Eddie Meduza (sida 3 av 3) | Föregående sida | Nästa sida

P.O. Alm: 2007-01-21 10:49		En mer exakt beskrivning av Fuzz Box-historien är så här: Jag tyckte att Schaffer skulle ha en trådlös gitarr. Därför byggde jag en sändare och mottagare. Vi testade aldrig grejorna utan drog iväg till övre norrland för ett gig. Väl på plats skulle vi testa. Det var överstyrt ljud, då sa Schaffer:» Sånt här ljud vill jag ha men det får gärna vara en kabel mellan grejorna«!I och med detta var »min« Fuzz Box född! Jag vickade i Namelosers samtidigt, det gick ju bra eftersom vi hade samma manager. Namelosers skulle göra det där Bildjournals-spåret i Europafilmstudion. Kvällen innan inspelningen hade jag ett Namelosers-gig och mitt förslag var att Johnny skulle bo hemma hos mig eftersom jag bodde i Sumpan, nära till Europafilm. Vi baxade upp Johnnys Vox AC 100 på pojkrummet och började exprimentera med gitarrljudet. Klockan 2 på natten hade jag byggt in TRE fuzzboxar i serie i förstärkaren!!! Huset i Sumpan var ett hyreshus och man talar fortfarande om den här speciella natten!!!Nästa dag drog vi till studion och lirade in Do Ao. Den här låten är alltså inspelad före » Land Of 1000 Dances« men tydligen släppt senare. Har lyssnat på den i modern tid och måste nog säga att det är ett jävla drag!!! Någon påstod att det måste vara en av de första hårdrocksinspelningarna i Sverige!? Angående Sleepstones, den sista inspelningen, singeln, med Sleepstones var I Put A Spell On You/ As The Night Comes To See är faktiskt inte så dum, den plattan står jag för än i dag! Summer´s Gone Again totades i hop av Schaffer / Åström. En annan single som vi gjorde hette It´s The Same Old Thing/ Strong Love. På It´s The Same.. har Schaffer och jag en liten duell. På Strong Love lirar jag först vanliga trummor och pålagt bongo trummor efteråt. Jag har en flyttkartong full med med gamla egeninspelningar från tidernas begynnelse. Jag fick nämligen en en-kanalsbandare av farsgubben väldigt tidigt. Snart är man pensionär och ska man kanske ha tid att röja i den där kartongen. Kort tillbaka till den där Fuzz Boxen, jag fick massor av beställningar på Fuzz Boxen. I stort sett alla Stockholmband hade en Alm-Fuzz Box till slut. 100:- tog jag för den!!!! Jag har faktiskt fått frågan om en nytillverkning av min Fuzz Box. Hemligheten med den är att det var dåtidens transistorer i den. Så som av en händelse har jag hittat hundratals sådan transistorer i min verkstad. så man vet aldrig.....det kanske blir till att starta Fuzz Box Fabrik!!!!!! 100:- spänn är kanske lite för billigt? Ja det blev en liten historia av det här. P.O. Alm
Bengt Eriksson: 2007-01-21 11:43		Kan inte t ex Lennart P intervjua dej om Namelosers-fuzzboxsoundet till Sonic t ex? Eller kanske du ska skriva själv? Höjdaren av höjdarna - värsta öset - med Namelosers är väld ändå »That's all right«?
Magnusson: 2007-01-23 01:33		Tack P.O Alm för din berättelse, det är alltid intressant att få information direkt från källan. Uppgiften att den fräcka “Do-Ao” är inspelad före “Land of a 1000 dances / Suzie Q” är helt ny och motsäger uppgiften på Lp´n "Namelosers - The Fabulous Sounds From Southern Sweden” (Got To Hurry Rec - 1989). Enligt den är “Land of a 1000 dances”-singeln inspelad november -65 och “Do-Ao” först juli -66. Dominanten i The Namelosers bästa inspelningar, alltså dom tre ovan, är ju Johnny Anderssons fuzzgitarr och därefter Tommy Andersons gapiga sång. Man glömmer därför nästan vilken otroligt bra rytmsektion bandet hade. Trummisen Göran Fridh - hämtades från Stockholmsgruppen The Girlsboys, vars inspelning av “Roadrunner”1965 kanske inte är den definitiva - lägger en enormt stabil botten på “....dances / Suzie Q” -inspelningarna. Lägg till Christer Nilsson supertunga basspel, som framför allt på “Land of a 1000 dances” kommer helt till sin rätt. På topp en klingande tamburin. Så snyggt! Christer Nilsson borde ha fortsatt sitt effektiva basspel någon annanstans efter The Namelosers upplösning, det var för bra för att bara försvinna. P.O Alm fungerade lika bra ihop med Nilsson som Fridh gjorde och tillsammans med Andersson och Hansson gör dom “Do-Ao” till ett oförglömligt stycke svenskt rockmusik. Förste trummis i The Namelosers var den begåvade Anders Lagerlöf. Han är väl den enda av bandets olika medlemmar som kom att bli yrkesmusiker. Första gången jag reflekterade över hans spel var när jag hörde det läckra virvel- och baskaggeintrot till “The Dog” 1965. B-sidans ”I´m so blue” skrev bandet