Avdelningen malliga skryt (sida 1 av 3) | Nästa sida

Bengt Eriksson: 2007-04-13 14:30		Apropå nyhetsnotisen om Neil Aspinall så var det han och John Lennon som jag och en kompis guidade till Ströms herrekipering när Beatles besökte Sverige och Stockholm första gången - så att John L. kunde köpa ett överrock, en lång rock, som den modeintresserade Beatlen gillade särskilt, eftersom engelska överrockar var kortare.
Rune Häger: 2007-04-13 19:03		Vad sägs om den här då? Jag lyckades med hjälp av en kompis i popbranschen få komma in på Rolling Stones efterfest i Göteborg. De hade hyrt en hel nattklubb i ett hotell en bit från Götaplatsen och bjudit in hela sin turnépersonal för att fira att Europaturnén gick mot sitt slut. De hade också sett till att ett stort antal göteborgska unga damer fick komma in på festen, så att det blev lite dans och sånt. Jag hamnade i en soffa bredvid en tandlös gubbe, som slirade väldigt i snacket och efter en stund somnade. Jag visste inte vem han var förrän Keith Richard kom fram och tittade på honom. -How´s my dad? frågade han mig. -He´s OK, sa jag. I´m taking care of him, so you can relax! Keith gav mig ett flin med massor av guldtänder och tackade så mycket. Då och då kom han tillbaka och kollade läget. Och varje gång flinade han och tackade mig, för att jag tog hand om gubben.
Magnus Eriksson: 2007-04-13 20:48		Ok pågar, men Kelly Willis tillägnade mig Little Honey från scenen på La Zona Rosa 1993.
Peter Johansson: 2007-04-14 00:23		Kul tråd! Men kom igen, mer pikanta grejer än så lär ni gamla rävar ha på lager.
Dan Persson: 2007-05-11 15:11		Jag såg Conny Blom i Electric Boys på Cilla's Cafe i Lund.
Rune Häger: 2007-05-14 09:46		Conny Blom? Jag har ätit frukost på tu man hand med Isabella Rossellini.
Tom Skjeklesæther: 2007-05-14 09:59		Satt i baren med Johhny Cash, Jerry Lee Lewis, Carl Perkins & Roy Orbison på Peabody Hotel i Memphis i 1987..
Dan Persson: 2007-05-14 16:23		Såg Chris Bailey ett antal gånger på Musik & Konst i Malmö, brukade tydligen hänga där (han bodde väl i Malmö ett tag). Johnny Thunders bodde väl i Stockholm en period, någon måste ha roliga historier om honom?
Magnus Eriksson: 2007-05-14 18:45		En gång växlade jag några ord med Chris Bailey. Jag minns att han blev glad när jag, helt uppriktigt, sa att Saints var höjdpunkten den där kvällen i juni -77 på Roundhouse, näår Ramones och Talking Heads var så anskrämligt dåliga.
Håkan: 2007-05-14 20:45		Imponerande hur man kan få in »Talking Heads« och »anskrämligt dålig« i samma mening, men visst, alla band kan ha en dålig dag.
Magnus Eriksson: 2007-05-14 21:42		Det var en usel konsert, och David Byrnes slidespel var bland det sämsta jag hört i den vägen. Men för att gå över på riktig musik, Håkan, hur var Allan Holdsworth i Göteborg?
Håkan: 2007-05-15 13:49		Holdsworth var fantastisk... jag behöver gå oftare på jazzkonserter. De två senaste jazz-gig'en jag gått på har varit bland det bästa jag upplevet i konsertväg överhuvudtaget. Kanske är det något i improvisationen när den utförs av världsartister som frammanar den närmast berörbara magin i musikens väsen. Ren jazz-propaganda. Eller så är jag bara ovan att höra jazz på den här nivån övht. Jag har bara varit jazzintresserad i fem år och då inte heller som huvudintresse.
Magnus Eriksson: 2007-05-15 14:22		Även Malmö-konserten var fantastisk.
Magnus Eriksson: 2007-05-16 09:05		Håkan, du har bara lyssnat på jazz i fem år skriver du. Men din förkärlek för brittisk progressiv rock/musik har väl ändå rymt öppningar mot jazzen. Robert Wyatts första soloskiva var ju ett stycke formidabel frijazz, Soft Machine var ett jazzband även om det kallades »progressive rock« då, och Henry Cows musik, liksom alla Fred Friths avknoppningar (eller de flesta av dem), ligger ju jazzen nära. På samma sätt som man idag listar skivor med Amazing Rhythm Aces och Linda Ronstadt som country, kan nog också det mesta av den avantgardistiska brittiska och franska rocken från slutet av sextiotalet och dussinet år framåt idag meningsfullt kunna etiketteras jazz. Och om ngn är intresserad av Holdsworths malmökonsert, Sydsvenskan orkade inte släpa sig dit: http://144.63.180.2/dynamiskt/ rec_konsert/did_15420314.asp
Dan Persson: 2007-05-16 10:48		Holdsworth har gjort en hel del intressanta saker. Igginbottoms Wrench plattan är bitvis lysande. Dessutom spelade han på Donovan's Hurdy gurdy man. Jag diggar Henry Cow, fast favoriten är skivan de gjorde tillsammans med Slapp Happy: Desperate straights. Kurt Weill inspirerad kabaret-art-rock, som faktiskt skulle kunna passa som soundtrack till läsning av Thames & Hudsons nya fantastiska bok »Berlin in the 20s.«
Lista ämnen | Nästa sida Föregående ämne | Nästa ämne

Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg