Lost in the Blåst
Clark, Gene
Firebyrd
(Takoma)

Den här mannen hade allt. Sångröst, låtskrivarförmåga och framför allt, utseendet för sej. Skulle ni, om ni slog upp ordet »Rock´n roll star«, i en ordbok så borde det finnas en bild på Gene Clark bredvid. I alla fall i en rättvis värld.

Men dessvärre så blåste han allt. Det var han som den verkliga stjärnan i tidiga The Byrds men i höjd med Eight Miles High så hoppade han av. Förmodligen fick han sparken. De andra medlemmarna var avundsjuka på att hans royaltycheckar var fetare än deras. Detta beroende på att det var han som skrev låtar.
När han sedan gjorde den första riktiga folkrockplattan, Gene Clark & The Gosdin Brothers, hade skivbolaget inga muskler att göra promotion och albumet försvann i skivfloden.

Därefter var han förvisad till enstaka skivprojekt vilka alltid, av någon märklig anledning, bara försvann.
Hans vana att alltid bränna alla inkomster på sprit och diverse kemiska preparat gjorde inte saken bättre.

Det här albumet gjordes som ett typiskt lågbudgetprojekt och är egentligen inte mycket att hurra för. Inte förrän man kommer till spåret Rodeo Rider.

Det var det närmaste Gene Clark någonsin kom att skriva sin självbiografi.

Historien om rodeoryttaren som drar från stad till stad, alltid medveten om att han egentligen har framtiden bakom sej, men lik förbaskat rider nya hästar. Ständigt lurande sej själv att snart är det hans tur att nå framgång.

Med versraden »they broke his heart, and most of his bones« beskriver Gene Clark på pricken den underhållningsbransch som till slut drev honom i en för tidig grav.

Märkligt nog var den största orsaken att Tom Petty gjorde en cover av hans »I Feel A Whole Lot Better«. De royaltypengar som den inspelningen genererade var för mycket för Gene Clarks hälsa.

Den 24 maj 1991 kom slutligen »the rock´n roll life style« ikapp honom i form av en hjärtattack.

Det här albumet kan ni säkert hitta en någon secondhand butik och en CD-återutgivning dök upp i mitten av 90-talet.

Han var en av USA´s främsta singer/songwriters men det var något som undgick de flesta, i alla fall under hans livstid.

/Lennart Wrigholm

Skriv en egen Lost in the Blåst!