Rootsy logo  
Rootsy logo
akademisk (sida 2 av 2) | Föregående sida

Magnus Eriksson:
2009-05-01 10:20
 Jag diskuterar gärna med populärkulturjournalister »så länge populärkulturjournalister inte anser att deras sätt att se och beskriva världen är den rätta och enda«.

Det var naturligtvis ingen vacker formulering. Jag skulle aldrig skrivit så. Det var dina ord, sånär som på »populärkulturjournalist er«, som jag ersatte ordet »akademiker« från ditt inlägg med. Hade jag skrivit som jag just gjorde, stipulativt, hade det blivit ett jävvla liv på dig. Med rätta, givetvis. Frågan är då varför vi andra, till exempel en akademiker som inte känner igen sig i din beskrivning av »akademiker«, ska acceptera liknande generaliseringar. Och därtill ta skulden för att du ännu en gång hoppar av diskussionen här i forumet?

Du framförde bestämda påståenden. Jag påpekade att de brast i saklig halt. Du får gärna svara på dem:

1. Anser du att akademiker som grupp anser »att deras sätt att se och beskriva världen är den rätta och enda«?

2. Försöker Svenska Språknämnden »tvinga« oss att skriva på ett visst sätt?

3. Vilka språkforskare vill »utrota de nya svenska invandrardialekterna«?

4. Vilka språkforskare har åberopat »det akademiska påfundet rikssvenska«?

5. I vilka sammanhang har du stött på akademiker som talat om »rikssvenska« som något faktiskt existerande?

6. Anser du att jazzutbildningarna på folkhögskolor och musikaliska akademier borde läggas ned?

Det vore mycket enkelt för dig att föra den här debatten. Det räcker med att svara på de frågor som jag ställt, föranledda av vad du skrivit. Det vore mycket lättare än att än en gång dra valsen om hur hemsk jag är och hur dum jag uppenbarligen anser att du är; vem som helst kan se att jag inte anser det.

Så svara gärna på frågorna. Eller låt bli.



Vad de debatter du den här gången anser att jag förstört anbelangar: om Stefan Grossman använde du ordet »akademisk« på ett sätt som fick mig att undra. Jag gav mina åsikter i frågan, på det sätt som du anser att en debatt skall föras skulle jag tro, men du svarade med lustigheter. Vem var arrogant? Vem var överlägsen? Vem såg till att det inte blev ett meningsutbyte?

Vince Taylor: jag häpnade över påståendet att Vince Taylor var lika bra som Eddie Cochran. Det resulterade i en fånighet från Per Magnusson, som än en gång insinuerade att jag fabricerar mina källor. Om det blev en helvetesdebatt, berodde det på insinuationerna att jag fuskade med citaten, en insinuation som var helt omotiverad i sammanhanget. När jag visade var den påstått uppdiktade passagen fanns, blev det för övrigt tyst på den punkten. Däremot beskylldes jag senare, i annan tråd av annan skribent, för att ha förstört den diskussionen med »fånigheter«. Den som läser tråden om Vince Taylor kan lätt se vem som fånade sig. Jag ställde en fråga, intresserad av hur man resonerar för att se Vince Taylor som en Eddie Cochrahns like. Jag fick en fånighet och en insinuation om ohederlighet till svar. Du har själv, Bengt, skrivit vid tillfälle att diskussionerna måste vara öppna för alla, rimligtvis också då för någon som inte förstår en värdering och vill ha den förklarad för sig.

Allt detta borde vara onödigt att säga, men eftersom du envisas med valsen att du själv alltid är snäll, fin, nyanserad och oskyldig och jag är den Store Debattsatan blir jag tvungen.

Du skriver avslutningsvis: »För mig är det obegripligt att du tror att alla människor ska leva samma liv, ha samma erfarenter och samma åsikter. Att det bara finns ett rätt: en människa, en liv, en åsikt.«

Bengt, jag tror det inte. Däremot anser jag en akademiker har samma rätt som alla andra att inte behöva utsättas för generaliserande och fördomsfulla beskrivningar. Och jag antar att din avslutande allusion på Hitler var ett misstag.