ihop med sin manager Urban Lasson och singeln är en direkt fortsättning på deras charmiga The Beatchers-Ep. Det som skiljer är fyra månader i tid och att det låter så mycket bättre. Stilen är engelsk rhythm & blues och ligger närmare The Downliners Sect än The Rolling Stones. En bortglömd platta som borde lyftas fram. Amerikanska 60-talsfanatikerna The Chesterfield Kings insåg vilken bra låt “I´m so blue” är och spelade i mitten på 80-talet in den under namnet “My canary is yellow”. Anders Lagerlöf återförenades med Johnny Andersson trettio år senare och bildade Johnny´s Boogie Band tillsammans med Sveriges snyggaste rockröst, Ulf “Masken” Andersson. Cd´n “Let the good time roll!” från 1996 är långt mer än hygglig och innehåller en version av “But I´m so blue” i Bo Diddley-tempo. Dessutom finns här, jag har skrivit det tidigare på Rootsyforumet, den definitiva inspelningen av Jagger & Richards “Out of time”. Det är ju egentligen en rätt tam låt, men JBB tar den till sådan höjd att man tappar andan. Vilken pondus! Och återigen ett snyggt intro av Lagerlöf. Nåja intro är väl för mycket sagt, det är för fan bara ett slag - men vilket slag sen! Jag tvekar inte att kalla “Out of time” med Johnny´s Boogie band för en av dom roligaste inspelningarna som gjorts i Sverige. Allt sitter precis där det skall. Tempot, det snygga virvelljudet, tamburinen (oj vilket underskattat instrument!), Margareta Nilssons körsång, den nästan dansbandsliknande basslingan i refrängen, det överstyrda gitarrsolot och RÖSTEN! Det är bara att tacka och ta emot. The Namelosers återförenades första gången på KB i Malmö december 1986 tillsammans med bla The Bootjacks och The Troublemakers. Kring kvällen gjordes sedan ett radioprogram som sändes lokalt i Skåne. Från The Namelosers spelning sändes tre låtar, “Walkin´ the dog”, “It´s not easy” och “Suzie Q”. Trots att bandet knappt repat innan spelningen så sitter musiken som helgjuten. Lagerlöf och Nilsson trycker på brutalt underifrån, Anderssons förvrängda gitarrljud ovanpå och längst fram en mer än lovligt gapig Tommy Hansson. “It´s not easy” hämtade dom från The Rolling Stones Lp “Aftermath” 1966 och det är svårt att tro att dom någonsin varit bättre live än just den här kvällen. Den Tommy Hansson som framträdde på KB i december -86, känns väldigt fjärran från den stukade man som medverkade i den minst sagt märkliga entimmesfilm, “Rolling Like a Stone”, Magnus Gerten och Stefan Berg satte ihop runt dom tre till fyra minuter film hemma hos Ola Ström, där Mick, Keith och Brian var gäster 1965. Beträffande The Sleepstones singlar så visst är den sista “As the night comes to see / I put a spell on you” från 1967 bra, men än bättre är den innan, “It´s the same old thing”. Fantastiskt fin harmonypop, snyggt framförd med handklappningar, distad gitarr och Alm som skjuter iväg en kanonvirvel. Tyvärr kan inte sångaren Ted Åström leverera det som arrangemanget kräver. För att “It´s the same old thing” skall komma till sin rätt krävs stämmor av Göteborgsgruppen The Jackpots klass. Dom var å andra sidan bäst i landet på just det. Med på “As the night comes to see / I put a spell on you” finns också en hammondorganist, Dennis Wilhelmsson, som följde bandet även efter namnbytet till Attractions. Två singlar hann dom göra innan upplösningen. Han hade tidigare spelat med The Best och norska The Pussycats. Därifrån finns inga inspelningar med honom. The Pussycats, utan Wilhelmsson, var förband till Stones i Malmö, alltså samma kväll som ovan nämnda film spelades in hos familjen Ström. Bassisten i The Sleepstones, Pelle Sahlberg, kom under första hälften av 70-talet att spela med i Jack Downings & The Other Side. Downing var väl först i Sverige med det som skulle komma att kallas för countryrock. Personligen tycker jag allt Downing gjorde är toppklass. Det finns i mina öron inte en dålig inspelning med honom och han är värd en ordentlig genomgång av det han lämnade efter sig! För er intresserade av The Namelosers historia, eller kuriosa i största allmänhet, kan jag nämna att, den kväll The Sleepstones spelade in Tonårskväll för Sveriges Radio -65/-66 så vikarierade Johnny Andersson för Janne Schaffer, som då gjorde lumpen. Skulle ni lyckas komma över tidningen Bild Journalens Pop Album 1967 så hittar ni i den en bild från Nalen på The Namelosers med P.O Alm bakom trummorna, visserligen kallas han där felaktigt för Göran Fridh. En av endast två bilder jag sett på gruppen tillsammans med Alm. Men som sagt, bara kuriosa.
