Recension
Carpenter, Mary Chapin
The things that we are made of
(Lambent Light Records)

Det är fyra år sedan Mary Chapin Carpenter släppte den djupt introspektiva “Ashes & Roses”, nu är hon tillbaka med “The things that we are made of” som innehåller elva sånger som till innehåll starkt knyter an till det melankoliska landskap som gjorde ”Ashes & Roses” till MCCs kanske bästa album.

Till nya albumet har MCC kallat in en ny producent – Dave Cobb – som även är en del av den lyhörda grupp musiker som är har stor del i att jag trots allt håller ”The things we are made of” som snäppet bättre än ”Ashes & Roses”. Här har den traditionella sättningen med gitarrer, bas och percussion kompletterats med både moog och mellotron ” , instrument jag trodde försvann ut genom dörren med Moody Blues. Icke förty bidrar de till att skapa en ljudbild som utsökt understryker MCCs återhållna sång och de reflektiva texterna, där sången med den tvetydiga titeln ”The middle ages” särskilt berör. ”Note on the windshield” är en annan utmärkt låt om ett misslyckat kontaktförsök på en stormarknadsparkering, en blinkning kanske till Dan Fogelbergs ”Same old lang syne”. Överlag bildar sång, text, musik och arrangemang en sällsynt lyckad syntes.

Om ”Ashes & Roses” är MCCs mörkaste album visar den här samlingen att det finns ett ljus i tunneln.

”The things that we are made of” är MCCs bästa album, fullt I klass med Joni Mitchells “Blue”. Ge albumet en chans.

/Lars Svensson

Lyssna på Spotify