NYHETER

Streamat release party med The Ghost of Paul Revere

Videopremiär: Ellen Sundberg: Total Darkness

Singel/videopremiär: Hege Brynildsen - The Old Man & The Rabbit

Videopremiär: Olin+ - Flickan och planeten

Arkivet

LIVE

Mer live

RECENSIONER

Bruce Springsteen - Letter to you

Elvis Presley - From Elvis in Nashville

Brennen Leigh - Prairie Love Letter

Cina Samuelson - Sing with Your Heart and Soul

Arkivet

ARTIKLAR

Who´s gonna fill their shoes - Captain Sukram

Who´s gonna fill their shoes: Thorleif Bratval

Who´s Gonna Fill Their Shoes: Johan Berggren

Americana-festival i Kristiansand

Arkivet

BÄST JUST NU

Bäst just nu enligt Magnus Östnäs

Bäst just nu enligt vibeke sjøvold

Bäst just nu enligt Henrik Göransson

Bäst just nu enligt Leo Friberg

Arkivet

Israel Nash: Hotell Hulingen, Hultsfred 30/7 2019
article / 2019-08-02 / Mark Andersson
En Israel Nash på sommarturné i Sverige 2019 är ett annat monster än den kvintett som den skandinaviska publiken har vant sig vid. En förstegitarrist kort får bandet möblera om i den enhet som med tiden har kommit att likna ett allt mer väloljat maskineri.

Nash är förstås medveten om problematiken och hanterar den genom att välja sånger efter don, men framför allt är det steelgitarristen och ständige följeslagaren Eric Swanson som får dra det tunga lasset som dynamisk motor.

Han gör det med den äran. Med ton och flexibilitet som skulle göra salig Ben Keith stolt räddar Swanson (nästan) allt av den riviga frisläppthet som normalt kontrasterar det egna atmosfäriska bygget. Hans stål brötar, ryker och smeker på ett alldeles sagolikt sätt.

I övrigt är Nash sig lik. Artisten bjuder en komprimerad repris av fjolårets vinterturné, kärnfullt framförd med två nya sånger (”Dividing lines” och Stephen Stills-fuzziga ”Down in the country”) som klara ljuspunkter och det friska kärleksbudskapet som ständig ledstjärna.

Det ger en praktfull och värmande uppvisning i lika explosiv som ömsint rock att bära med sig in i en avsvalnad sommar som försiktigt gläntar på dörren till löftesrik höst.

Resterande sommar-spelningar i Sverige:

2019-08-02 Solhällan, Löderup
2019-08-03 Garage, Höganäs
2019-08-04 Fåfängan, Stockholm


Tidigare publicerad på www.markandersson.se
Att känna oro när Bruce Springsteen ger sig ut på en ny genreutflykt är knappast obefogat. Med den pastischartade »The Seeger sessions« förhållandevis skarpt i minnet finns all anledning att förhålla sig skeptisk till artistens förmåga att kliva utanför ramarna för sitt väletablerade formspråk.
Det var en evighet sedan jag lade in en Bäst just nu-lista. Jag skäms och lovar förhoppningsvis bättring. Som en brygga lägger jag in skivor som är bäst just nu i betydelsen att det är de som jag förnärvarande lyssnar mest på: nya, halvnya, äldre, gamla.
En fyrtioett år lång musikalisk tystnad fick den nyuppväckte Bill Fay att på 2012 års »Life is people« skärskåda livet i närmast molekylär detalj. Uppföljaren bygger vidare på föregångarens stabila fundament.
Karine Powart är en singer-songwriter från Skottland med stark koppling till folksångstraditionen. Både till form och till innehåll. ”Traces” är hennes femte soloalbum sedan debuten 2003. Den inledande strofen slår en med häpnad. Inte precis det man hade väntat sig:
Helt siden jeg kom over Chip Taylor’s altfor oversette ”Seven Days in May” i 1999 har undertegnede vært en svoren fan, langt ut over den tidligere kunnskapen om at Chip også er opphavsmann til legendariske låter som ”Wild Thing” (Troggs, Jimi Hendrix), ”Try (Just a little bit harder)” (Janis Joplin), ”I Can’t Let Og” (Hollies), ”Son of a rotten gambler” (Emmylou Harris), ”Angel of the morning” osv. osv. Jeg har badet i Chip’s generøsitet overfor fansen, gjennom at han på et tidspunkt gjennomførte en hel konsert sammen med John Platania med bare én betalende tilskuer – meg! Siden har jeg hatt gleden av å overvære flere konserter, både solo og sammen med kinder-egget Carrie Rodriquez: slående vakker, en djevel på fiolin og en strålende duett-partner for Chip.
Joana Serrat har stundtals känts som en americanans Enya – för all del kompetent men med en tendens att premiera atmosfär framför musikaliskt kött.