akademisk (sida 1 av 2) | Nästa sida

Magnus Eriksson: 2009-04-24 09:41		\\\»Lite akademiskt kanske men en jäkel på att plocka med fingrarna på en akustisk gitarr som bl a spelar blues\\\«, skriver Bengt om den lysande gitarristen Stefan Grossman i en annan tråd. Förlåt en okunnig yngling, men hur hör man om en gitarrist är akademisk eller inte? Och varför skulle den gitarristen eventuellt \\\»akademiska\\\« karaktär vara ett problem i musiken? Bengt anför det som en möjlig invändning, men eftersom Grossman är \\\»en jäkel\\\« på att spela gitarr får det passera. Jag förstår inte resonemanget. Kan inte en musikker med akademiska förhållningssä tt (vari sådana kan tänkas bestå utanför t ex ett konservatorie- eller musiketnologiskt sammanhang) vara \\\»en jäkel\\\« på sitt instrument? Jag undrar också över varför Bengt envisas med att hålla fast vid dessa falska motsättningar. Vart tog \\\»både och\\\«-idealet vägen?
Bengt Eriksson: 2009-04-24 09:45		Surkart. På stridshumör igen? Men jag debatterar inte sånt här med dej längre, helt meningslöst. Det kan ibland låta som om Grossman lärt sig spela blues som blues ska spelas, liksom på bluesuniversitetet, och inte som om spelet uppstår i stunden och ur hans eget liv. Det är det akademiska, och det måste väl vara en fullständigt rätt andvändning av ordet. Och vad man tycker om Grossman handlar om smak, ens egen och personliga. Som alltid. Vad är det för mening med att alltid ha stridsyxan i kavajfickan? Eller håller du på och kvalificerar dej till ordförandeskapet i Snorkiga Akademikers Förening?
Magnus Eriksson: 2009-04-24 10:21		Ojoj, vem är surkart nu? Jag ville bara problematisera den vårdslösa användningen av ordet \\\»akademisk\\\« i ett allmänt pejorativt syfte. Men ok, du vill inte diskutera dina ord, du vill inte diskutera dina värderingsgrunder. Gärna för mig, du får gärna vara sur och låta bli att diskutera dylika frågor med mig. För egen del kan jag bara notera att inställningen att bluesen \\\»uppstår i stunden och ur hans [dvs musikerns] eget liv\\\« knappast är mindre akademisk än en pietetsfull rekonstruktion av olika spelstilar. Den mer romantiska synen på bluesen etablerades av John och Alan Lomax, som tveklöst bedrev akademisk verksamhet.
Bengt Eriksson: 2009-04-24 11:09		Där ser du, jag var t o m dubbelakademisk och så gnäller du ändå. Vårdslöst att förringa det akademiska värdet på det sättet.
Magnus Eriksson: 2009-04-24 11:18		Tänk vad uppfriskande det skulle vara om du för en enda gångs skull erkände att det kunde ligga något i en invändning mot dina ordval och/eller värdekriterier. Men i stället gör du dig lustig, utan att vara särskilt lustig.
Håkan: 2009-04-24 12:00		Jag tycker iofs Bengts användning av »akademisk« - både pejorativt och beskrivande - följer svensk konvention inom musikrecenseri. På det subjektiva plan som vi rör oss fyller ordet onekligen en funktion för att beskriva något lite artificiellt, utstuderat, distanserat, medelbart... En diskussion OM musik får gärna vara akademisk för min del, men i kombination till musik är det inte alltid det, bara ibland. Och kanske inte i blues.
Bengt Eriksson: 2009-04-24 12:03		Nej men tyvärr Magnus, det är inte min uppgift att friska upp dig, det får du använda någon annan / något annat för. Skillnaden mellan dig och mig är att jag är lustig och du är allvarlig, vem som är mest seriös överlåter jag till någon annan att avgöra. Även vem som har och vem som eventuellt saknar humor.
Magnus Eriksson: 2009-04-24 14:19		Ja Bengt, det var naturligtvis väldigt roligt det du skrev.
Bengt Eriksson: 2009-04-24 14:26		Nej, lustigt. Man ska vara noga med ordens valörer,
Magnus Eriksson: 2009-04-30 09:49		Med risk för att ånyo bli beskylld för att vara en surputte, har du något emot konstnärliga utbildningar? Är det fel att akademivägen lära sig behärska stilar och uttrycksmedel?
Bengt Eriksson: 2009-04-30 11:29		Absolut inte, så länge akademiker kan kommunicera med icke-akademiker också och inser att akademiska begrepp och ord inte nödvändigtvis har samma innebörd och betydelse utanför akademierna och att plebejer dels kan skapa egna ord och betydelser dels använda samma »akademiska« ord fast ge dem nya betydelser. Och inte minst: så länge akademiker inte anser att deras sätt att se och beskriva världen är den rätta och enda. Lite grann som med språknämnden och diverse språkgrupper som vill bestämma hur svenskar ska tala och skriva - och ibland får som de vill och ibland inte alls. eftersom människor bestämmer själva över sina ord och uttryck, inte akademiska språknämnder. Som det eviga tjatet om det ska heta e-post eller t o m e-brev och att mail inte får stavas mejl. Hejåhå som det kan gå. Eller för den delen när somliga språkvetare/forskare ville utrota de nya svenska invandrardialekterna med raka motsatta resultat - ord, meningsbyggnader och betoningar från invandrardialekt spred sig istället till det akademiska påfundet rikssvenska. Min inställning tlll skolor,högskolor och universitet grundar sig nog mycket på egen erfarenhet. De har inte varit för mig, jag menar nämligen att skolor är till för eleverna, för att ta tillvara elevernas intresse och därmed oändliga möjlighet att lära sig om världen och allt. Inte att forma elever till medelklassiska fyrkanter. Det enda jag lärde mig i skolan var engelska och att redigera en tidning - det sista kan man lära sig på en vecka så varför jag gick två år på Journalisthögskolan är svårt att begripa. Ingenting av betydelse för min journalistik har jag lärt mig på Journalisthögskolan. Sen har jag ju läst - bl a en del annat också - diverse betyg i filmvetenskap fast det läste jag själv, då var jag aldrig där utom på flmvisningarna - varenda jäkla film i historien visades på Grand i Stockholm. Otroligt så mycket pengar den då nystartade filmvetenskapliga undervisningen i Stockholm måste ha haft. Min roll som ev kulturjournalist är en helt annan - som populärkulturjournalist. Det gäller både ämnen, skriv- och pratsätt. Visst kan och kanske ska man utbilda sig på diverse områden, men utbildningen ska användas av eleven; utbildningen ska inte omskapa eleven. Och för att återknyta: jag tror det är svårt att lära sig spela blues efter tabulatur, nästan lika svårt som att lära sig spela rock´n´roll eller punk efter noter. Då finns risken att det låter just akademiskt, studerat på en skola. Jmfr också med viss svensk folkmusik och jazz - i den nya Musikaliska Akademitraditionen, kan låta och bli rätt trist det; inte alltid men ibland (eller ofta).
