Rootsy logo  
Rootsy logo
Redaktör Olssons country (sida 1 av 4) | Nästa sida

Frank Östergren:
2015-03-20 10:43
 Givetvis så läste ni direkt när texten publicerades.
Vår redaktör Håkan Olssons countryfavoriter, som han sammanställde på ett fanzins begäran.
Listan var/är intressant att läsa, för den färgas av när redaktören började lyssna på country och vad han gillade tidigare.
Om jag själv skulle försöka göra en liknande lista är urvalet grundat på en del annat.
Redaktörens lista, här är länken ifall ni missade den:
www.rootsy.nu/artikel.php?id=310
Givetvis kan jag inte själv avhålla med från att utmana redaktör Olsson och ni andra forumianer, ni gör det väl också, som Lennart Hyland skulle sagt i »Röda fjädern«.
»Woman let me sing you a song« - Vernon Oxford (RCA)
»Ballad of the hills and plains« - Hank Williams Jr (MGM)
»Blood on the saddle« - Tex Ritter (Capitol)
»Country songs for city folks« - Jerry Lee Lewis (Philips)
»Luxury liner« - Emmylou Harris (Reprise)
»A bird named yesterday« - Bobby Bare (RCA)
»Now there was a song« - Johnny Cash (CBS)
»My Tenneesse mountain home« - Dolly Parton (RCA)
»In search of a song« - Tom T Hall (Mercury)
»Dreamin my dreams« - Waylon Jennings (RCA)

Magnus Eriksson:
2015-03-20 11:01
 Det är dock två mycket bra listor. Min skulle sett annorlunda ut och naturligtvis varit ännu bättre. Den enda skamfläcken står du för, Frank: buskisartisten Jerry Lee Lewis försök att göra country.

Frank Östergren:
2015-03-20 11:48
 Buskis är fint, »Jubel i busken« osv.
Men, nej, Jerry Lee Lewis är inte buskis, hans känsla för country är den rätta.
Kanske skulle vi starta en JLL-tråd för att särskilja det samtalet från listan, för jag är nyfiken på vad din och andras listor innehållet.
Inte minst laddar jag för att hitta något mindre kvalificerat på din.

Magnus Eriksson:
2015-03-20 12:23
 Under veckändan kommer den. First Aid Kit i topp, följt av Dale Watson, men jag måste fundera på fortsättningen. Mats Rådberg, kanske ...

Magnus Eriksson:
2015-03-20 14:18
 Bildningsgången:

- Hank Williams Greatest Hits Vol. 1 & Vol. 2
- Johnny Cash at Folsom Prison
- Hello, I'm Johnny Cash
- George Hamilton IV: Down Home in the Country
- Merle Haggard: Same Train, A Diffrent Time
- Dolly Parton: Greatest Hits Vol. 2
- Area Code 615: Trip in the Country
- Bobby Bare: Best of
- Carter Family: Famous Country Music Makers
- Jack Downing: Now ant Then

Favoriter, ett försök:

- Johnny Cash: Hello, I'm Johnny Cash
- Merle Haggard: Swinging Doors
- Steve Young: No Place to Fall
- Emmylou Harris: At the Ryman
- Patty Loveless:When Fallen Angels Fly
- Dolly Parton: Heartsongs
- Alison Krauss: I've Got That Old Feeling
- Rhonda Vincent: Bound for Gloryland; Written in the Stars
- Doug Supernaw: Red and Rio Grande
- Doc Watson: On Praying Gorund

Den senare listan borde kanske vart en 100-lista. Till dessa kommer de flesta övriga skivor av nämnda artister + de artister som jag inte tänker på i termer av enskilda album utan som ett samlat œuvre, t ex Carter Family, Jimmie Rodgers, Hank Williams, Ernest Tubb, Bill Monroe, Louvin Brothers och Townes Van Zandt. Och så Elvis countryinspelningar, förstås.

Frank Östergren:
2015-03-20 15:40
 Mats Rådberg?
Jo, Magnus Eriksson, jag vill nog påstå att Rank Strangers första LP, den med »Early morning rain«, den kommer högt på en lista av icke-USA/Kanada-inspelningar.
Håller med dig om det du skriver vad gäller de äldre artisterna, där är det samlingar som ger helheten.
Av den anledningen att många aldrig kunde spela in en LP, eftersom de var verksamma innan formatet kom.
Funderar på att göra en alternativ lista, med mer uppblandad country - först där kommer »File under rock« med White Lightnin, sedan kanske FBB, sedan får vi se.
Men nu ni alla andra, när ni nu återvänt från slit och släp och stått i Systembolagets kö, nu väntas på era listor.

Magnus Eriksson:
2015-03-20 18:10
 Den hör typen av listor är vanskliga, inte minst när man vill rekonstruera sin bildningsgång. På den listan glömde jag en av de absolut viktigaste skivorna: Kris Kristoffersons debut-lp »Kristofferson« som jag lyssnade sönder hösten 1970 och året därefter.

Lars Svensson:
2015-03-20 19:09
 Min bildningsgång:
Johnny Cash - Ballads of the true west
Johnny Cash - At Folsom Prison
The Byrds - Sweetheart of the rodeo
John Stewart - California bloodlines
Bob Dylan - Nashville skyline
Elvis Presley - Elvis country
Waylon Jennings - Luchenbach, Texas
Emmylou Harris - Elite hotel
Jerry Jeff Walker - A man must carry on
Rodney Crowell - Ain´t living long like this

Magnus Eriksson:
2015-03-20 19:15
 Jag tog min grundläggande bildningsgång, 1969 och några år framåt. Ska jag ta nästa fas, en mer sökande sådan, under senare delen av 70-talet formades jag av Crowells första soloskiva, Sweethearts of the Rodeo med Byrds, GP, ytterligare Merle Haggard-skivor, Joe Elys två första, Steve Youngs RCA-skivor och en massa sydstatsrock med country i botten (CDB, Barefoot Jerry). Jag borde nog lagt in Dolly Partons Greatest Hits Vol. 2 i den fasen också i stället för i den första.

Leif Hansson:
2015-03-20 22:27
 Men...men...(not with a bang, but a whimper)...emmylou är bra...

Leif Hansson:
2015-03-20 22:51
 ...och i samma andetag erkänner jag...har en del att hämta hem när det gäller »country«. COUNTRY. Nashville. Country.

Det finns flera artister som jag, på ålderns höst, känner att jag måste »ta itu med«.
Inte bara skumma igenom.

Jag har lyssnat mycket på alt-countryn (sorry), jag har genom åren lyssnat mycket på country också förstås. Det ligger i sakens natur. Jag har lyssnat på ALLT, jag fortsätter lyssna på allt. Jag erkänner att jag är väldigt kluven till »country«. Jag vet inte vad definitionen är..

Som den snobb jag är, t o m »«»«finlirare»«»« så klarar jag inte av modern Nashville Country.
Men jag vet att jag är ute på djupt vatten när jag säger så. Därför att om någon av er frågar: »Vad menar du med modern Nashville Country« då vet jag inte vad jag ska svara.

Det vore meningslöst att rabbla upp artister som jag inte känner till? Shania Twain. Är hon en av dem? Jag gillar Toby Keith. Är han en av dem?

Allt jag vet är, att om det ska vara hjärta och smärta, då vill jag ha de grejerna exakt på rätt plats. Men exakt hur det går till, vet jag inte. Det vet de artister som knäcker mig.

Jag vet och erkänner att det finns väldigt lite substans i vad jag säger härovan, så jag ber ödmjukast om ursäkt och lovar att försöka göra bättre ifrån mig senare. Ville bara få ur mig något, just nu i denna kväll, därför att jag kämpar med »«country»«-musiken och vad den betyder för mig.

Speciellt som jag läser Magnus invändning mot att Emmylou får Polarpriset, och jag kan nicka instämmande, samtidigt som jag hör mig själv säga motsatsen: Självklart ska hon ha Polarpriset (även om hon inte ens visste vad det var :-)).

