Rootsy logo  
Rootsy logo

Artikel / Krönika
Masken gjorde det igen
Av Rune Häger

Ulf »Masken« Andersson är en local hero.

Han säger det själv. »Här i Malmö vet man vem jag är, norr om Lomma är det ingen som känner till mig«.

Han och hans band Rock´n´roll Torpedoes skulle likt förbaskat funka på vilken rock´n´roll-scen som helst i världen. För det är ett förbaskat bra band som kör ett race med förbaskat bra låtar och Masken själv sjunger förbaskat bra.

I april 2007 bevisades detta på utsålda Nöjesteatern hemma i Malmö och nu, så gott som exakt ett år senare, var det så gott som fullsatt igen.

Torpederna gör sin show med fräck ljussättning och förnämligt ljud. Det är klass på föreställningen, det är liksom rock´n´roll för finsalongen. Och publiken är inte den som annars går på mörka rockklubbar och trängs stående framför en liten scen med utslitna golvbrädor. På Nöjesteatern hänger det kristallkronor i taket.

Masken gör en något oväntad entré, när han kommer in på scenen utklädd till kock, går fram till en spis och snackar om att han ska röra om i rock´n´rollgrytan. Under tiden som han vispar i grytorna och snackar på, åker kockkläderna av och när han står där i sin vanliga USA-flagga omsydd till skjorta, drar bandet igång med en hårdsvängande »I´m Ready« och det behövs ingen spis på scenen för att hålla värmen. 23 nummer väntar oss, varav två medleyn, och många av låtarna väcker applåder redan i introt.

Kvällens höjdpunkter blir »Who Will The Next Fool Be« med ett grymt gitarrsolo av Johan Pihleke, »Funny How Time Slips Away« med en otrolig Olle Westerlund i ett solo på sin pedal steel som skulle platsa på en Willie Nelson-platta, och »You´ve Lost That Lovin´ Feeling«, som lockade fram kvällens längsta applåd.

Jag har sagt det förut: det är interntionell klass på det här bandet. Bakom varje instrument finns en musiker som älskar sitt jobb (jag måste nämna pianisten Tomas Pettersson också!) och här finns också de två bländande körtjejerna Margareta Nilsson och Diana Nunéz som inte bara lyfter helhetsintrycket med sin sång; de hinner också visa upp vad de har lärt sig på Friskis & Svettis morgonpass.

Och så Masken då, ja.

Han kör sina monologer mellan låtarna och får snabbt publiken med sig i sina utläggningar, vare sig de tyder på åldersnoja eller om han vill förmedla något om varför han ska sjunga just nästa låt.

Han vet precis varför han har valt ut de låtar han sjunger. Det är för att de har texter som betyder något och för att han kan sjunga dem så att man tror på honom. Han inlevelse är äkta, han vill förmedla något. Och, precis som Frank Sinatra höll jag på att skriva, ger han cred åt låtskrivarna.

Framför allt ger han varje låt en egen trovärdig version. Han och Torpedoes är inget coverband. Och de ger oss en nästan tre timmar lång show, som skulle göra succé var som helst i världen där man gillar amerikansk rotmusik.

Det enda kruxet är att Masken är en local hero.

Läs mer om Andersson, Ulf "M"


 
Designad för IE6+. Ytligt testad med Opera 7, Netscape 7.2 och Mozilla FireFox. Webdesign Jens Olsson. ©2004 Rootsy.nu. Powered by Notepad, Apache, MySQL & PHP
Denna sida är designad till tonerna av White Stripes och Rodney Crowell.