Ja, man får hoppas att Wilmer X inte återbildas igen. Jalle Lorensson och Nisse Hellberg har ju aldrig varit bättre än nu, när den ene spelar munspel med Michael Saxell och den andre gett ut albumet »En modern man«.

Med traditionen in i framtiden, rot och krona. Så ska nog skivtiteln uppfattas. »En modern man« är ett akustiskt album där 50-tal förenas med det nya seklet utan att det låter vare sig gammalt eller modernistiskt. Dagens teknik har fått inspelningen att bli extra bra och gett en vassare ton åt Janne Lindéns sologitarr. Inte mer än så.

Musiken gungar mjukt, lätt och varmt – och ändå tufft.

Nisse Hellberg spelar akustiska gitarrer och förutom Lindén innehåller The Helltones också Marcus Källström, trummor, och Affe Östlund, ståbas. Gästpianisten PJ Altin får »Den står där du ställt den« att gunga ännu mer.

Mest rockabilly, blues ibland och någon gång country, som i Johnny Cash-hyllningen »En man i svart«.

Nisse Hellberg, före detta smygproggare, har också börjat göra riktigt politiska låtar. »Bok i retur« kritiserar Bibeln och kristendomen, »Gräver där jag står« beskriver klassamhället och »Ett enda kugghjul« är ett rop på solidaritet. Medan »Håll ut, håll i, håll igen« och »Vem ska ro båten i land« väl kan beskrivas som uppmuntrande. påhejande kamplåtar.

Och inte blir det sämre (eller?) av att flera låtar nog lär hamna på repertoaren för olika dansband. Märkligt så liten och smal gränsen ibland är mellan t ex Lasse Stefanz och Nisse Hellberg.