Hon har gett mig mycket genom sina skivor och i en helt sagolik konsert på Cirkus i Stockholm för några år sedan.

Det är synd om Emmylou skuggar andra fina country-artister därute, idag. Men det löser sig nog genom åren, det som vill fram, kommer fram.

Peter Johansson:
2015-03-20 23:56
 På tal om detta så finns en underhållande tråd i ämnet från 2010: www.rootsy.nu/forum.php?id=26005


Leif Hansson:
2015-03-21 00:58
 Tack för länken, Peter J. Mycket intressant. 2010 var det.
Jag skulle kunna haka på nu, idag, med mina inlägg denna kväll.

Jag ser listorna ni radar upp 2010, jag känner igen de flesta namnen, jag lyssnar, jag är där. Mer eller mindre. Fascinerande att Talking Heads dök upp i diskussionen. Country eller inte, det får mig att vilja lyssna på just den plattan igen, jag gillar TH, har alltid gjort. Skevt skönt udda band. Country? Hehe.

Jag svävar runt nu, jag vet, Tar ingen ställning. Det kommer eller inte. :-)

Emmylou gillar jag i alla fall, vad ni än säger.

Matraca Berg än mer, bara för att stjäla några poäng... :-) Wooah, nice stuff.




Magnus Eriksson:
2015-03-21 09:36
 Tack för att du letade fram den tråden, Peter. Det var kul läsning och många kloka inlägg. Jag tar mig friheten att, i dessa polarpristider, citera ditt omdöme om Emmylou Harris (som jag naturligtvis inte håller med om mer än till en del, men som är värdefullt just för att det ifrågasätter den slentrianmässiga hagiograferingen):

»Finns det någon kvinnlig countryartist de senaste 30 åren som blivit så reservationslöst hyllad bland kritiker som hon? Det är Emmylou Harris, då är det fantastiskt brukar det nästan reflexmässigt vara. Hon fungerar ofta bra i duetter, men på egen hand har jag nästan alltid tyckt hon är en tämligen ointressant sångerska och uttolkare. Jag finner helt enkelt ingen personlighet, egenhet eller glöd i hennes röst som står ut. Än sämre har rösten blivit de senaste 20 åren eller så då den nästan helt tappat sin klarhet - nu väser hon i det närmaste fram de högre tonerna med störande ylanden, vilket förmodligen är ett tecken på att hon rökt för mycket i sina dar. Dessutom har hennes 70-talsalbum, som ständigt utropas som klassiker, generiskt trista och odynamiska produktioner. Jämför, bara som exempel, med de utsökta produktionerna som albumen med Linda Ronstadt och Dolly Parton hade under samma era. Emmylou var en söt liten röst bland alla andra söta små röster en gång i tiden, inte mer.«

Tom Skjeklesæther:
2015-03-21 13:37
 Kan være enig med Peter i at Emmylou Harris stemme ikke lenger er det den var.
Et »skjebne« hun deler med mange eldre sangere.
Men å redusere hennes stemme til en »søt liten røst bland alla andre søta små røster en gang i tiden, inte mer« er bare en (1) subjektiv oppfatning, inngenting mer:

»Generisk triste og odynamiske produksjoner« på
Pieces of the Sky, Elite Hotell, Luxury Liner, Quarter Moon in a ten cent town?

En påstand verdt å rammes inn og innlemmes i »Museumet for Setninger man sjelden hører«, på linje med »Joda, jeg var selvfølgelig nazist under krigen« og »Kan jeg få låne søpla di en ukes tid?«.


Lista ämnen | Nästa sida
Föregående ämne | Nästa ämne

Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg


 
Designad för IE6+. Ytligt testad med Opera 7, Netscape 7.2 och Mozilla FireFox. Webdesign Jens Olsson. ©2004 Rootsy.nu. Powered by Notepad, Apache, MySQL & PHP
Denna sida är designad till tonerna av White Stripes och Rodney Crowell.