Recension
Howlin´ Wolf
Smokestack Lightning / Complete Masters 1951-1960
(Hip-O Select)

Ett julklappstips. Om inte annat så en julklapp till dig själv. För bättre kan den knappast bli. Alla Howling Wolfs inspelningar för Chess de första nio åren. 97 sånger på fyra CD. Och skynda. Den kommer i en begränsad upplaga på 5000 boxar.

Howling Wolf var kanske den mest kraftfulla och unika bluesartist vi har haft. Med en tyngd och explosiv utstrålning gav han bluesen ett verktyg som kunde dyrka upp alla själars innersta rum. Han dök upp som en varg i natten och ylade sig till människors paralyserade hängivenhet. Sam Phillips såg hans storhet och skickade sina inspelningar från Memphis till bröderna Chess i Chicago. De bussade ihop honom med en annan blueslegend, Willie Dixon, och en magisk musikbrygd tog form. Ut kom ”Wang Dang Doodle”, ”Back Door Man” och ”Spoonful”. Men de var bara tre av en mängd fantastiska blueslåtar som Chester Burnett spelade in under dessa nio år. Och det bara fortsatta. 1961 kom ytterligare klassiker, och så fortsatte det ända in på 70-talet.

Det är nu 60 år sedan de första inspelningarna på Chess gavs ut. Debutplattan var med ”Moanin´ At Midnight” och ”How Many More Years”. Grovt rockig och med en personlig känsla och frasering blev den en succé. Och sedan var det bara för bröderna Chess att fylla på. Brian Jones och Mick Jagger stod med gapande munnar och bara drog in vad de såg och hörde. Och försökte ta efter. Ja, och sedan många andra med varierande resultat. Det är inte så enkelt att vara en Howling Wolf-kopia. Det finns nämligen bara en Howling Wolf. Det hör ni när ni lyssnar vidare på ”Evil”, ”Smokestack Lightnin´”, I Asked For Water”, ”Howling For My Darling” och de andra klassikerna.

Howling Wolf var stor. Han tog plats. Han var en familjemänniska med stor kropp och ett hjärta i proportion därefter. Han hade stora händer och en stor röst. Gitarr och munspel bara försvann och rösten fyllde minsta vrå med råa, vibrerande toner. Trots sina storhet och grovhet utstrålande han en hängiven glädje i musiken och i mötet med publiken. Ingen glömmer den entré som vi kan se på film där han kommer krypande ylande ut på scen fram till mikrofonen.

Det har ingen annan gjort på samma sätt i kostym, vit skjorta och slips. En varg i människokläder.

/Staffan Solding