Recension
Changing Horses
The Nashville Sessions
(Frairgate Records)

Changing Horses är en kombination av psykodelisk brittisk indiefolkmusik, 60-talspop och experimentell artpunk. Changing Horses är en duo som består av Richard Birtill och Francesca Cullen, som spelade in sitt debutminialbum hemma hos Chris Donohue i Nashville. Så ta The Incredible String Band, The Kinks och The Fall, skaka och häll ut. Då får du en liten bild av detta nya, spännande och bitvis hypnotiskt extatiska som Changing Horses levererar.

Richard Birtill har skrivit sångerna. Som växlar från det ömtåliga i ”One Million Screaming Angels” till det makabra i ”`Till Death Do Us Part”.

Richard Birtill sjunger med en hög, tunn och genomskärande sångröst. En passande laserstråle i en komplex musikstruktur. Francesca Cullen spelar mandolin, fiol, ukulele, melodion, gitarr och sjunger. Till sin hjälp har de veteranen, producenten och studiomusikern Chris Donohue på mandolin, bas, gitarr och keyboard, Stephan Leiweke på gitarr och Ken Lewis på trummor.

Som ni säkert minns var Changing Horses även namnet på The Incredible String Bands LP från 1969. Men detta är 2012 års Changing Horses som är mer av The White Stripes om de hade blivit uppfostrade med ”The Hangman´s Beautiful Daughter” eller en unplugged Arcade Fire. Men spelet mellan i Ric och Fran i den inledande trånsjuka ”Cut All Strings” placerar dem i den långa traditionen av trubadurer med uppbyggande mellanspel och sång.

Med en musicerande pappa med världen som spelplats och en demotape att slänga ut lite här och var hamnade Changing Horses i Nashville för sin första professionella inspelning. Sex spår som är spännande och genuint lovande. Inte undra på att både BBC och Robin Williamson i The Incredible String Band är lite upphetsade. ”Det bästa sångskapande som har kommit från Lancashire”, säger någon. Nu vet jag inte vad vi har att jämföra med, men det här är mer än lovande. En härligt sprudlande debut från Changing Horses.

/Staffan Solding