Dubbelalbumet där skivbolaget Appleseed hyllar sig självt och sina tio år är suveränt bra. Och det är inte bara en hyllning till Appleseed, det är också en hyllning till Pete Seeger och den amerikanska radikala folksångstradition vars mest konsekventa företrädare han varit i mer än sextio år.
Pete Seeger finns också med i flera nyinspelade sånger. Han framför Bruce Springsteens »The Ghost of Tom Joad« tillsammans med upphovsmannen. Resultatet är fantastiskt. Seeger reciterar, och Springsteen sjunger nertonat och luttrat, utan de vokala överdrifter som gjorde »The Seeger Sessions« så ovärdig. Pete Seeger hörs också tillsammans med Ani DiFranco, Billy Bragg, Steve Earle och Anne Hills i »Bring Them Home«, en inspelning som givits ut tidigare. Pete Seeger skrev sången under Vietnam-kriget, men den riktas nu mot kriget i Irak. Samma sak med hans klassiska ”Waist Deep in the Big Muddy«, som framförs av Ani DiFranco i en överraskande bra version, även den nyinspelad. Pete Seeger återkommer i flera andra spår. Hans röst är i det närmaste obruten vid nästan nittio års ålder.
Det är också roligt att höra Pete Seeger i nyskrivna sånger, topical songs som tar fasta på dagsaktuella skeenden. Hans aktualitet är lika obruten som hans röst och vitalitet.
Bland det nyinspelade i övrigt märks »Universal Soldier« med Donovan. Buffy Sainte-Marie skrev den, men om jag minns rätt var det Donovan som först hade en hit med den, sedan var det Glen Campbells tur. Men jag tvekar inför Donovans nya version. Han sjunger staccatoartat. Varje ord bildar sin egen kärna, som för att understryka det moraliska vakuum som skapas av den imperialistiska våldskulturen. Det blir alltför teatralt för mina öron. Kim och Reggie Harris gör en rytmiskt suggestiv version av »If You Miss Me at the Back of the Bus« tillsammans med Peter Yarrow (från Peter, Paul & Mary), hans dotter Bethany och Rufus Cappadocia. Och den är mycket bra.
De flesta sångerna är dock hämtade från tidigare skivor från Appleseed. Vi får några av de bästa spåren från hyllningsalbumen till Pete Seeger, bland annat Bruce Cockburns version av »Turn! Turn! Turn!« och »Guantanamera« med Jackson Browne och Joan Baez. I övrigt: Tom Paxton, Tom Pacheco, David Bromberg, Aoife Clancy, The Kennedys, Eric Anderson (Phil Ochs »White Boots Marching in a Yellow Land« i en utsökt version tillsammans med Wyclef Jean), Dick Gaughan, Lizzie West och många andra.
Appleseed är det bolag som bäst förvaltar traditionen från Folkways, Paredon, Elektra och Vanguard. Vid sidan av gamla hjältar som Seeger och Paxton finns det även plats för yngre artister som arbetar i samma anda. Inte minst imponerad är jag av Lizzie West, här representerad av »19 Miles to Baghdad«, en av de bästa protestsånger som skrivits på senare år.
Den koncertaktuelle reggaesanger Freddie McGregor har i den grad formået at viderebringe reggaearven til sine sønner, der med stor succes både er kendt som producere og sangere. En af disse sønner hedder Kemar ’DJ Flava’ McGregor og er kendt som manden der producerede Triumphant rytmen sidste år. Han har sit eget pladeselskab i Kingston kaldet No Doubt Records og bruger sin fars Big Ship Studio som den musikalske platform. Hans seneste rytme hedder 83, der i sit brug af akkustiske instrumenter, percussions og traditionelle kette drums minder en hel del om forgængeren. Queen Ifrica er bedst på rytmen med nummeret Daddy, der modigt berører et meget tabubelagt og kontroversielt emne på Jamaica nemlig incest mellem far og datter. Desuden byder albummet på Richie Spices bedste nummer i 2007, nemlig Ano Mi Dat der indleder CDens i alt 14 numre. Endvidere rummer CDen fine numre med flere af de største navne indenfor reggaegenren med Chuck Fender, Turbulence, Warrior King, Natural Black og Lutan Fyah i spidsen samt den nødvendige dub på rytmen, der sikkert vil glæde alle mix interesserede reggae fans og sound systems.
New Orleans pianolegend Dr John har sagt om staden att:
In New Orleans you can´t separate nothing from nothing. Everything mingles each into the other until nothing is purely itself but becomes part of one funky gumbo.
Nu kastar vi oss rakt in i nostalgin.
Härlig nostalgi. Härlig musik. Underbar musik. Oskuldsfulla tid eller vad man brukligt brukar skriva.
Gennem den sidste årrække har det jamaicanske reggae diskotek Renaissance Crew begyndt at producere dancehall af meget høj klasse. Tidligere har de produceret så kendte rytmer som »Tunda Clap« og »Re-birth« og som en ekstra fjer i hatten var de medproducere på Sean Pauls »Trinity« album og er med rytmen »Stepz«, der er musikalsk base for Sean Pauls store hit »We'll Be Burnin«, blevet internationalt kendte.
Kanske mer än något annat band förmöget att bända sitt musikaliska uttryck har Grateful Dead förstås också blivit föremål för tolkningsfrihet.
I rest my case!!
Soundtracket fra den kommende, lett surrealistiske ”bio-pic”-filmen om Bob Dylan, er nok en skattekiste av sanger fra Bob Dylans hånd, hakk i hæl på hans egen ”Dylan” (se
www.rootsy.nu/recension.php?id=755) men med et helt annet repertoar. Poenget mitt er imidlertid at også dette er en samling sanger de fleste artister gladelig ville ofret både høyre arm og andre utvalgte kroppsdeler for å kunne kalle sitt livsverk. Samtidig er det bare 20 % av sangene som gjentas fra ”Dylan”. Og kanskje er dette låtvalget nesten mer spennende, i alle fall inneholder det en lang rekke mer sjeldne og mer overraskende låtvalg. Uansett – det kompletterer eminent bildet av den mangfoldige kunstneren, både tematisk og genremessig.
Memphis er byen der både rock’n’roll og soul ble skapt på plateselskaper med navn som Sun og Stax.. Dette har vært dokumentert utallige ganger, men denne musikkhistorien er så rik at den trenger å gjenfortelles mange ganger, og det er alltid noen hull som må fylles. Musikkskribenten Robert Gordon som også har skrevet den til nå definitive biografien om Muddy Waters, »I Just Can’t Be Satisfied«, er selv fra Memphis og skrev for noen år siden den fremragende rock’n’roll-monografien »It Came From Memphis«. Det ble utgitt to CDer i tilknytning til den boka.
I den ottende udgave af ’The Kings of..’ serien er turen kommet til reggae musikken. De syv forgængere i serien er blevet solgt i mere end 150.000 eksemplarer. Opskriften er simpel og ligetil, idet man lader en verdenskendt discjockey og en ligeså kendt producer vælge hver deres favoritter fordelt på to CDer.