Magnus Eriksson: 2009-04-30 17:13		Jag frågade dig om du, apropå vad du tidigare skrivit, har något emot konstnärliga utbildningar. Du svarar med att vädra unkna fördomar om akademiker och akademisk verksamhet. Jag har för egen del träffat ytterligt få akademiker som »anser att deras sätt att se och beskriva världen är den rätta och enda«. Tvärtom, den akademiska arbetet går ut på att pröva och att bryta sönder tankemodeller. Det brukar snarast befrämja skepsis och relativism, inte absolutism. Inte heller söker Svenska språknämnden och andra språkvårdande organ, ofta sammansatta av nordister, »bestämma hur svenskar ska tala och skriva«. Vad som kommer från de språkvårdande organen är rekommendationer. Det gäller även de försök som görs av specialiserade organ att skapa en standard för tekniskt språkbruk. Syftet är inte minst att underläta kommunikation mellan specialister och allmänhet. Ingen har sagt att ordet e-mail inte får stavas på ena eller andra sättet. Det handlar även där om rekommendationer, rekommendationer som jag själv för övrigt är kritisk mot. Jag skulle vilja att du åtminstone nämnde en av de »språkvetare/forskare [som]ville utrota de nya svenska invandrardialekterna«. Dessa dialekter (eller möjligen sociolekter - det förs en debatt om hur de skall beskrivas) undersöks, men ingen språkvetare har vad jag vet velat »utrota« dem. Det är ett ord som inte finns i det sammanhanget. Ingen språkvetare har vad jag vet heller påstått att det finns någon »rikssvenska«, än mindre velat tvinga någon att tala denna icke-existerande variant. Det skulle förutsätta en kodifiering och generalisering av vissa uttalsdrag som aldrig genomförts med svenskan; jfr den brittiska engelskans »received pronunciation«, en standardvariant som endast engelskstuderande runtom i världen talar. Ingen med engelska som förstaspråk talar den varianten, men den får sitt berättigande som undervisningsvariant eftersom den kan förstås av alal engelsktalande. Något liknande finns inte för svenskan, inte heller för t ex den amerikanska engelskan där man i stället räknar med fyra dialektområden med vissa särdrag som kan generaliseras. De enda som jag hört tala om »rikssvenska« är språkteoretiskt oskolade stockholmare. Dina egna skol- och utbildningserfarenheter var inte heller vad jag frågade efter, utan dina åsikter om konstnärliga utbildningar. Om jag förstår dig rätt har du inget emot sådana på konstmusikens, bildkonstens eller arkitekturens område; vad du skriver tyder på att du motsätter dig dem främst vad rock, blues och jazz gäller. Innebär det att du till exempel anser att den kurs i Musikproduktion med populärmusikalisk inriktning som ges av Musikvetenskapliga institutionen i Lund är förfelad? Anser du att de musiker som kommit ut från jazzutbildningarna i Svalöv, Skurup eller Det rytmiske konservatorium i København är trista? Inte alltid, men ofta? Anser du att den skånska jazzscenen skulle må bättre av att t ex Cennet Jönsson, Maggi Olin, Helge Albihn och Loïc Dequidt lade ner sin pedagogiska/akademiska verksamhet?
Bengt Eriksson: 2009-05-01 00:44		»Unkna fördomar«... »Språkteoretiskt oskolade stockholmare...« Jag gillar inte din debattstil, kort sagt. Det var du som frågade och jag - snäll som jag är och dum också - svarade. Men eftersom du mest är ute efter att mucka gräl, som alltför ofta, så svarar jag inte mer. Det är möjligt att du tycker det är meningsfullt att hålla på så här, jag gör det inte. Så jag sätter punkt i den debatten också, för min del. Vet inte varför du ständigt håller på så här men nåt är det väl. Men fortsätt gärna själv.
Magnus Eriksson: 2009-05-01 08:38		Nu är du löjlig Bengt. Orden »språkteoretiskt oskolade stockholmare« syftade inte på ditt inlägg, utan på att de enda jag hört hävda existensen av en s k rikssvenska är personer från Stockholm som tror att de själva talar sådan. Jag kunde varit tydligare på den punkten, jag ser att min formulering möjliggör din tolkning att jag syftade på dig. I övrigt, du svarar inte på en enda av de punkter där jag korrigerar din beskrivning, som i flera fall baseras på rena sakfel: att olika språkvårdande organ vill tvinga oss till ditten och datten, att språkforskare vill »utrota"« invandrarsvenskan, att samma språkforskare vill tvinga invandrare att tala den rikssvenska som inte finns, orden om »det akademiska påfundet rikssvenska«. Allt detta är sakligt felaktiga påståenden. De var dessutom helt irrelevanta. Jag frågade vad du ansåg om konstnärliga utbildningar, och du svarade alltså med det här. Mina ord »unkna fördomar« syftar bland annat på din insinuation (eller underförstådda tanke) att akademiker anser »att deras sätt att se och beskriva världen är den rätta och enda«. Jag känner inte igen de tusentals akademiker från vitt skilda delar av världen jag själv träffat och även i en del fall arbetat med under åren. Jag vidhåller att ditt påstående är fördomsfullt. Jag bad dig också ge exempel på en enda språkvetare som velat »utrota« de diaklektala / sociolektiska varianter som utvecklats i invandrartäta stadsdelar och orter. Du svarar med att bli sur, som vanligt. Du svarar med att dra dig ur debatten som vanligt. När du själv ser att någon gör sakligt felaktiga påståenden (det har du gjort med mig och andra) avkräver du oss besked och bekännelser, vi skall erkänna våra sakfel, och vi gör det ofta. Det är märkligt att du själv alltid skall följa andra spel- och debattregler. Alltså: du hade fel på ett antal punkter som jag preciserat två gånger, du sprider märkliga fördomar om akademisk verksamhet och akademikers attityder. Svara på detta i stället för att sura.
