Lost in the Blåst
Walker, Sammy
Blue Ridge Mountain Skyline
(Warner Brothers)

Sammy Walker hade oturen att som många andra singer/songwriters i början av sjuttiotalet få epitetet ”den nya Dylan”. Något som få artister har kunnat axla och bygga en karriär på. Visst finns det mycket Dylan i Sammys musik, men i mitt tycke klara han av att skapa sig en egen identitet genom att skriva starka låtar.

Sammy föddes i Nocross, Georgia i början av . Redan tidigt började han uppträda på den lokala folkklubb scenen, influerad av Woody Guthrie, Pete Seeger och Bob Dylan. 1975 flyttande han till New York där han upptäcktes av Phil Ochs som producerade hans första album, ”A Song For Patty” på Folkways Records. Phil skrev om Sammy – ”Sammy Walker is the finest songwriter and singer I have come across in the last dozen years. I am certain he has a great future ahead of him”. Ett och ett halvt år senare, efter Phil Ochs så tragiskt hade tagit sitt eget liv, släpptes uppföljaren till “A Song For Patty” på Warner Brothers. Sammys bästa skiva skulle dock inte komma förrän året efter, 1977, då »Blue Ridge Mountain Skyline« släpptes.

»Blue Ridge…« bjuder på en balanserad blandning av singer/songwriter, country och bluegrass, med låtar som etsar sig fast i minnet. Soundet och låtarna visar på en mognad hos Sammy, både som låtskrivare och sångare. I mitt tycke har han lyckats skapa sig en egen identitet fast med tydliga influenser från Phil Ochs och John Prine.

De tre inledande låtarna borde ensamma göra skivan till en klassiker hos lyssnare världen över. Den countryrock doftande titellåten kommer först, här får man John McEuen fioler till en text om att längta tillbaka till något nytt. Nästa spår handlar om livets orättvisor sedda genom ögonen på gruvarbetares son, »Appalachian Coal Miner’s Son«. Detta följs sedan upp av skivans starkaste låt, »Legends«, en vacker till hyllning till Sammys egen mentor, Phil Ochs.

The first time that I called you in that old New York hotel
It was Halloween all over with that trick you played so well
I woke you up from dreaming singing songs of yesterday
We took a drive to Newport to hear St. Peter play

chorus:
Dust on you mouth, legends on your mind
Hanging out with Bogart in some bygone place and time
Sing me your sweet Changes when I'm feeling down and blue
And I'll treasure precious hours that I stole away with you

Oh the muggy nights in Soho, I had so much to learn
You gave me wings to fly away and asked for no return
Lon Chaney's ghost beside you wore the face of Mickey Finn
And I never once suspected that you and he were friends

The last that I saw you, you weren't really even there
I cried when I heard you come across out on the air
You bid your last farewell just like your first hello
And I'll always think about you when I pass through Ohio

Jag skall nöja mig med att skriva om dessa tre spår, lite spänning lämnar jag kvar till ert första möte med Sammy Walkers stora ögonblick. För mig personligen är detta en av de klassiker som jag gärna återvänder till med jämna mellanrum. Hittills har jag inte blivit besviken, trots att det är nästan 30 år sedan skivan kom ut.

Ingen av Sammys tidiga skivor finns återutgivna i Europa eller USA, dock har dom getts ut i Japan. Tyvärr betingar dom ett nästan lika högt pris som originalen, jag hoppas dock att dom inom snar framtid får den uppskattning dom förtjänar och återutges av Warner.

1994 spelade Sammy Walker in en CD på Brambus records i Schweiz, jag tror att dom fortfarande har den på lager. Tyvärr har jag inte hört den än, men den borde vara på väg till mig när jag skriver detta.

Som avslutning vill jag bara önska er lycka till i jakten på Sammy Walkers glömda musikskatt och säga det att alla pengar ni spenderar på hans musik är väl investerade.


Christer, hör av dig med din adress så skickar jag en CD som tack för bidraget!
Håkan

/Christer Strömberg

Skriv en egen Lost in the Blåst!