Debutalbumet Rebecca Drive tog Willy Clay Band rakt in på den internationella Americana-scenen. Tio år efter inspelningen som leddes av Will Kimbrough gör Kiruna-bandet en efterlängtad återföreningsturné under Rolling Rootsy Revue. Rootsy tog ett snack med sångaren Tony Björkenvall.

Tio år har gått. Hur minns du tiden kring inspelningen?

- Det var en känsla av att ingenting var omöjlig. Efter vi hade gjort demon så satt vi och snackade om att vi behövde ett dragspel på ett par låtar. Björn Pettersson som är ett stort fan av The Band kastade ur sig att det vore kul att ha Garth Hudson med. Så jag ringde honom och han flög in från Woodstock till Nashville. Ett bestående minne är hur jag åker runt i Nashville och letar efter organic apelsinjuice till Garth. Haha. Så här i efterhand så är jag jävligt stolt över det vi gjorde. Då var man mitt upp i det men jag minns att när vi spelade i London så var jag inne i en skivaffär och där hade vi en egen fil i skivaffären. Sådana där detaljer kommer tillbaka.

Ni börjar hemma i Kiruna innan det bär söderut. Hur var reaktionen när ni gick ut och berättade om comebacken?

- Det har varit fantastiskt. Folk har hört av sig och tycker att det är väldigt roligt. Det känns naturligt att börja här. Vi har fått så oerhört mycket av Kiruna och kirunaborna. Det är ren kärlek att spela här hemma.

Ni har en diger katalog. Hur lägger ni upp festivalspelningarna? Kommer folk att få skriva önskelappar som under Springsteens konserter?

- Det blir ett problem det där. Vi har ett fyrtiotal låtar och bara 45 minuter så visst blir det nog så att en del inte får höra just sina favoriter.

Blir det fler spelningar efter RRR?

- Vi får se. Vi har ju låtar till tre nya album så visst vore det kul att göra något mer.