Per magnusson:
2009-05-01 10:43
 Tvärsäkra uttalanden om att Eddie Meduza var med i Shakers och tidsangivelser om TV-program som inte visats urholkar trovärdigheten. Bagateller visst, men man ställer sig ändå frågan om liknande påståenden verkligen är sanna, eller bara rena fantasier (= fabuleringar).

Magnus Eriksson:
2009-05-01 11:16
 Herregud, ett rykte från tiden för utgivningen av Punkjävlar hängde kvar i mitt medvetande. Jag hade aldrig haft anledning att begrunda det, och trodde att det stämde. När det visade sig att jag hade fel, medgav jag det. Det var inga problem. Shirley Ann och Boz Scaggs såg jag någon runt 1965 på svensk tv (det fanns ingen annan där jag växte upp), och någonstans under de år som gått flöt det minnet samman med minnen av den årliga nyårsgalan på samma tv. Det är vad Magnusson syftar på, stort så.

Om sådana minnesmisstag »urholkar trovärdigheten« hos mig får andra avgöra. Att Per Magnusson ska medge att hans beskyllningar om fabulerande och fabricering av källor vad gäller det av honom så ofta återkomna till och påstått icke-existerande Larm-citatet som faktiskt existerade var både småaktiga och förhastade förväntar jag mig dock inte. Inte heller att han skall medge sin arrogans i fråga om Vince Taylor, där han i stället för att svara på en häpen fråga satte sig på sina höga hästar. Eller höga hästar förresten. Man kan möjligen lära gamla hundar sitta, svårare så med ett horse's ass.

Per magnusson:
2009-05-01 20:19
 Jag känner mej hedrad över att kallas hästarsel av Magnus Eríksson. Det kommer mycket energi ur ett sånt.

Narturligtvis tycker inte Eriksson om att bemötas med samma typ av fånigheter som han själv så gärna sprider. Nu blev Vince Taylorinlägget “Och Cliff Richard var helt i klass med Elvis, eller hur?” en häpen fråga, när det inte var något annat än ett exempel på den Erikssonska lusten att förstöra varje ny ämnestråd som någon tar upp.

Personligen har jag allt Eddie Cochran gav ut, dels i eget namn och som en del i duon The Cochran Brothers, samt det mesta av det outgivna. Och därav finns det en hel del. Tycker mej därför ha en hel del på fötterna för en utvärdering av honom som musiker och hans musik. Det är naturligtvis inte Eriksson intresserad av. Han vill med sin 24-timmars bevakning av Rootsyforumet bara synas och höras i varje ämnestråd. Även om det bara är en dum kommentar som den ovan eller ”...ni får förlåta mig, jag glömde att man inte fick utmana bilden av femtiotalsrocken. Vince Taylor är naturligtvis genial.”. Är det kanske samma entusiaster som i fallet Eva Eastwood Eriksson rådfrågat beträffande även Taylor och Cochran. 50-talet musik kanske inte är hans bästa gren. Men vad gör det, man kan ju sabba ett samtal i alla fall.

När det gäller Magnus Erikssons minnesbilder får vi nog ta med i beräkningen att dom inte alltid är med verkligheten överensstämmande. Så glider han även på sanningen i andra sammanhang. Påpekar man att begreppet degenerering användes flitigt under en mörkare tid i Europa så betyder det att man sagt att Magnus Eriksson är nazist. Själv har han inga som helst problem att kasta ur sig: ”Men hans (min alltså - min anmärkning) kultursyn är lagom entydig för att passa dem (nazismen - min anmärkning) som hand i handske, liksom hans förakt för allt som liknar formell komplikation.”.

Erikssons förvåning över att någon/några inte delar hans smak tar sig uttryck i utfall som: ”Vill ni slösa bort er ungdom med att lyssna på skräp, så gärna för mig.” Lyssnare som Johan Kronquist får veta att han egentligen inte gillar pubrock utan bara är på väg bakåt till 60-talet. Skribenten i Larm kan inte namnges och man frågar sig varför. Är det så otroligt ofattbart att någon inte gillar Johnny Cash? Ja, i Magnus Eriksson värld går det inte för sig. Själv tror jag både Johan Kronquist och Kalle Oldby kan prata för sig själva.















Magnus Eriksson:
2009-05-01 21:23
 »Att ens inneha 10 Dr Feelgoodplattor tyder på ett klart fall av degenerering. Ett begrepp som för övrigt användes flitigt i en tid då skjortorna var bruna och stövlarna blanka. Då fanns säkert även ett förakt för åsikten att var och en har rätt till sin egen smak, utan att betraktas som banal.«

Jag ber om ursäkt för att jag uppfattade Per Magnussons parallell mellan mig och nazismen som en parallell mellan mig och nazismen.

Vad pubrocken och Johan Kronquist (som jag har den allra största respekt för) gäller, skrev jag i ett förtydligande (sådana behövs ständigt när Per Magnusson är i farten, även om de sällan gör någon nytta) att passagen handlade om att yngre lyssnare ofta har en annan ingång till en musikkultur än dem som var med; jag skrev detta för att markera att mitt ord »degenerera« (som har en annan betydelse än »degenerering«) inte avsåg yngre lyssnare som i likhet med Johan uppskattar den brittiska pubrocken. Nu har jag skrivit det en gång till. Vi får se om Magnusson begriper nu.

»När det gäller Magnus Erikssons minnesbilder får vi nog ta med i beräkningen att dom inte alltid är med verkligheten överensstämmande.«

Det är gulligt. Den som till äventyrs är intresserad (jag tror vi närmar oss den tomma mängden nu) kan själv ta ställning till hur pass förargelseväckande mina misstag var. För egen del skulle jag aldrig tjata om någon annan placerade en 40 år gammal tv-sändning på fel dag. Det var vad jag gjorde, varken mer eller mindre.

Jag har också flera gånger förklarat varför jag inte talade om vem som skrev det jag snabbt refererade till i Larm. Det var inte intressant, det fanns ingen anledning att på det sättet (direkt eller indirekt) kritisera en konkret skribent för ett trettio år gammalt omdöme. Det intressanta var att detta (att Johnny Cash var en sopa) skrevs på 70-talet i den första svenska tidskrift som behandlade countryn seriöst. Passagen hade ett symptomalt värde för mig, inget annat. Detta ville inte Per Magnusson begripa, därför riktade han ett antal insinuationer om att fabricera källor mot mig.

Trist också att Per Magnusson tar mina ironiska slängar bokstavligt, som den om att kasta bort sin ungdom t ex.

Vad Eva Eastwood har med saken att göra begriper jag dock inte, inte heller hur hon kommer in i min värdering av Vince Taylor och Eddie Cochran.

Per magnusson:
2009-05-01 21:44
 Beträffande Eva Eastwood, Vince Taylor och Eddie Cochran så är det mest genant att du tycker dina fåniga kommentarer i genrer du varken verkar gilla eller speciellt kunnig i är av allmänt intresse.
Jag tycker fortfarande att vi låter respektive lyssnare/skribent tala för sig själv. Det skall väl inte så svårt att acceptera?
Och förresten, jag skrev en recension/anmälan av Mickey Jupps senaste. Glömd fråga dej om det är att betrakta som pubrock. Du är ju expert även där.

Magnus Eriksson:
2009-05-01 23:14
 Jag har lyssnat på femtiotalsrock sedan mitten av sextiotalet och uppskattar flera artister från den perioden. Om mina kunskaper vet du föga, eftersom jag knappt skrivit något om perioden, blott antytt en del åsikter som inte faller dig på läppen. Och jag undrar fortfarande hur Eva Eastwood kommer in i bilden. När skrev jag om henne? Jag har ett svagt minne av att jag skrivit några vänliga rader i Lira en gång, men jag är inte riktigt säker. Du kanske minns dem bättre än jag.

Bengt har skrivit om henne här på Rootsy, dock. Du kanske förväxlar oss. Det är lätt gjort.

Lista ämnen | Föregående sida
Föregående ämne | Nästa ämne

Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg


 
Designad för IE6+. Ytligt testad med Opera 7, Netscape 7.2 och Mozilla FireFox. Webdesign Jens Olsson. ©2004 Rootsy.nu. Powered by Notepad, Apache, MySQL & PHP
Denna sida är designad till tonerna av White Stripes och Rodney Crowell.