bästa sånglyrikerna eller -epikerna (sida 3 av 3) | Föregående sida | Nästa sida

Bengt Eriksson: 2007-05-26 08:24		Ja (svar på sista meningen).
Johan Annetorp: 2007-05-26 09:52		Anders F Rönnblom en lysande textförfattare. Ray Davies glömde jag på min lista och minst 50 - tal till som man vill få med.
Bengt Eriksson: 2007-05-26 10:50		Kanske dags att någon / några listar sångpoeter utanför Anglosaxien (eller USA)?
Magnus Eriksson: 2007-05-26 11:09		Gör det! På de språk jag behärskar finner jag blott ett fåtal sångpoeter som jag kan relatera till på åtminsstone nästan samma sätt som de engelskspråkiga jag tagit upp. Det handlar också om kulturella preferenser och identifikationsmöjlighete r. Trots allt är det lättare för oss, thank God, att relatera till amerikansk populism à la Haggard eller Springsteen än till ett politiskt fnask och dramateoretisk skenproblemskapare som Brecht, trots dennes odiskutabla storhet. Och valen är starkt personliga, eller hur? Och det behöver inte handlar om en absolutifiering av det angelsaxiska som sådant. Den latinamerikanska romanen har uträttat stordåd. Pablo Neruda var en av förra seklets stora poeter. I 1900-talet var den franska romanen under några perioder (10-talet, 40-talet, 50-talet) ledande. I amerikanska litteratur finner jag blott ett tiotal namn som kan fascinera på samma sätt. Men den spansk- och franskspråkiga sångpoesin? Jag väntar fortfarande på att bli övertygad. Och kom inte dragande med Jara och Parra, Brel och Brassens. De är i mina ögon/öron, och urvalen är högst personliga, gärna idiosynkratiska, nulliteter där man dessutom i några fall läser in deras personliga tragedier som ett värde i poesin, vilket naturligtvis är en både tolkningsteoretiskt och moraliskt motbjudande hantering.
Bengt Eriksson: 2007-05-26 15:16		Jag nu är du igång och debatterar på den typiska magnuitiska nivån igen. Nej, tack från mej.
Daniel Persson: 2007-05-26 15:47		Apropå magnuitiskt (schysst ord) så såg jag precis att Magnus Erikssons sätt att recensera blev sågat på en av mina favoritbloggar: http://tobydammitco.blogspot.c om/2007/05/en-anledning-att-sk riva-om-jazz.html Måste tillägga att jag faktiskt inte alls håller med Tobias Brandt. Uppskattar i allra högsta grad Magnus sätt att recensera, även om jag ibland har lite svårt för Magnus sätt att debattera, men kan inte låta bli att vidarebefodra kritiken (kanske i ett fåfängt försök att få igång en liten lördagsdebatt).
Bengt Eriksson: 2007-05-26 16:16		Men lite mer utförlig och tydlig, syftar på Tobias Brandt, bör man väl vara om man kritiserar någon?
Daniel Persson: 2007-05-26 16:27		Får väl hoppas på en replik av Magnus som tvingar Tobias att förtydliga vad han menar. Håller dock absolut med honom om Sven Malm.
Bengt Eriksson: 2007-05-26 16:37		Men alla kritiker måste väl inte skriva precis som man själv vill? Behövs det inte många sorters kritiker? En viss skillnad mellan Sven Malm och Magnus Eriksson när det gäller jazzkritik t ex. Det tycker jag är bra - det ger olika synvinklar. Det är lite svårt att veta vilken inställning Tobias Brandt egentligen har till Sven Malms sätt att skriva, tycker jag. »Gubbe« är en något låg benämning - och dum, inte minst för musiken som SvD-gubben recenserar i så fall är ännu äldre = »gubbig«.
Daniel Persson: 2007-05-26 16:49		Alla kritiker kan och ska naturligtvis inte skriva så som man själv vill att de ska göra men ett minimumkrav tycker jag ändå är att man försöker göra ett bra jobb. Att en recensent på en av landets största tidningar skriver lata och oengagerade recensioner bör naturligtvis kritiseras. Gubbe må vara en olycklig benämning men man förstår ju ändå vad han menar i det här sammanhanget; en lyssnare som har stagnerat i sitt musiklyssning och levererar standardiserade recensioner.
Bengt Eriksson: 2007-05-26 17:11		Eftersom jag själv skriver i det formatet i samma tidning så vet jag att hur jäkla bra man än försöker formulera sej så kan resultatet bli vad jag själv tycker är en »standardiserad« reension. Ett större problem än recensenterna är det haikuutrymme som dagspressen numera kräver att skivrecensenter ska formulera sej inom.
Daniel Persson: 2007-05-26 17:27		Utrymmesbristen är naturligtvis ett problem och du som mångårig recensent har självklart bättre koll på detta än jag som inte skrivit en recension i hela mitt liv men jag vägrar ändå att tro att det inte går att göra mer med det lilla utrymme som finns än vad Sven Malm åstadkommer (vilket ju bland annat bevisas av vad Magnus Eriksson presterar i samma tidning).
Magnus Eriksson: 2007-05-26 20:50		Jag kommenterar inte bloggioter; tiden räcker inte till den typen av slutna sällskap. Rent allmänt om recensionerna i Svenskan: vi har 700 tecken, inkl allt (blankslag, vinjett, namn etc). I Lira har vi 800 - 1000. Här på Rootsy kan vi skriva hur långt som helst. Och Sven Malm är en hedersman med en oerhörd erfarenhet och repertoarkännedom.
Daniel Persson: 2007-05-26 21:11		Betvivlar inte att Malm är en hedersman med stora kunskaper. Detta ursäktar dock inte slöa recensioner snarare tvärtom.
Magnus Eriksson: 2007-05-26 21:27		Jag håller inte med. Vi har ett begränsat utrymme, och vi försöker göra det bästa möjliga av det. Det ser, som Bengt skrivit, ut på olika sätt, och om vi lyckas eller inte är en annan sak. För egen del tycker jag att det anmärkningsvärda är att skribventer som Sven Malm, Bengt, Ingrid Strömdahl, Dan Backman och Sofia Nyblom eller Thomas Anderberg i DN, för att at några namn ur högen, på det begränsade utrymmet får så mkt gjort i fråga om beskrivning och värdering (som blir begripålig utifrån beskrivningen).
Lista ämnen | Föregående sida | Nästa sida Föregående ämne | Nästa ämne

Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg