Have You Lost Your Mind Old 97´s - Twelfth Garcia Peoples - Nightcap At Whits End Cordovas - Destiny Hotel Shemekia Copeland - Uncivil War Don Bryant - You Make Me Feel Carla Bley - Life Goes On Shabaka and the Ancestors - We Are Sent Here By History Moses Boyd - Dark Matter Nubya Garcia - Source Majid Bekkas- Magic Spirit Quartet Zetterberg, Torbjörn & Den Stora Frågan - »Are You Happy?« Martin Küchen & Landæus Trio - Mind the Gap of Silence Per Oddvar Johansen - The Quiet Cormorat Verneri Pohjola - The Dead Don´t Dream Antti Löjtönen Quintet East - ALQE Kakofoni - Vargtimmen Hederosgruppen - Storstrejk Pär-Ola Landin, Jonas Östholm, Jon Fält - Loner Oskar Schönning/The Calle Stenman Quintet - America, Oh America Emil Strandberg - Prosodier Lira - Musiktidningen Liras höstnummer med en lista de hundra viktigaste albumen i svensk jazz är en härlig läsning
 
Staffan Solding
Laddar mer