Recension
Blandade Artister
Crazy With The Blues; Juke Joint Blues 2
(JSP)

Föregångaren till den engelska pubrocken hittar vi i den amerikanska söderns juke joint blues. Lika ruffigt, lika stökigt, lika gungande rytmiskt och sexigt upphetsande. Säkert lika mycket öl också.

Den legendariske blueskännaren Neil Slaven har samlat 54 mer eller mindre välkända bluesspår från en tid då teknik och ljudkvalitet fick underordna sig hetta och vällust. Du kan kasta dig in i spellistan var som helst bara för att bli omkullkastad av denna hypnotiska gungande, svängande och svettiga musikkänsla. Så typisk för bluesens Juke Joints. Ta bara J.D. Edwards gungande ”Hobo” och en ilsket distad gitarr från 1953 med Buster Pickens på piano och Lightnin´ Hopkins gitarr. En av hans fyra, och enda, inspelningar. Eller varför inte Sonny Boy Johnson & His Blue Blazers, en munspelare som hade samma lycka fem år tidigare. Fick då spela in ”Swimming Pool Blues”, också en av endast fyra bandade sånger.

På den mer välkända sidan hittar vi bland annat rockiga ”My Next Door Neighbor” på Excello från Jerry McCain. Samma sak med Jimmy McCracklin och ”My Baby´s Last Goodbye”. Eller varför inte Sammy Myers ”Sleeping On The Ground”. Inte att förglömma den råa, drivande ”Mercury Blues” från K.C. Douglas; originalversionen som inspirerade Steve Miller och David Lindley att spela egna versioner under 70-talet.

Så växlar det hela tiden mellan mer kända och helt okända blueshjältar i en salig blandning. Papa Lightfoots ”P.L. Blues” är så taktfast att dansarna måste ha fått trägolvet att gunga, eller bara marken om det var så. Samlingen avslutas med hans ”Jumpin´ With Jarvis”. Den som omedelbart startar om med ”Lee Brown & His Barbertown Boogie Woogie Cats har inte förstått livets mening.

Så ni alla som är uppfödda med den engelska pubrocken, eller den amerikanska garagerocken för den delen, här har ni deras föregångare och inspirationskällor. Mer svettigt och skitigt kan det inte bli. En musikalisk guldgruva.

/Staffan Solding