Recension
May, Imelda
Mayhem
(Decca)

Rockabilly, swing och pop samt lite burlesk, blandat till något eget.

Eller ganska så eget. Nej, i alla fall jag kan inte låta bli att jämföra irländskan Imelda May Clabby med skånskan Amanda Jenssen.

Samma andas unga sångerskor – den där ljusa, sprittande sångglädjen som balanserar mot allvar och mörker.

Imelda May har gjort alla låtar själv, nästan. Undantaget är ”Tainted Love” (nog mest känd med Soft Cell), som nu blivit en febrig vals med temperatur på över 40 grader.

Humoristiska texter, ibland rätt galna, lite åt det ”psykiska” hållet. Sjunger hon om verkliga människor eller är de skönlitterära påhitt?

Utmärkt komp (trummor, ståbas, trumpet och inte minst Darrel Highams elektriska tremelo-gitarr) som följer med i de musikaliska svängarna. Trots tillbakablickande influenser blir det inte retro heller, varken när Amanda Jenssen eller Imelda May pusslar ihop musik och sjunger.

Sååå kul och uppfriskande!

Tidigare i Ystads Allehanda

/Bengt Eriksson

Lyssna på Spotify