Bengt Eriksson: 2009-05-01 09:34		Då ska säga precis som det. En debatt handlar inte om att segra - det är inget krig, det är inte ens en boxningsmatch. Det är ett utbyte av åsikter. Om jag ska delta i en debatt - ha lust att delta - så är en förutsättning: respekt för debattmotståndaren och andras åsikter. Jag framför en åsikt - du framför en åsikt. De kan vara mer elleer mindre intressanta att ta del av - men: jag går inte med på att debattera på det sättet att den enas åsikter är rätt och den andras fel. Ja, jag blir »sur«, jag känner mig förnedrad av dig. Jag är m e d arbetare på Rootsy av den anledningen att jag vill stödja Rootsy, både du och jag och alla skriver gratis till Rootsy för att vi just vill ge stöd år Rootsy. Jag deltar i debatter på Rootsy också, för att jag gärna vill hjälpa till så att Rootsys forum ska vara levande och kunna innehålla många olika åsikter. Som ska respekteras. Jag vet vad du svarar nu: att jag minsann angriper dig. Javisst det har jag gjort i stridens hetta; ber gärna om ursäkt för det, det är lätt att halka med. Men det finns en skillnad här: du söker striden, du verkar trivas med att angripa andra, att döma ut andra, avliva om inte personen i fråga så personens åsikter. Jag skrev ett enda ord - »akademiskt« - när jag tipsade på Stefan Grossman och genast startar du en helvetesdebatt. Det är alldeles rätt, jag »surar«, jag »drar mig ur«. Vemfan vill vara med om det här. Varje ord jag skriver i ett inlägg tar tid från ett annat ord någon annanstans, varje text till Rootsy tar tid från något annat jag kunde ha skrivit. Ska man arbeta/skriva gratis så ska det dels vara för ett ändamål som man sympatiserar med (det är det, det gör jag, fortfarande) men det ska också vara lite kul att medarbeta, man ska göra det med glädje. Det är det snart inte längre. Snart »surar« jag så mycket att jag helst skriver någon annanstans. Men jag vill skriva på Rootsy så därför gör jag nu ännu ett försök att i n t e delta i några debatter på Rootsy. Mitt debatterande får ske på andra fora, där debattörerna har respekt för varann. Frågan är vad som ska anses vara »debatt«, det verkar ju räcka med att man tycker att Vince Taylor var Europas bästa rockenrollsångare så kan en debatt på liv och död bryta ut. Jag mår illa av det här, men det kanske var syftet? En sån dum jävel som jag ska väl inte skriva på samma ställen som en klok och välutbildad människa som du... Du får nu fortsätta att skriva precis vad du vill och beskylla mig för vadsomhelst - jag blir svaret skyldigt. För alltid, jag ska verkligen anstränga mig den här gången, inga fler debatter, någonsin, på Rootsy. Du har säkert ett bestämt, riktigt och sant svar på detta också, någon ny slägga att slå i skallen på mig, men är den här tråden hamnar högst upp igen så kommer jag inte att öppna den och se efter. Så du kan bespara dig tiden att svara. För mig är det obegripligt att du tror att alla människor ska leva samma liv, ha samma erfarenter och samma åsikter. Att det bara finns ett rätt: en människa, en liv, en åsikt.
Lista ämnen | Nästa sida Föregående ämne | Nästa ämne

Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg