Recension
Greencards, The
Weather and Water
(Dualtone)

The Greencards framför maximalt smakfull, innerlig och vackert behärskad folkcountry med bluegrasstouch. »Weather and Water« kallar gruppen sitt nya album, som tar vid där förra skivan »Movin’ On« lämnade oss för två år sedan. Öppningsspåret »The Ghost of Who We Were« inleds med lätt meditativt gitarrplock av den inlånade Bryan Sutton, innan Carol Young tolkar den svunna kärlekens tvetydigheter med mjukt följsam, lätt beslöjad röst. Eamon McLoughlin understryker känslan med rustik fiddle, innan Kym Warner tillför ytterligare en dimension med sitt varsamma mandolinplock. Tillsammans skapar de en musikalisk gestalt, som ger en komprimerat uttrycksfull ekvivalent till den tolkade upplevelsen.

Det följande spåret »Weather and Water« förmedlar samma tvetydighet i den grundläggande upplevelsen, mellan vemod och hoppfullhet. Men den här gången är formen tydligare i sin anknytning till folkmusikaliska mönster, närmast till luffarballaden eller den gamla shantien. Men det är lika bra. Även här vilar McLoughlins lite struttigare fiol och Carol Youngs stämma i perfekt samklang.

I några sånger, bland andra »Like A Melody« och »Long Way Down«, står Kym Warner för förstastämman med sin lätt pressade baryton. Då får musiken tydligare bluegrasskaraktär, med stilsäker stämsång, snygg picking och än rustikare fiddlefigurer. I »Long Way Down« bidrar dessutom Pat Flynn med ödesmättade licks på slide och resofonisk gitarr. I »Bordered on Breakdown«, även där sjunger Kym Warner förstastämman, får vi en hastighetsuppvisning i gammaldags bluegrassanda. Och den avslutande »The House on Vine Street« är en av flera känslomättade instrumentaler, där de tre Greencards tillsammans med sina inlånade medmusiker ger ytterligare prov på sin avslappnade och avklarnade virtuositet.

Det är också mellan dessa poler som gruppens musik sakta utkristalliserar sin form, lika smakfullt, vackert och behärskat i vilken riktning The Greencards än rör sig.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify