musikkritik (sida 4 av 2) | Föregående sida

Magnus Eriksson: 2007-06-11 07:30		Så Tobias Brandt känner sig »påhoppad«. Det är gulligt. Så här skrev han själv om Sven Malm den 12 maj: »Jag undrar om Sven Malm förstår hur stor skada han gör när han skriver om jazz på det här viset. Ingen under 65 kan rimligtvis vilja lyssna på någonting som har «roliga intron och trixiga arr». Jag är visserligen ointresserad av Andreas Pettersson oavsett vad Sven Malm skriver, men det är synd att hans ord får jazzen att verka kvarglömd i den bakre logen på Nalen 1957 eller i Lennart Hylands tomma tv-studio. Okej att han är en gammal gubbe med «friskt humör» som förmodligen växte upp i ett svunnet folkhemssverige med Åke Söderblom och Thor Modéen som rollfigurer. Det finns någonting mycket värre med den här texten, någonting sorgligare än att den spikar fast jazzen på dansgolvet i seniorföreningens bingolokal i Hägersten. För hur låga krav har man inte, och hur ointresserad av musik måste man i grunden vara, om man nöjer sig med att berömma någonting med «roliga intron och trixiga arr»? Hur slappt är det inte att skriva «skön swingkänsla»? Det är inte övertygande ens för Agda, 84 år. Skriver man för en av Sveriges största dagstidningar är det ingenting mindre än tjänstefel. Fast det är förstås redaktören som begår tjänstefel. Ännu värre.« Ömma tår? I helvete heller. Jag tyckte bara att beskrivningen var riktigt dubiös. Den är inte bara apkorkad, den är oxå fascistoid (jag föredrar det ordet i det här sammanhanget framför det mer populistiska »åldersfascistisk«). Några frågor: Vad har har Tobias Brandt emot läsare över 65 år? Vad har Tobias Brandt emot människor över en viss ålder (»inte övertygande ens för Agda, 84 år«)? Roligt oxå att Tobias B betonar att på en blogg får man göra vad man vill. Den är alltså inte underkastad normal publicistisk etik. Betyder det att vi inte kan lita på att Tobias Brandt inte bedriver en korrupt kritik? Hans obetalatbara hävdande av att bloggare minsann får göra som de vill understryker också det intryck jag fått att det svenska bloggeriet mestadels är en lekstuga för pajasar som inte håller måttet för annan publicering. Det är dock avslöjande att Tobias B bara tar emot kritik så länge debatten utgår »från vad en blogg är«. Varför bara då? Själv utgår jag från normala intellektuella och moraliska anständighetskrav. Dock skönt att det svenska bloggeriet inte är en maktfaktor på samma sätt som det amerikanska, där ett femtiotal konservativa talk show-värdar och bloggare, alla utan intresse för countrymusik, lyckades sätta igång en hetskampanj mot Dixie Chicks som bland annat resulterade i nazistiska kampmetoder.
Lista ämnen | Föregående sida Föregående ämne | Nästa ämne

Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg