Recension
Scott Robinson, Emily
Built on bones
(Oh Boy)

Klassisk teater är öppen för skilda sceniska lösningar. Jag har sett Hekate, häxkonstens gudinna, läxa upp de tre häxorna i strikt lärarinneuniform i en uppsättning av »Macbeth«. I Roman Polankis filmatisering gick Francesca Annis i rollen som lady Macbeth naken i sömnen. I Justin Kurzels filmversion kom Birnams skog vandrande mot Dunsinane genom en skogsbrand.

Den hittills mörkaste versionen, Kit Monkmans från 2017 (veterligen aldrig visad i Sverige), är inspelad enligt en green screen-teknik. Skådespelarna rör sig och säger sina repliker mot en grön bakgrund. Sedan byggs scenbilden upp i dator.

Och nu har Emily Scott Robinson skrivit sånger till en amerikansk uppsättning där häxornas roll omvärderas. De är inte längre ondskan personifierad utan läkekunniga och progressiva visionärer.

Sångerna är lågmälda, en av dem (»Old Gods«) fanns med på Emily Scott Robinsons förra skiva, »American Siren«. Borta är de skräckromantiska effekterna vi förknippar med häxorna. Deras spådomar (»Double double«) framförs mot ödesmättade bakgrunder, men också med inbjudande sång.

»Old God«s är häxornas kärlekssång till makarna Macbeth. Sleep no more (ekon både från lady Macbeths barnlöshet och att Macbeth har mördat sömnen) blir häxornas sorgesång över lady Macbeth. Häxorna får också epilogen med snyggt steelkomp.

Det är fantasieggande tolkningar, både av dramat och den musikaliska utformningen. Emily Scott Robinson sätter tydlig prägel på dem, och sången där vi även hör Alisa Amador och Lizzy Ross är klockren.

»Macbeth« är min Shakespearefavorit och jag skulle gärna se den här uppsättningen om den realiseras. Tillgänglig information är aningen svävande på den punkten.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify