Brennen Leighs nya skiva »Prairie Love Letter« är som ett Mellanvästerns »Höga visan«, fylld av vacker poesi, erfarenhet, utmejslade interiörer och gripande livsöden. Men också med en genomförd social kommentar från liberala och i klassisk mening amerikanskt populistiska utgångspunkter; för klarhetens skull handlar det alltså om traditionen som skapades av The People’s Party för runt 120 år sedan och som i kulturen vidmakthållits av konstnärer som Frank Capra, Woody Guthrie, Merle Haggard, Oliver Stone och John Grisham. Trumps »populism« är en överhetskonstruktion av europeiskt snitt.

Cina Samuelson är en av många svenska utmärkta countrysångerskor som stått i skuggan av Jill Johnson i fråga om medial exponering. Det är orättvist. Cina Samuelsons musik är konsekvent och starkt traditionsförankrad honky tonk utan sidoblickar åt vad som krävs för att platsa på radions spellistor.

Nikki O’Neill trotsar de förenklade genrebestämningarna. Liksom Bonnie Raitt integrerar hon soul, blues och rock i ett personligt uttryck som även öppnar åt americanahållet. »World Is Waiting« rymmer sju låtar, alla skrivna av Nikki O’Neill, flera med texter av Paul Menser.

Margo Price är en av flera unga countrysångerskor som ger bilder av livet bakom de romantiska schablonerna, bilder som i några få streck fångar en tröstlös tillvaro.

»First Rose of Spring« lär vara Willie Nelsons sjuttionde fullängdare. Första lp’n kom i vilket fall 1962, den första singeln fem år tidigare. Och nu, vid 87 års ålder, är Nelson fortfarande en av de stora artisterna. Den nya skivan är, liksom de närmast föregående, producerad av Buddy Cannon som lyhört gör Willie Nelson till musikens givna centrum.

För tre år sedan gav Johanna Lillvik ut en ep med starkt personlig rockmusik där hennes röst och slagverk gav profil.

Det står »Dixie Chicks« på mitt vinyl-ex, men tydligen har det kommit en ny upplaga under namnet »The Chicks«. Skivan är dock densamma: Gaslighter. När jag intervjuade Emily Robison (née Erwin, numera Strayer) 2003 kallade hon gruppens minst lyckade skiva »Fly« (1999) »a divorce record«.

Karen Jonas visade redan på sin första skiva »Oklahoma Lottery« sin förmåga att fånga en historia och ett öde i ett par korta verser. I en sång som »Suicide Sal« visade hon också att hon kan få miljön att leva sitt eget liv i berättelsen. Hennes berättande har fördjupats och finslipats ytterligare för varje ny skiva, vilket understryks av den nya »The Southwest Sky and Other Dreams«, Karen Jonas femte.

Hos The Quebe Sisters har western swingens stilbildande twin fiddles blivit triple fiddles. Systrarna Grace, Sophia och Hulda Quebe från Dallas spelar alla fiol, och de fyller ut bandet med ståbas och gitarr. Den nya skivan, deras fjärde, saknar titel. Man kunde se det som talande. Musiken behöver ingen riktningsgivande titel. Det räcker med gruppens namn.

Marty Robbins klassiska outlawsång »El Paso« eggar fantasin. Den lakoniska tonen, den desperata kärleken, den arma främlingen som skjuts ihjäl efter att bara ha fått ett par rader. Och den ödesdigra flykten genom the Badlands. Marty Robbins spelade in sången 1959. Sju år senare kom »Faleena (from El Paso)«, där han berättade kvinnans historia.

Det var en evighet sedan jag lade in en Bäst just nu-lista. Jag skäms och lovar förhoppningsvis bättring. Som en brygga lägger jag in skivor som är bäst just nu i betydelsen att det är de som jag förnärvarande lyssnar mest på: nya, halvnya, äldre, gamla.

»While I’m livin’« är Tanya Tuckers första skiva sedan 2009 och hennes första med originalmaterial sedan 2002 Vi var nog många som trodde att hon dragit sig tillbaka, men den nya skivan är lysande.

The Highwomen är en genial ordlek. Syftningen är uppenbar, och den förstärks av att sången »Highwomen« har samma melodi som The Highwaymens signaturlåt. Fast den kvinnliga versionen är mörkare när den ger röst åt kvinnor som alla är offer för vita mäns politik: en centralamerikansk flykting som dör på vägen genom Mexico, en läkekunnig kvinna som hängs som häxa i Salem, en förrymd slavkvinna som blir predikant och en Freedom rider, alltså en av de aktivister som sökte sig söderut för att stödja den afrikansk-amerikanska kampen för medborgerliga rättigheter i början av sextiotalet.

»Out of the sky« är den första fullängdaren med Sunny Leigh Shipley från West Texas, men nu verksam i Austin. Det är en övertygande debut med starka stämningsbilder från uppväxtens West Texas. Arrangemangen är stilrena med fina insatser på dobro, steeel, gitarr och akustiska stränginstrument.

Rodney Crowell har alltid haft en osviklig känsla för melodier, men de senaste tjugo åren har hans uttryck fördjupats med mer erfarenhetsbaserade texter, som på skilda sätt anknyter till hans bakgrund i Texas. Det började med mästerverket »The Houston kid«, 2001.