Den 19 juli 1981 befann jag mej i Tågarp i Skåne.

Nej, så bra minne har jag inte, men datumet finns angivet på Dag Vags live-inspelade album »Almanacka«. Flera av inspelningarna gjordes just den kvällen i Tågarp. Jag plockar fram skivan ur hyllan, lyssnar och minns...

Det var en mycket speciell spelning. »Musik på logen« kan man säga. I en lada i Tågarp spelade musikgruppen Dag Vag sin blandning av reggae, afro och rock. På ena sidan av scenen stod en »gästmusiker«: en smal, svart man med en pytteliten trumpet. Så förde han trumpeten till munnen och liksom hälsade på musiken.

Han tog ingen plats, la sej inte i vägen. Men han bad inte heller om ursäkt, gjorde sej inte mindre. Han lyssnade och kompletterade med sin personlighet. Och den var stor - oändligt stora var de toner som kom ur denna lilla trumpet.

Musikern, som spelade »pocket trumpet«, hette Don Cherry. Ladan i Tågarp var hans hemmascen. Mot slutet av 60-talet flyttade amerikanen Don Cherry och hans svenska hustru Moki in i en gammal skola i Tågarp.

Om man slår upp något jazzlexikon kan man läsa att Don Cherry var en av 60-talets främsta jazzmusiker. Han spelade med Dexter Gordon, Paul Bley, Ornette Coleman, John Coltrane, Sonny Rollins, Albert Ayler, Archie Shepp...

Men jag föddes för sent för att tillhöra jazzgenerationen. In i mina öron och, inte minst, mitt hjärta nådde Don Cherry på 70- och 80-talen. Han blev en stigfinnare och en dörröppnare.

Redan på 60-talet hade han börjat resa runt i världen. Jazzmusikern bytte titel till världsmusiker. Don Cherry blev en världsresenär som spelade musik från Asien (främst Indien) och Afrika. Också den utomeuropeiska musikens funktion ville han överföra till det västerländska samhället. Musiken skulle vara en naturlig del av människornas liv.

Han ledde musikverkstäder där han spelade tillsammans med både amatörer och proffs, barn och vuxna. Också inom vad som kallades »Spela själv-rörelsen« var Don Cherry en föregångare. Själv provade han flera ovanliga musikinstrument från andra länder och världsdelar: doussn'gouni, gamelan, harmonium, dastar, gong, h'suan, melodica...Samtidigt fortsatte han att spela jazz. Så sent som 1988 återförenades Cherry med några gamla jazzkompisar och gjorde ett album, »Art Deco«, med 50- och 60-talsjazz.

Som det mest naturliga i världen växlade han mellan jazz, världsmusik och rock, som han spelade tillsammans med ovannämnda Dag Vag, Ian Dury, Lou Reed och styvdottern Neneh Cherrys grupp Rip Rig + Panic. Alla musikformerna rymdes i hans lilla pakistanska ficktrumpet.

Hösten 1995 dog Don Cherry. Den 18 november 2006 skulle han ha fyllt 70 år.


Nedanstående skivlista innehåller mina favoritinspelningar med Don Cherry.

De flesta av de äldre LP-skivorna finns återutgivna på CD. Tyvärr gäller det inte Cherrys kanske allra mest spännande skiva, utgiven 1973 av svenska Rikskonserter. Fortfarande har inte Rikskonserter begripit att dubbel-LPn »Organic Music« borde – måste – återutges på CD.

För den som aldrig hört Don Cherry - Gud förbarme! - rekommenderas jag världsmusik-CDn från 1990, »Multi Kulti«, döpt efter skivaffären i Stockholm.

Skivor med Don Cherry:

»The Fabulous Paul Bley Quintet« (America, 1958)
»Where Is Brooklyn« (Blue Note, 1966)
"Togetherness” (Free Bird, 1966)
»Mu« (Byg, 1969)
»Relativity Suite« (JCOA, 1973)
»Organic Music« (Caprice, 1973)
»Eternal Now« (Sonet,1974)
»Old And New Dreams« (ECM, 1979)
»Codona 2« (ECM, 1981)
»El Corazon« (ECM, 1982)
»Art Deco« (A&M, 1989)
»Multi Kulti« (A&M, 1990)

På skivorna medverkar även Ornette Coleman, altsax, Charlie Haden, bas, Gato Barbieri, tenorsax, Ed Blackwell, trummor, Bengt Berger, slagverk, Nana Vasconcelos, berimbau, Christer Bothén, doussn'gouni, James Clay, tenorsax, Billy Higgins, trummor, m fl.

Texten har tidigare varit publicerad i ABF:s tidning Fönstret.