P.O. Alm: 2007-01-23 10:24		Jag är imponerad av dina kunskaper! Jag har faktiskt kvar en inspelning av Tonårskväll med Sleepstones och Johnny på gitarr! Vore kul att komma över de där bilderna på Namelosers där jag var med! Jag har aldrig sett dom! Pelle Sahlberg och jag har fortfarande kontakt och snackar i telefon minst en gång i veckan. Dennis Wilhemsson är erkänd konstnär i dag. Det händer att vi hälsar på varandra. Han brukar övertala mig att packa in mina gamla trummor och hälsa på i hans ateljé för ett litet orgeljazz- jam. Han har kvar sin gamla Hammond, som jag förövrigt modifierade 1966. Jag har lirat några gånger med Teddan för några år sedan. Schaffer »springer« man på då och då. Jag har fått frågan om det är möjligt att få till stånd en re-union med det »kända« Sleepstones men det har hittills inte varit genomförbart av olika orsaker. P.O. Alm
Dag J: 2007-01-23 12:40		Magnusson: Tommy Hansson må ha framstått som stukad men sekvenserna med honom var i mitt tycke höjdpunkten i den finstämda dokumentärfilmen »Rolling like a Stone«. Ett rörande porträtt av en man som en gång har varit »berömd« och hur han lever med detta resten av livet. Filmen rekommenderas varmt.
Peps: 2007-01-23 16:50		I Göteborg betyder »stukad« att man rökt för mycket hasch....
P.O. Alm: 2007-01-24 10:20		Det här Namelosers-snacket gjorde att jag gick igenom en del gamla kassetter. För ett antal år sedan var det någon som skickade en kassett med Namelosers Live till mig. Anledningen till att jag fick kassetten var att denne någon trodde att jag möjligen var med på inspelningarna. Jag har nu lyssnat igenom den och tror inte att jag är med. Så här står det på kassetten: " Live 1966, Bright Lights Of Big City, Land Of 1000 Dances. Live 1965, Parchment Farm, Hoocie Coochie Man. Live 1966, Untitled, (instrumental), Land Of 1000 Dances. Drop In 1966 I Don´t Mind, On Top Of The World. Unknown Date, New Orleans. P.O. Alm
Dag J: 2007-01-26 09:46		Jag är inte 100% säker men jag gjorde inte Rootsys Bengt Eriksson ett radioprogram (jag tror att det var på Radio Malmöhus) om Namelosers någon gång i mitten eller slutet av 80-talet? Jag tror jag har en kassett med en inspelning av programmet liggande någonstans. Jag minns programmet väl eftersom det var där jag hörde Namelosers allra allra bästa låt -»That's Allright« - för första gången. Såvitt jag minns så omnämndes även fuzzbox-historien ovan i programmet, dock i en kortare version. Jag har för mig att Johnny Andersson sade att det var en »kompis som jobbade på Televerket« som hade byggt hans fuzzbox...
Bengt: 2007-01-26 12:36		Jo, stämmer. Magnus Gertten och jag gjorde en serie om »Skånes rockhistoria« där - förstås - bl a Namelosers var med. »That´s Allright«, som vi spelade i programmet, var då outgiven. Kom sen också med på LPn »Skånes rockhistoria« (bok medföljde ller tvärtom). (Kanske hann låten med på en Namelosers samling före nämnda LP eller också var vi först med den också på skiva.)
HankB: 2007-01-30 07:46		P-O, var du trummis i Sleepstones före eller efter Arne Myrin?
P.O. Alm: 2007-01-30 10:17		Angående Johnnys fuzzbox-historia så minns han »fel« !!! Arne var den första trummisen i Sleepstones och är med på de två första singlarna. Jag började alltså efter Arne, augusti -65. Det allra första jag gjorde med Sleepstones var att lira in " Goodmorning Little Schoolgirl/Summer´s Gone Again. P.O. Alm
Ted Sundgren: 2007-07-19 22:20		hejsan peo.en bra trummis kommer man alltid ihåg,framförallt om man lirat trummor i sveriges bästa popband under 60 talet, kanske the sleepstones,fuzz box etc du hade även op mönster på din t shirt,var mycket omtyckt i helsingborg, lillteddan i hbg
Ted Sundgren: 2007-07-19 22:30		har även kontakt med pelle sahlberg och er mystiske manager j.w
Acke Leijontoft: 2007-07-30 03:18		Till Oscar Nordblom: Jodå, Eddie skrev visst om Per Bjurman. Det var mellan hans typiska »snack« mellan låtarna på kassetterna som han drog följande visa med enbart gitarrkomp till: »Per Bjurman e ett jävla svin, Per Bjurman e ett jävla svin. Per Bjurman e ett jävla svin, svin, svin - en Borlänge bonn-kanin. (vers 2) Mats Olsson e en jävla bög, Mats Olsson e en jävla bög, Mats Olsson e en jävla bög, bög, bög - vore bra om han i luften flög.« Helt enkelt genialiskt. /A
oscar nordblom: 2007-07-30 15:02		Acke ! Tackar för informationen..... Kan du kanske också berätta hur plattan »Errol« låter ? Omslaget borgar för »alkisrock« av bästa märke....
Lista ämnen | Föregående sida | Nästa sida Föregående ämne | Nästa ämne

Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg