Recension
Taylor, Chip & Carrie Rodriguez
Red Dog Tracks
(Train Wreck Records)

»Red Dog Tracks« är den tredje cd:n Chip Taylor gör med texanska fiddlern Carrie Rodriguez, live-ep:n »Angel of the Morning« oräknad. Till en början handlade det också om fiddlern Carrie Rodriguez, rotad i old timey och western swing. Det vvar som sådan Chip Taylor upptäckte henne under ett showcase på South By Southwest, men han såg snabbt till att hon även blev sångerskan Carrie Rodriguez. På deras första skiva tillsammans, »Let’s Leave this Town« visar hon sig vara en suverän sångerska, med en klassisk old timey-twang och absolut känslomässig närvaro.

På andra skivan »The Trouble with Human« framträdde Carrie Rodriguez även som habil låtskrivare. På »Red Dog Tracks« har hon bara en co-write, den bitterljuva kärleksballaden »Once Again, One Day ... Will You Be Mine«. Chip Taylor och Carrie Rodriguez växlar mellan innerlig duo- och solosång, och Carrie fyller ut med alldeles underbart vackra och sorgmodiga fiolpassager.

I övrigt dominerar Chip Taylors kompositioner, men vi får också två sånger förknippade med Hank Williams, hans egen »I Can’t Help It (If I’m Still in Love with You« och den gamla slagdängan »My Bucket’s Got A Hole in It«. Av den senare får vi den hittills bästa tolkningen, bättre än både Hanks och Chris Speddings torrare version. Både Chip och Carrie sjunger med glimten i ögat, medan Bill Frisell förfyller med sitt karaktäristiska gitarrplock fyllt av fantasifulla glissandon och andra personliga effekter.

Men som sagt, Chip Taylors sånger dominerar. Han visar än en gång sin osvikliga förmåga att hitta en sugande melodilinje som bryter ner allt motstånd och att skriva väsentlig sånglyrik, ibland med glimten i ögat (»I am a 12 year old Macallan scotch - on the third shelf of the bar / Waitin’ for you to just ... drink me upp«) eller mer eftertänksam som i »Private Thoughts« eller »The Wonder of You«.

Och som vanligt är kompet förstklassigt. Richard Stearns banjo, Jim Whitneys ståbas och Kenny Wollesens trummor ger kontinuitet, medan Bill Frisells gitarr tillför musiken en ytterligare dimension. Hans gitarrteknik har alltid legat country nära, även på hans mest formbrytande excesser, och i »I Can’t Help It (If I’m Still in Love with You« interpunkterar han sången med ett spel formligen impregnerat av sjuttiofem års countryhistoria. Och när han spelar duett med Carrie Rodriguez fiol är himlen nära.

/Magnus Eriksson