Svante Sjöblom känner vi ju väl sedan tidigare, men Twang är en ny bekantskap. En trevlig sådan.

Det här är ett otroligt starkt album. Ett album som sätter in kilar i vår vardag och öppnar upp för bilder av problem och motsättningar. Kompositörsparet John Hahn och Will Kimbrough, som svarar för sju av de tolv sångerna, har verkligen handplockat alla orättvisor som går att finna och gjort spännande sånger av dem. Inte bara textmässigt, utan även musikaliskt. Will Kimbrough spelar gitarr på samtliga spår och jag tror aldrig att jag har hört honom bättre.

Ole Frimer är en respekterad bluesmusiker i vårt grannland Danmark. Ja, på andra platser också. I Eppingen till exempel. Hans senaste live-platta är inspelad där. Men det är inte den det handlar om här. Utan om ”Faerd”, som egentligen släpptes i januari av året. Men så slog coronapandemin till och verkligheten sköts fram. Tills nu.

Gospel Soul, Sacred Soul, Gospel Blues, Gospel R & B, Gospel Western, klassisk Gospel – allt finns på denna samling av gospel från 70-talets Memphis. Fat Possums Bruce Watson har grävt i valvet hos JCR Records och plockat fram 17 lysande gospelspår i olika form och framtoning för utgivning på sin nya etikett Bible & Tire Recordings.

Goree Carter skapade rock ´n´ roll. Det är i alla fall vad några musikkännare hävdar. Goree Carter skulle som 18-åring 1949 med ”Rock Awhile” lägga grunden till det som senare skulle komma att benämnas just rock ´n´ roll. Anledningen är Goree Carters användning av en överstyrd förstärkare och boogiebaserad rytm som starkt påminner om det sätt som Chuck Berry skulle lyfta fram en fem år senare. Goree Carters elektriska gitarrstil med enkelsträngslöpningar och tvåsträngs blåtonsackord skulle kunna ha influerat Chuck Berry.

The Dedicated Men Of Zion bjuder på deep sacred soul från östra North Carolina. Att sjunga i harmonier var en livsstil bland den afrikansk-amerikanska befolkningen i de små kyrkorna på landsbygden. Redan på 1920-talet spelade skivbolagen in och gav ut skivor med predikningar och sång. Mycket storslaget och populärt. Även om antalet predikningarna tunnades ut behöll den religiösa sången sitt fasta grepp om publiken. Och hyllningar till Gud byttes ut mot mer världsliga tankar. Gospel blev sacred soul, som i sin tur blev funk och modern R & B.

Att göra come back som 75-åring efter ett nästan 50 år långt skivsläppsuppehåll måste kännas alldeles speciellt. Nu var inte Don Bryant borta från musiken, utan tillbringade sin tid med att komponera hitsånger för andra. Inte minst till sin hustru Ann Peebles. Men 2017 kom så ”Don´t Give Up On Love” och fick ett fint mottagande. Högklassisk southern soul från det lika klassiska Memphis. Nu dags för ytterligare kärleksfullt skapade sånger från då och nu. Ömsint tillbakablick på tiden med Ann Peebles med den sång som blev hennes stora genombrott 1971, ”99 Pounds”.

Det som först kommer till mig efter att ha lyssnat på den tredje delen i Peder af Ugglas svit ”Works” är innerlighet. Den djupa känslan av ögonblicklig övertygelse. Och eftersom Part 3 är snarlik Part 1 och 2 bara förstärks intrycket av att de ger ett överflöd av intryck.

Vad gör man mellan turnéer och inspelningar med Wooden Shjips och Moon Duo? Jo, man kryper in i sin skaparlya under den bistra vintern i nordvästra hörnet av USA. Det var vad Ripley Johnson gjorde och resultatet blev ett andra album med Rose City Band. Och resultatet andades mer sommar än vinter.

Ruthie Foster har alltid haft en stor, fyllig och kraftfull röst. En röst som passar bra till trubaduren, till det lilla bandet och till den stora orkestern. Kanske allra bäst till den stora orkestern, där Ruthie kan ta ut svängarna och få ett värdigt motstånd. Som här på ”Live at the Paramount”, Austin, Texas 105-åriga arena.

Klagovisorna lär vara skrivna av profeten Jeremia efter Jerusalems förstörelse 586 f.Kr. Sedan placerades de efter boken Jeremia i Gamla testamentet. Musik som bygger på klagovisorna framförs i den katolska liturgin under stilla veckan.

Green Leaf Rustlers är ett nytt alias för Chris Robinson. Chris Robinson som vi känner från The Black Crows, New Earth Band, Chris Robinsons Brotherhood, As The Crows Flies och egna album har här slagit sig tillsammans med pedalsteelgitarrist Barry Sless, gitarrist Greg Loiacono, bassist Pete Sears och trummisen John Molo och bildat ett gäng boskapstjuvar.

Efter 40 år som skivartist och med 20 studioalbum i bagaget presenterar Robert Cray Band här ett nytt album, ”That´s What I Heard”. Och det här är vad jag hörde:

Äntligen! Äntligen är OK Star Orchestra tillbaka. För fem år sedan la Tommy Galento OK Star Orchestra på hyllan för att finansiering utan bidrag och ett ständigt jagande av spelningar var tröttande. Uppgivenheten stor. Andra projekt fick ta över. Men någonstans fanns viljan och tankarna om att samla ihop bandet igen. Och nu är den här, ”#6”. Och, oj så bra det är.

Bart Budwig är ingen ny stjärna. Han är ingen gammal heller, egentligen. Men han är en duktig musiker, med en fin sångröst, kluriga sångtexter och en härlig glimt i ögat. Dessutom en förmåga att samla andra duktiga musiker intill sig när det är dags för skivinspelning. Som nu, till detta det sjunde av hans album sedan debuten 2008.